Intervju

”Moderaterna har funnit sitt starkaste recept någonsin.” Intervju: Aron Etzler

Text: Joakim Rönnbäck

aron etzler

Hur kunde västvärldens minst framgångsrika högerparti rita om det svenska politiska landskapet? Det har Aron Etzler, Vänsterpartiets partisekreterare, undersökt i Reinfeldteffekten. Liberal Debatts Joakim Rönnbäck har träffat honom för en intervju.

Aron Etzler är partisekrerareför Vänsterpartiet och ledde
länge tidskriften Flamman. Det är
svårt att tro när han charmar en till
stora delar moderat publik en blåsig
aprilkväll supervalåret 2014. Men så
hör det inte heller till vanligheterna
att vara aktuell med en journalistiskt
upplagd bok. I Reinfeldteffekten – hur 
nya moderaterna tog över makten i
 Sverige och skakade socialdemokraterna i grunden har Aron Etzler undersökt hur Moderaterna, västvärldens minst framgångsrika högerparti i demokratiska val under 1900-talet, har vunnit och återvunnit makten 2006 och 2010.

Hans tes är att svensk politik har förändrats. De politiska skillnaderna mellan Socialdemokraterna och Moderaterna har neutraliserats, arbetslinjen undantagen. Valrörelserna har i stället för höger-vänsterkonflikt mellan de stora partierna kommit att handla om partiordförandenas regeringsduglighet, med smutskastningskampanjer mot socialdemokratiska partiledare.
Dagarna efter föredraget bokas intervjun, utan förmedlande presssekreterare eller andra inslag av den apparat som brukar omge en partisekreterare. När intervjun sedan sker i en hotellobby på Södermalm i Stockholm förekommer inte heller någon medietränad överrock. Aron Etzler behärskar intervjuformatet själv. Utan att låta politisk eller brysk lyckas han avvärja flera försök till kritik. Internationella jämförelser, väljarbeteende enligt SOM-institutet, likheter mellan de nya Moderaterna och det pragmatiska vänsterparti, som stärkta av personligt förtroende, regerar Fagersta i egen majoritet – inget vill riktigt fästa.

I stället talar Etzler långt och initierat om moderat partihistoria. Om Reinfeldts brott med Bo Lundgrens plattform och dess tydliga samhällsförändringar, och om kontrasten mot regeringen Bildt. Jarl Hjalmarson må ha varit mittenorienterad, men i partiets pendlande mellan ljus- och mörkblå ser Aron Etzler ändå en skarp retorisk kontrast mot socialdemokratin, före Reinfeldt.
– Moderaterna har tidigare haft rollen som ideologiska krigare i svensk politik. En av de jag intervjuade till boken gick med i partiet 1966 för att han ansåg att vänstern höll på att ta över allt. Enligt moderaternas världsbild höll Sverige på att glida in i vad de beskrev som en socialistisk dystopi. Det präglade dem, inleder Aron Etzler.

Och nu framställer du det som att de går till val i opolitiska personval om makten. Är det så speciellt för de svenska moderaterna eller är det snarare en medietrend i västvärlden?
– Jag gör inga internationella jämförelser i boken. Men inte ens det mest medialiserade valet i världen, presidentvalet i USA, saknar en tydlig höger-vänsterkonflikt. Tvärtom ställde Obama riskkapitalisten Romneys ekonomiska politik mot vad han kallade ’an economy built to last’.

Enligt valforskningen var svenska blockbytare sakfrågedrivna. Hur gick det till om politiken tömdes på innehåll efter nya Moderaterna?
– Socialdemokraterna hamnade i ledarskapskriser både 2006 och 2010. Om en partiledare skjuts ned så är det sannolikt att förtroendet för partiet i ekonomiska frågor också kommer att ta skada. 2010 värderade väljarna ekonomin, och Moderaternas strategi för att plocka ned Mona Sahlin med exempelvis talet om Tobleronepolitik låg i linje med det. Ekonomi är ett abstrakt ämne. De flesta vet ungefär på vilken nivå arbetslösheten ligger och om det är att betrakta som lyckat eller misslyckat. Men mycket tyder på att ekonomiskt förtroende stammar ur kandidatens karaktär.

En högersocialdemokrat skulle kunna peka på samarbetet med Vänsterpartiet.
– Jag har försökt att beskriva hur det tog sig uttryck att Socialdemokraterna inte ville ha med Vänsterpartiet. Men det verkar finnas en svag empiri för att det skulle vara problemet. Vänsterpartiet kom in i den rödgröna koalitionen i december 2008, samarbetet ledde mätningarna fram till maj 2010. Så om Vänsterpartiet förstörde allting: Varför dröjde det så länge? Och vem var i fokus under valrörelsen: Lars Ohly eller Mona Sahlin? Jag skulle säga att huvudproblemet var att S inte lyckades skydda Mona Sahlin. Och att valutgången påverkades mer av exempelvis Wanja Lundby-Wedin-skandalen. Dessutom tappade Socialdemokraterna jobbfrågan, en fråga de 2006 lovat att aldrig tappa igen.

I boken beskriver Aron Etzler ett av Fredrik Reinfeldts retoriska knep: att inta kommentatorns roll i debatten. Höjd över partipolitiken har han därigenom kunnat plocka ned sin motståndare. Valåret 2014 är Etzler själv i toppen av en partihierarki, men kan med jämna mellanrum glida ur sin roll när han ombeds att analysera något utifrån ramverket i det journalistiska projekt han slutfört i rollen som partisekreterare. Kanske neutraliseras Reinfeldteffekten av en Etzlereffekt.

Själv spårar han sin roll i debatten till den journalistiska bakgrunden. Dessutom understryker han att analysen sträcker sig fram till valrörelsen 2010. Det vore om, inte annat, oförskämt att som Vänsterpartiets partisekreterare kommentera hur Socialdemokraternas valrörelse går. Om skrivandet av Reinfeldteffekten har någon påverkan på svensk politik säger han att det i så fall snarast skulle vara mindre smutskastning och färre intellektuella låsningar.

– Jag hade velat skriva boken som bara journalist. Men efter en diskussion med Jonas Sjöstedt gav jag ut den med ett redovisande efterord. Folk har diskuterat vad Moderaterna är i tio år, ändå vet ingen vad partiet sysslar med. Därför lyssnar de när någon försöker att avslöja mysteriet, det bidrar till den politiska debatten. Jag hoppas att vi får mindre ’negative campaigning’ i den här valrörelsen som en följd av hur jag belyser den. Men jag tror inte att boken har gett Vänsterpartiet några röster. Det finns en poäng med att kunna förhålla sig så till politiska motståndare. I debatten i dag förväntas man ta avstånd från allting, även genom läsval. Det är antiintellektuellt. I en demokrati kan man läsa allt och debattera med alla.

Vänstern verkar ha initiativet i år genom allt från medelklassuppror och politiska artister. Är debattens centrala zon återerövrad?
– Nej, och valet är absolut inte avgjort. Men det svenska samhället ligget en bit till vänster, precis som Reinfeldt konstaterade när han valdes. Det är en stor utmaning för ett parti som Moderaterna att vinna här. Men nu kan de segra även när det inte är samhällskris. Moderaterna har funnit sitt starkaste recept någonsin, avslutar Aron Etzler.

Joakim Rönnbäck är ledamot av Liberal Debatts redaktionsråd.
joakim.ronnback@liberaldebatt.se
Twitter: @joakimronnback

Not: Reinfeldteffekten är utgiven av Karneval förlag. Intervjun genomfördes våren 2014.

Fler artiklar av Joakim Rönnbäck

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr