Polenkännaren och centerpartisten Håkan Larsson skildrar Donald Tusks väg till den polska premiärministerposten, och uppmanar Sverige att noggrant följa utvecklingen i och fördjupa samarbetet med Polen.
Efter åtta år av högerauktoritärt styre under PiS (”Lag och rättvisa”) har de polska väljarna sagt ifrån; demokratin och rättssamhället måste återupprättas!
Den 15 oktober gav polackerna med klar majoritet makten till de tre demokratiska valallianserna – Medborgarplattformen (KO), Tredje vägen (TD) och Nya Vänstern (NL). Efter två månader kunde den nya regeringen med Donald Tusk som premiärminister äntligen flytta in i regeringskanslierna. Den 12 december svors den nya regeringen in av president Andrzej Duda.
Länge såg Polen ut att följa Ungern på vägen mot ett alltmer auktoritärt och odemokratiskt styre. PiS ville ge landet ett enpartistyre på samma sätt som Fidesz i Ungern. Valresultatet är därför ett ljus i det europeiska mörker, där populistiska partier långt ut till höger vinner terräng i många länder.
Valresultatet är därför ett ljus i det europeiska mörker, där populistiska partier långt ut till höger vinner terräng.
Under de senaste åtta åren har Polen gått från att vara ett demokratiskt föredöme i det gamla östblocket till att bli ett avskräckande exempel på hur snabbt ett rättssamhälle kan monteras ned och folkstyret inskränkas. Efter regeringsskiftet 2015 började PiS-regeringen att ta beslut som successivt stärkte politikens makt över rättsväsendet. Många medier, särskilt public service, gjordes till rena propagandakanaler för regeringspartiet. För tre år sedan lät man det statliga oljebolaget (!) Orlen köpa upp många lokala och regionala tidningar.
De mänskliga rättigheterna för kvinnor och hbtqi-personer har inskränkts under PiS-styret. Den redan begränsade aborträtten har, med hjälp av författningsdomstolen, skärpts till i praktiken ett förbud och i östra delen av landet har kommuner och regioner inrättat ”hbtq-fria zoner”. Rapporter om hot och våld mot utsatta personer har ökat.
Rapporter om korruption har också kommit. Ett gravt exempel är att Polen, via ambassader och konsulat, har beviljat eller sålt över två miljoner visum till personer utanför EU, främst i Asien och Afrika. Eftersom det handlar om Schengenvisum har de flesta inte rest till Polen utan till andra EU-länder. En del även till USA via Mexico.
Polen har fått hård kritik såväl från EU som från andra länder och organisationer för inskränkningarna i rättsstaten. EU har som en reaktion hållit inne hundratals miljarder kronor som Polen skulle få från den så kallade återuppbyggnadsfonden efter covidpandemin. Att ”låsa upp” dessa medel var ett av Donald Tusks första uppdrag efter regeringsskiftet.
Det viktiga är emellertid att kritiken mot PiS-styret har vuxit i Polen den ensidiga mediepropagandan till trots.
Det viktiga är emellertid att kritiken mot PiS-styret har vuxit i Polen den ensidiga mediepropagandan till trots. I god tid före valet i oktober enades KO, TD (PSL/Polska2050) och NL om målet att försätta PiS i opposition och bilda en gemensam regering för att återupprätta demokrati och rättsstat. Det fanns ett tydligt alternativ för väljarna.
Valrörelsen var intensiv, hård och starkt polariserad. PiS lade stor kraft på att förtala oppositionen – och då främst Donald Tusk. Den tidigare premiärministern och ordföranden för Europeiska rådet anklagades för att vara både rysk och tysk agent. En särskild kommission tillsattes i syfte att förbjuda Tusk och andra oppositionsledare att verka politiskt i tio år (”Lex Tusk”). PiS ”starke man” Jaroslaw Kaczynski kunde inte öppna munnen utan att hänge sig åt personangrepp mot Tusk, som inte bara anklagades för att vara utländsk agent utan även vara förrädare och giftorm.
Intressant är att Tusk och Kaczynski båda började sina politiska karriärer inom Solidaritet, samarbetade och stödde Lech Walesa som Polens president. År 2001 tog de initiativ till varsitt nytt parti: Tusk till Medborgarplattformen (PO) och Kaczynski, tillsammans med tvillingbrodern Lech, till Lag och rättvisa (PiS). Till en början diskuterades samarbete, i dag leder de landets största partier och är varandras huvudmotståndare.
