Den svenska implementeringen av Bolognaprocessen har blivit onödigt stuprörsformad. Anders Broström och Hannah Stutzinsky vid Entreprenörskapsforum menar att Sverige behöver tänka om, och föreslår utbildningsreformer för ett mer entreprenöriellt Sverige.
Den förra vågen av digitalisering – internetboomen – förändrade Sverige. Under andra halvan av 1990-talet fann unga visionärer att de hade kunskaper som de äldre generationerna saknade och gav landet ett rejält tillskott av entreprenöriell energi. Nu sveper en ny våg av förändring in, genom innovation baserad på AI-teknik. Blir den lika vitaliserande som den förra? Det är fullt möjligt – om tillräckligt många kan tillräckligt mycket för att kunna nyttja den nya teknikens möjligheter. För att dagens unga ska kunna skapa en ny våg av teknikbaserat företagande behöver vi ta efter andra europeiska länder och mjuka upp strukturerna i den högre utbildningen.
Kunskap inom teknik och matematik är avgörande för att hitta och utnyttja innovationsmöjligheter kring AI-teknik. Därför ropas också från flera håll om att fler borde läsa tekniska ämnen i den postgymnasiala utbildningen. I dag lärs tekniska kunskaper inom den högre utbildningen främst ut genom tre- eller femåriga ingenjörsutbildningsprogram. Under hela den moderna utbildningens historia har det ropats på insatser för att få fler att söka sig till sådana utbildningar.
I stället skulle stuprören kunna brytas upp och möjliggöra teknikmedvetenhet hos studenter som i huvudsak läser något annat.
Samtidigt har många av de mest uppmärksammade entreprenörskapsresorna de senaste åren inte startats av ingenjörer, trots att företagandet varit teknikorienterat. Ett exempel är bolaget Klarna som startades redan under utbildningsåren på Handelshögskolan, ett annat är spelföretaget King som likt Klarna startades av ekonomer. Det är tydligt att viss teknisk medvetenhet kommer att krävas för att identifiera entreprenöriella möjligheter i omgivningen framöver. Huruvida fler satsningar för att öka söktrycket till de stuprörsformade utbildningarna i teknik kommer leda till en tillväxt av teknikbaserat företagande är däremot mer osäkert. I stället skulle stuprören kunna brytas upp och möjliggöra teknikmedvetenhet hos studenter som i huvudsak läser något annat. Det kräver en strukturomläggning inom högre utbildning.
Den rådande strukturen inom högre utbildning bygger på Sveriges implementering av den så kallade Bolognaprocessen, ett europeiskt samarbete med syfte att harmonisera och integrera den högre utbildningen inom Europeiska unionen. Bolognaprocessen tog sin början 1999 då ett gemensamt ramverk för högskolestudier började diskuteras. Man landade i en struktur innehållande utbildningscykler på olika nivåer, vilka är tänkta att vara ekvivalenta över nationsgränserna. För Sveriges del resulterade detta i en ny högskoleförordning som trädde i kraft 2007. Då instiftades det tre generella examina. Den första cykeln kallas för grundnivå och innefattar högskole- eller kandidatexamen, den andra cykeln kallas för avancerad nivå och innefattar magister- eller masterexamen och den tredje cykeln innefattar forskarnivå.
Från universitetens sida har man bejakat den här utvecklingen, drivet av professorskollegiets förkärlek för akademisk fördjupning.
Dessvärre har reformen också fört med sig en del oönskade effekter. Framför allt har den svenska implementeringen kommit att motverka en tidigare utveckling mot bredare, mer mångvetenskapligt grundade utbildningar. I Sverige har den högsta nivån av utbildning (master) låsts in bakom strikta krav på progression i utbildning, vilket betyder att den student som vill ha ut den mest prestigefyllda examen måste specialisera sig. Från universitetens sida har man bejakat den här utvecklingen, drivet av professorskollegiets förkärlek för akademisk fördjupning.
