När jag var åtta år vaknade jag en natt av att jag blödde. Sedan dess har svåra smärtor och blödningar varit en del av mitt liv varje månad. Ibland flera månader i sträck. Att vara kvinna och blödarsjuk är en dålig kombination. Att dessutom ha endometrios gör inte saken bättre.

När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag ville ta bort livmoder och äggstockar.

När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag ville ta bort livmoder och äggstockar. Varför skulle jag behålla dem när jag blödde hela tiden, hormonerna inte fungerade och jag låg och grät på nätterna för att jag hade så ont. Skolan blev lidande och jag undvek att umgås med mina vänner.

När jag ställde frågan till olika läkare fick jag nej till svar, med hänvisning till att jag var ung och att jag skulle vilja ha barn. Vid varje diskussion var jag tydlig med att jag inte vill ha barn.

När jag var 19 år bad jag en läkare att ta bort allt. Jag sa att jag inte orkar blöda mer och ha så fruktansvärt ont. Det blev ett nej eftersom han menade att jag kommer att vilja ha barn. Åren gick. Jag blev 23, 29 och 39 år gammal. Jag bönade och bad om att få ta bort allt, alltid med ett nej till svar: jag var för ung och en dag skulle jag vilja bli mamma. Först när jag vid 39 års ålder sa till läkarna att om de inte opererar bort livmoder och äggstockar kommer jag att åka utomlands och göra operationen eller ta livet av mig, så lyssnade de.

I Sverige lider 10 procent av kvinnorna av endometrios, en av dem är jag.

Det kan låta drastiskt men efter 30 år av störtblödningar och fruktansvärd smärta stod jag inte ut längre. I Sverige lider 10 procent av kvinnorna av endometrios, en av dem är jag.

I sin första regeringsförklaring berättade Ulf Kristersson om planerade satsningar på endometriosvården. Unga kvinnor ska inte behöva acceptera att det är normalt att leva med smärta, sa statsministern. Hans ord gav mig hopp.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att följa upp och utvärdera vården ur ett jämställdhetsperspektiv. De ska överväga om det finns ett behov av nationella riktlinjer för sjukdomar som drabbar kvinnor, till exempel endometrios, klimakteriebesvär och smärttillstånd. Uppdraget ska redovisas den 31 mars 2026. Det är välkommet att regeringen vill förbättra vården för oss endometriospatienter.

Frågan är principiell och handlar om kvinnors frihet och rätt att bestämma över sina kroppar. Normen att vilja ha barn är stark. För mig räckte det inte ens med ett 30-tal nej under 24 års tid för att sjukvården skulle acceptera att jag inte vill ha egna barn. Det räckte inte ens med en skriftlig försäkran att jag tog fullt ansvar för mitt beslut.

Det behövs tydliga riktlinjer som slår fast att en kvinnas nej betyder nej. Oavsett fråga.

Det behövs tydliga riktlinjer som slår fast att en kvinnas nej betyder nej. Oavsett fråga.
Unga kvinnor ska inte behöva acceptera att det är normalt att leva med smärta, sa statsministern. Jag kan inte annat än hålla med.

En borgerlig regerings huvudsakliga uppgift är att öka friheten för medborgarna. Det finns ingen viktigare frihetsfråga än att som kvinna få bestämma över sin kropp.

Regeringen har ett viktigt jobb att göra.

Inlägget Kvinnor kan själva bestämma om livmodern ska bort dök först upp på Liberal Debatt.

För tio år sedan presenterade EU-kommissionen ett lagförslag för mer jämställda börsbolagsstyrelser. Europaparlamentet var snabba med att inta sin position, som var att ivrigt påheja kvotering som ett tvångsmedel för företagen. I ministerrådet  låg filen däremot orörd fram till våren 2022 eftersom en minoritet av medlemsstater blockerade förslaget. En minoritet som bland annat utgjordes av Sverige.

När fransmännen tog över EU-ordförandeskapet och prioriterade frågan, samtidigt som tyskarna genomförde ett regeringsskifte, släppte blockaden trots svenskt motstånd. Nyligen klubbade både rådet och Europaparlamentet slutligt igenom överenskommelsen, vilket driver på för indirekt kvotering till bolagsstyrelser. Börsnoterade bolag med fler än 250 anställda måste senast i juli 2026 ha en könsfördelning om minst 40 procent av det underrepresenterade könet.

Jag var med om ett liknande scenario när jag startade upp Iraks första liberala parti i början av 2000-talet. Då var statlig kvotering av kvinnor till offentliga poster det enda alternativet för att inte cementera männens makt. I praktiken  ledde det bara till en enorm maktkoncentration hos de kvinnor som blev inkvoterade. Samma kvinnor satt på flera poster och på så sätt uppfylldes kvoterna – utan att vi såg en nämnvärd förbättring av jämställdheten i samhället.

Det här är på gränsen till statlig pennalism.

Jämställdhet handlar nämligen om värderingar, som i sin tur utgår från attityder och normer. Som liberal tror jag inte att det är genom statlig intervenering i det privata näringslivet som vi skapar de attitydförändringar som behövs för att nå äkta jämställdhet. I stället borde vi fokusera på incitament som gör att bolag vill satsa på kvinnor och att kvinnor vill söka sig till bolagen. Som stärker kvinnor att söka sig till och ta maktpositioner, och att de på meriter – inte kön – blir valda av aktieägarna att styra deras bolag. Det är ingen tvekan om att kvinnor har kompetensen – men med kvotering till privata bolag underminerar vi denna kompetens.

