Efter succén med »Därför hatar alla liberaler…« är det dags för nästa del i serien Liberal Idédebatt. Möt Susanna Birgersson som nu debuterar med en bok om vårt så omsusade grannland Danmark.
I mars 2014 passerades en milstolpe i Liberal Debatts snart 70-åriga historia. Då utgavs den första delen i en serie specialutgåvor med namnet Liberal Idédebatt. Först ut var författaren och journalisten Per Svensson, till vardags senior columnist på Sydsvenskan, med boken »Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel«.
Boken väckte omgående stort engagemang. Den recenserades, kritiserades och hyllades i 18 av landets 20 största dagstidningar och låg även till grund för två fullsatta seminarier, ett i Stockholm och ett i Malmö. På bara några veckor tog den första upplagan slut och boken står nu i 3 000 bokhyllor.
Utgivningen av serien Liberal Idédebatt är möjlig tack vare en privat donation från Ingemund Hägg, professor emeritus i företags-ekonomi vid Uppsala universitet och med närmast en livslång relation till Liberal Debatt.
Donationen förvaltas av en projektgrupp bestående av Gustaf Lindencrona, ordförande Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål, Håkan Holmberg, politisk chefredaktör på UNT och Staffan Thorsell, ordförande i Stiftelsen Liberal Debatt. De skribenter som väljs ut för med-verkan får ekonomisk möjlighet att lägga andra uppdrag åt sidan för en tid och formulera sina tankar. Syftet är att skapa en idédebatt med större djup än det annars ges utrymme för i det dagliga bruset.
Liberal Debatt är nu mycket glada att kunna presentera nästa författare i serien, Susanna Birgersson. Birgersson tillträder inom kort, efter att ha varit tjänstledig för att skriva sin del i Liberal Idédebatt, ett uppdrag som ledarskribent på GP. Hon har tidigare haft samma roll på DN, Liberala Nyhetsbyrån och Eskilstuna-Kuriren samt har en statsvetenskaplig examen från Uppsala universitet.
LD träffar Susanna Birgersson i Köpenhamn.
Varför behövs det en bok om Danmark?
– I Sverige är bilden av Danmark svart eller vit. Antingen framhålls landet som ett skräck-exempel eller, av invandringskritiker och nationalister, som en förebild. Det behövs en nyanserad beskrivning av den väg Danmark valt. För om vi menar allvar med att vi inte vill gå den väg Danmark gjort behöver vi veta vilken väg man faktiskt gått. Inte slentrianmässigt tillgripa våra favoritförklaringar om hur det ena ofrånkomligen leder till det andra.
Vilken är din egen relation till landet?
– Danmark är min barndoms semesterland. Vallmo i vetefält, bibelkonferenser och Legoland. Jag minns förtjusningen när jag knäckte koden och förstod meningen bakom de grötiga, gutturala läten danskarna utstötte.
Och nu har du flyttat hit?
– Ja, jag har nästan alltid velat bo i Köpenhamn. När jag träffade han som sedermera blev min man och han råkade bo i Köpenhamn, var det självklart att äntligen göra slag i saken och flytta hit.
Vilken är svenskarnas största fördom om Danmark?
– Att danskarna är så mycket mer frisinnade, avslappnade, bekymmerslösa, autonoma och antikonforma än vi svenskar är. I själva verket är de ängsliga flockdjur, precis som vi.
Vilken är då danskarnas största fördom om Sverige?
– Att Sverige är ett genomreglerat land. I själva verket är den danska staten minst lika benägen att detaljbestämma medborgarnas göranden och låtanden, företagande och arbetsliv. Det, och kanske att svenskarna är »halalhippies« som ser det mångkulturella samhället i ett rosenrött sken, omedvetna om kostnader och utmaningar.
Hur upplever du idédebatten i Sverige, anno 2015?
– Jag tycker att den håller på att breddas en aning. Sedan maktskiftet förra året har skillnaderna inom den så kallade borgerligheten blivit tydligare. Konservatismen håller på att ta form, nu som något utöver Kristdemokraternas partiprogram.
Och vad ska man göra av det?
– Jag tycker att det är utmärkt om det finns fler röster än de främlingsfientliga som kan representera och tala till de delar av befolkningen som är borgerliga, men varken radikala eller överdrivet nationalistiska. Sedan skulle jag önska att det fanns mer av nyfikenhet, nytänkande och problemlösningsvilja inom den offentliga -debatten. Just nu tar positioneringen hemskt stor plats.
På vilket sätt vill du bidra genom den här boken? Vad kan läsarna se fram emot?
– Förhoppningsvis en fördjupad förståelse av att Danmarks nutid kommer ur dess dåtid. En insikt om hur olika våra länders historia är. Jag hoppas också kunna peka på några, ur liberalt hänseende, verkligt positiva företeelser i vårt grannland.
Hur har det då varit, att ställa om från dagspress till detta långa format?
– Man berövas många av de ursäkter man kan ta till när man skriver en text om dagen; jo, jag hade tid att kolla upp, jo, jag har utrymme att förklara i detalj hur jag menar. Samtidigt är det väldigt tillfredsställande när man märker hur ens egen förståelse och analys utvecklas över lite längre tid.
Och så slutligen, hur firar du när din första bok nu går i tryck?
– Då börjar jag drömma om nästa bokprojekt…
Nummer två i serien Liberal Idédebatt, »Det som förlorats utåt ska vinnas inåt – Danmark från Kierkegaard till Kjærsgaard«, utkommer i september. Var först med att få boken genom att beställa den här.