I skruvstädet mellan myndigheter och lärare fastnar våra studenter i onödigt trånga utbildningsvägar. Endast en bråkdel av de studenter som påbörjar en utbildning inom de samhällsvetenskapliga eller humanistiska områdena hittar i dag över till inslag som ger tekniska kunskaper, och utrymmet för ämnesbreddning inom de tekniska utbildningarna har på många håll krympt. Vi har fått en utveckling där studenter tillbringar fler år på universitetet än tidigare, men utan att tillgodogöra sig avgörande kunskaper för att identifiera innovationsmöjligheter.
Sverige behöver tänka om. Inspiration kan hämtas från andra länders tillämpning av Bologna-regelverket som innefattar flexiblare strukturer med fler horisontella utbildningsvägar. I Nederländerna kan man läsa en breddande ’minor’ vid många grundnivåprogram och på så sätt integrera tekniska kunskaper. Danmark slår nu in på samma väg, genom att implementera delar av de förslag som lagts fram av den danska Reformkommissionen. Den danska modellen innebär att man läser ett år av det avancerade programmet direkt efter grundnivåexamen och det andra året först efter några år i arbetslivet. Det ska även bli enklare att läsa avancerat program på halvtid samtidigt som man har en fot i arbetslivet. De här förändringarna kommer att innebära att fler tillskansar sig efterfrågade tekniska kunskaper, även de som läser större delen av sin utbildning inom exempelvis samhällsvetenskapliga ämnen.
Det är just de samhällsvetenskapliga ämnena på universitetet som attraherar tjejer med höga betyg inom matematik och naturvetenskap från gymnasiet. Det är samma grupp som många regeringar försökt locka över till de tekniska högskolorna. I årtionden har det gjorts ansträngningar och utredningar, ändå är resultatet magert – vi har fortfarande en stark dominans av manliga studenter vid teknikinriktade utbildningar.
När tekniska kunskaper främst ges vid specialiserade, femåriga program blir många tjejer lämnade utan viktiga nycklar till entreprenörskap.
Männen dominerar även inom entreprenörskapsskrået. Vår rapport om kvinnors entreprenörskap i Sverige visar att det är cirka 50 procent fler män än kvinnor som är inbegripna i entreprenörskap. De senaste åren kan vi även se en stark ökning av män som säger sig ha för avsikt att starta företag, medan samma trend inte går att utläsa hos kvinnor.
Genom en ny struktur inom den högre utbildningen kan fler studenter tillskansa sig vissa kunskaper i teknik och därmed starkare möjligheter för senare gå in i entreprenörskap. När tekniska kunskaper främst ges vid specialiserade, femåriga program blir många tjejer lämnade utan viktiga nycklar till entreprenörskap.
Fler grundnivåstudenter behöver ges möjligheten att studera teknik som del av sina studier, och vägar behöver öppnas så att fler kan söka sig till teknikorienterade program på avancerad nivå. Det bör också övervägas om programmens uppbyggnad kan läggas om, från långa, specialiserade utbildningsvägar med ständigt sjunkande lärarintensitet mot mer intensiva men kortare utbildningar, och från långa sammanhållna utbildningar till livslångt lärande.
Näringsminister Ebba Bush har initierat flertalet rundabordssamtal och på olika sätt lyft frågan om kvinnors entreprenörskap. Regeringen har även ålagt Tillväxtverket att främja kvinnors företagande, men hur myndigheten skall lösa den uppgiften har inte framgått. För att fler kvinnor ska få upp ögonen för entreprenöriella möjligheter i omgivningen behöver det finnas fler vägar till teknisk kunskap än genom ingenjörsprogrammen. Regeringen behöver arbeta tillsammans och våga bryta upp stuprören inom den högre utbildningen.
Sverige behöver skickliga ingenjörer, men vi behöver också se till att det inte bara är ingenjörer som har nycklar till teknikbaserat entreprenörskap och innovation. Om den högre utbildningen erbjuder fler vägar till den kunskapen kommer fler svenskar – och fler svenska kvinnor i synnerhet – vara med och forma världen genom innovation och entreprenörskap.
Anders Broström och Hannah Stutzinsky
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!