Kvoteringsdirektivets ingrepp i bolagsrättsliga regler slår tyvärr också helt fel. Man ålägger bolaget att uppfylla kvoteringskravet och om detta inte uppfylls ska företaget förklara sig eller möta sanktioner. Det synliggör förslagets stora brister. Styrelsens sammansättning bestäms ju av aktieägarna, som är fria att välja vem eller vilka de vill. Ändå ger man personer som känner sig förfördelade i denna process, rätten att klaga till styrelsen och få en motivering av bolaget varför hen inte fått en plats i styrelsen. Som om processen att utnämna styrelseledamöter är att jämföra med en anställningsprocess på en myndighet, med objektiva kriterier eller på förhand nominerade kandidater. Så är det inte.

Jag vill inte ge staten för mycket makt – särskilt inte över näringslivet.

Det här är på gränsen till statlig pennalism. Det är ett oerhört nedlåtande sätt att se på näringslivet. I en öppen, marknadsliberal ekonomi är aktieägarna fullt medvetna, och måna, om vikten av att välja kompetenta styrelseledamöter för att förvalta bolagets tillgångar.

Jag ser med fasa över hur sådana här regler riskerar att ytterligare göda allmänhetens skepsis mot EU. Därmed skulle vårt utrymme att sprida liberala värderingar genom EU-samarbetet minska ytterligare. Det riskerar att bli kontraproduktivt.

Jag vill inte ge staten för mycket makt  särskilt inte över näringslivet. I dagens läge där världsekonomin är i gungning är det sista vi ska göra att kväva företagens möjlighet att utvecklas genom att överreglera dem. Vi bör i stället satsa allt vi kan på att främja fri företagsamhet och lita på våra företag.

Det är så vi kan uppnå jämställdhet på riktigt.

Abir Al-Sahlani, Europaparlamentariker (C)

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Inlägget Fokusera på kompetens i stället för kvotering, EU dök först upp på Liberal Debatt.

Olika villkor för barnlösa

Den ena kvinnan i lesbiska relationer erbjuds i 14 av 21 län inte någon skattefinansierad behandling över huvud taget. Hon jämställs med pappa/partner och är därmed avskriven som möjlig bärare av barn. Det finns bara ett landsting som erbjuder lika många försök till varje kvinna oavsett om hon lever med en man eller en kvinna: Östergötland. Här gäller två inseminationsförsök, men landstinget väljer att debitera olika patientavgifter. Kvinnan som lever med en man betalar 300 kronor, kvinnan som lever med en kvinna 1 500 kronor per försök.

För barnlösa par som bor i Västerbotten eller Västernorrland är villkoren för vård än mer ojämlika. Rör det sig om en kvinna och en man som behöver inseminationsbehandling kostar den 300 kronor per försök. Två kvinnor med samma behov av hjälp får betala helt ur egen ficka – det kostar 12 000 kronor per försök. Det här är bara några exempel på hur lesbiska ges vård på ojämlika, och, utan undantag, sämre villkor. I RFSU:s Sverigebarometer 2011 finns en fullständig genomgång av villkoren i de olika länen för sam- respektive särkönade par.

Styvmoderlig behandling av lesbiska

Hur det ser ut i landet när det gäller lesbiska par som fått hjälp med ett barn och önskar bekosta en syskonbehandling vet vi inte. Men givet hållningen när det gäller att dela på försöken är risken stor att det ser ut som i Stockholms läns landsting. Här tillämpas policyn att endast den kvinna som burit det första barnet får tillgång till egenfinansierad syskonbehandling. Kliniken som utför behandlingen har vid ett flertal tillfällen till ansvariga påtalat att policyn är orimlig. Varför ska denna begränsning göras när patienten ändå betalar själv? Varför ska paren inte får välja vem som bär det andra barnet? Förklaringen som ges av politiskt ansvariga, i detta fall Filippa Reinfeldt, är att det skulle upplevas som orättvist för heterosexuella par om båda kvinnorna fick behandling. Ett tragiskt, och för många familjer ödesdigert, exempel på hur heteronormen hindrar lesbiska från att leva sitt liv fullt ut.

Naturligtvis finns det andra sätt för lesbiska att bli gravida än genom landstingets försorg. Dessvärre finns inga privata kliniker i Stockholm som ansökt om tillstånd för att hantera donerad sperma och därmed är den vägen stängd för kvinnopar. Heminsemination eller fertilitetsturism till exempelvis Danmark blir ofta lösningen. I båda fallen krävs en adoptionsutredning för att båda kvinnorna även i juridisk mening ska bli barnets föräldrar.

Priset för heminsemination är rättsosäkerhet. Ska pappan fungera som förälder till barnet får den andra mamman inga rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet. Är överenskommelsen att pappan ska avsäga sig föräldraskapet så finns inget sätt att reglera detta. Priset för fertilitetsturism är tid, pengar och rättsosäkerhet för den andra mamman. Att med kort varsel ta sig till Danmark och tillbaka och betala en privat klinik är kostsamt och tidskrävande.

Landstingen behöver se över sina regler och ge vård på lika villkor. Det finns anledning att pröva om Stockholms läns landstings agerande är lagligt. Europadomstolen har i flera domar uttalat att det krävs särskilt tungt vägande skäl för att särbehandling på grund av kön eller sexuell läggning ska vara laglig. Huruvida mäns avsaknad av möjlighet till graviditet, och den känsla av orättvisa som detta eventuellt kan ge upphov till, kan anses vara ett sådant skäl, återstår att se.

Kerstin Axelsson är civilekonom och mamma.

Inlägget Låt båda bära barn dök först upp på Liberal Debatt.