I ett jämställt samhälle måste även män ha frigjort sig från sina bojor. Svend Dahl och Andreas Bergström, särskild utredare respektive expert i utredningen Män och jämställdhet, skriver om feminism sett ur mäns perspektiv.
Visst är det männens värld. Nästan alla börsbolag leds av män, Sverige har aldrig haft en kvinnlig statsminister och män tjänar mer än kvinnor. Men i samma värld har män betydligt kortare medellivslängd, blir oftare utsatta för våldsbrott, fler män än kvinnor begår självmord, fler dör i trafik- och arbetsplatsolyckor, män har större risk att förlora vårdnadstvister och fler män än kvinnor sitter i fängelse. Lite tillspetsat skulle man kunna beskriva det som att män är överrepresenterade både i samhällets topp och i samhällets botten.
En del drar slutsatsen att jämställdheten har gått för långt. Enligt sommarens mediediskussioner kan Södermalms män inte ens ha sex längre för att vi är så avkönade och förvirrade. På Flashback och i olika kommentarsfält är många överens om att männen är i underläge, förtryckta av rabiata feminister. Vi delar inte den analysen. I stället menar vi att alla människor påverkas, begränsas och formas i ett samspel mellan traditioner, förväntningar och normer. Det är ett strukturellt synsätt som många liberaler har svårt för. Men en liberal feminist kan se samhällsstrukturerna som begränsar kvinnors, och mäns, liv utan att landa i kollektiva lösningar som begränsar individens ansvar och möjligheter att påverka sin situation.
Liberala lösningar kan ibland vara svårare att komma fram till – alla problem har inte en politisk lösning om man vill respektera människors rätt att bestämma över sina egna liv. För visst ligger individuella beslut bakom ett fängelsestraff, dålig kontakt med barnen, att köra bil på ett riskfyllt sätt, begå självmord etcetera. Men när skillnaderna är så stora mellan män och kvinnor är det viktigt att fundera över om det finns faktorer – kanske i hur män uppfostras, i förväntningar på män – som vi skulle kunna göra något åt. Samma analysredskap som använts inom feminismen kan användas för att män ska bli friare i förhållande till manligheten och få större möjligheter att påverka sina liv.
Den frigörelsen måste börja med en genomgång av samhällsfenomen och normer kopplade till manlighet. Det betyder inte att allt som är traditionellt manligt ska motverkas: lika lite som att kvinnor ska hindras att bli sjuksköterskor ska män hindras att bli taxichaufförer. Däremot ska män och kvinnor ha möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och fatta självständiga beslut utan könsstereotypa förväntningar från omvärlden.
Genom åren har vi sett satsningar på att fler kvinnor ska söka sig till polisyrket, Försvarsmakten, tekniska utbildningar med mera. Kanske är det dags för motsvarande satsningar för att få män nyfikna på kvinnodominerade yrken som undersköterska, barnskötare och socionom?
Men för en liberal är det inte självklart att statens uppgift är att bedriva kampanj för yrkesval. En bra grundregel är att i första hand se över de system som ändå finns och få dem att fungera bättre, i stället för att dra igång nya offentliga satsningar. I det här fallet kan det handla om skolan och studie- och yrkesvägledningen.
En annan viktig fråga är hur föräldrarna delar upp ansvaret för barnen. Ett delat ansvar för barn har ofta setts som frigörande för kvinnor, de blir avlastade och kan ägna sig mer åt yrkeslivet. Ur ett mansperspektiv kan vi lika gärna hävda att det stärker männen som får mer att säga till om när det gäller barnen, större sannolikhet att få delad vårdnad vid en eventuell vårdnadstvist och förhoppningsvis ett rikare liv. Samtidigt blir det här återigen ett exempel på hur svårt det är för en liberal att hitta enkla lösningar på jämställdhetsproblem. Vi kan konstatera att åsikterna om delad föräldraförsäkring går kraftigt isär bland liberaler.
Låt oss komma tillbaks till skolan. Många feminister har drivit på för att tjejer ska bli bättre på att ta för sig. Det motsatta perspektivet kan handla om att en del killar behöver lära sig att lämna plats åt andra och att lyssna mer.
En större utmaning är att få pojkar att generellt lyckas bättre i skolan. En hel del män drabbas av begränsad frihet i livet för att de har med sig dåliga skolkunskaper och betyg. Möjliga förklaringar är omgivningens förväntningar, att pojkar mognar senare och att ADHD, dyslexi och autismspektrumdiagnoser är vanligare bland pojkar.
Det finns en motvilja mot att tala om biologi inom feminismen. Ändå har mycket av kvinnofrigörelsen historiskt handlat om att frigöra kvinnan från biologiska bojor – fri abort, fria p-piller, bättre mödrahälsovård och rätt att behålla jobbet även efter barnafödande. På samma sätt måste en politik för mannens frigörelse inkludera stöd för att möta problem där det finns biologiska könsskillnader. Tidigare och bättre insatser för barn med koncentrationsproblem, dålig impulskontroll och liknande gynnar självklart även de flickor som behöver sådant stöd, men skulle få betydelse för fler pojkar och kunna leda till en utjämning mellan könen. Att se biologin är inte detsamma som att kapitulera inför den. Tvärtom är kunskapen ett första steg mot åtgärder för att öka människors livschanser. Lika lite som en graviditet behöver leda till att en kvinna lämnar yrkeslivet, behöver ADHD leda till misslyckande på arbetsmarknaden eller kriminalitet.
Dåliga skolresultat och bristande impulskontroll riskerar att leda till våld och kriminalitet – två samhällsproblem där män är kraftigt överrepresenterade och som också ses som typiskt manliga. De hänger också samman med traditionellt manliga egenskaper som aggressivitet, risktagande, hänsynslöshet och gränslös lojalitet mot en grupp – egenskaper som i rätt sammanhang kan vara positiva.
En manlig variant av feminismen får inte handla om att feminisera mannen, lika lite som feminismen handlar om att maskulinisera kvinnan. Båda bör handla om att individualisera människan; att lämna utrymme för variation och låta människor göra sina livsval utan att könet begränsar.
Svend Dahl
är chefredaktör för Liberala Nyhetsbyrån (LNB) och särskild utredare i utredningen Män och jämställdhet.
Andreas Bergström
är tf vd FORES och expert i utredningen Män och jämställdhet.