I övrigt verkar polska partier komma och gå, men PSL består.
Det enda parti som har funnits i det polska parlamentet hela tiden sedan landet återupprättades som demokrati med flerpartisystem 1989 är det gröna centerpartiet PSL (Polska Folkrörelsen). Ett parti som grundades redan 1895, ledde flera regeringar under mellankrigstiden och även idag har en nyckelroll i polsk politik. I övrigt verkar polska partier komma och gå, men PSL består.
Inför förra årets val gick PSL, Polens i särklass äldsta parti, i allians med det yngsta, Polska2050, bildat av journalisten Szymon Holownia för ett år sedan. Partinamnet bygger på målsättningen att Polen ska vara fossilfritt och klimatneutralt senast 2050.
Tillsammans är PSL och Polska2050 de dominerande delarna i alliansen Tredje vägen. Politiskt står man nära varandra och personmässigt kommer dess ledande företrädare väl överens. Före valet enades Tredje vägen bland annat om att rättssystemet, statliga företag och public servicemedierna behöver avpolitiseras. Vidare att kvinnornas röst ska stärkas, bland annat genom att upphäva författningsdomstolens närmast totala abortförbud. Även förbättrade löner inom offentlig sektor och satsningar på förnybar energi fanns på programmet. Punkter som också står högt upp på den nya regeringens agenda.
Fungerar detta väl kan det så småningom måhända leda till en partisammanslagning mellan världens äldsta och världens yngsta centerpartier.
PSL och Polska2050 har ungefär lika många ledamöter i sejmen. Partierna har bildat egna partigrupper, men enats om nära samarbete. Fungerar detta väl kan det så småningom måhända leda till en partisammanslagning mellan världens äldsta och världens yngsta centerpartier.
På landsbygden har PSL varit den starkaste utmanaren till PiS, vilket har gjort att även PSL har utsatts för aggressiva attacker från PiS. När jag för ett par år sedan träffade partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, nu vice premiärminister, berättade han att en präst från predikstolen hävdade att ”det vore en grov synd att rösta på mig”. Ett exempel som visar att PiS inte har tvekat att använda kyrkan för att attackera sina politiska motståndare. Kosiniak-Kamysz är liksom en stor majoritet av sina landsmän katolik och tog attackerna hårt, men menar att det måste bli slut på att använda predikstolarna som arena för den politiska makten.
Ett exempel som visar att PiS inte har tvekat att använda kyrkan för att attackera sina politiska motståndare.
Alla med viss matematisk begåvning såg att PiS efter valet inte längre hade majoritet i sejmen. Ändå uppdrog president Duda till den tidigare premiärministern Mateusz Mazowiecki att bilda regering. Motiveringen var att PiS var det största enskilda partiet. Resultatet blev en ”tvåveckorsregering” innan sejmens ledamöter kunde rösta bort den. Den kortvariga regeringen hann dock utse flera personer till olika poster och anslå medel i eget intresse. Försöken att ”köpa över” ledamöter från andra partier blev också ett totalt misslyckande.
I dag styr ”15 oktober-koalitionen” Polen på den demokratiska vägen. Den 12 december valdes Donald Tusk till landets premiärminister med 248 röster mot 201. Den som följde debatten denna dag fick lätt associationer till begreppet ”polsk riksdag” med skrik, buanden och applåder om vart annat. Kaczynski kunde inte låta bli att rusa upp i talarstolen och ännu en gång anklaga Tusk för att vara ”tysk agent”. Szymon Halownia, ordföranden för Polska2050, som valts till ny talman, hanterade emellertid situationen skickligt och bestämt. Han ses redan som en stark kandidat till presidentposten.
Donald Tusk leder en stark koalitionsregering, en bred samling i den politiska mitten. Vice premiärministrar är Wladyslaw Kosniak-Kamysz (även försvarsminister) från PSL och Krzysztof Gawkowski (även digitaliseringsminister) från NL. Inom koalitionen – liksom inom de tre valallianserna – finns strömningar som kan betecknas som liberala, kristdemokratiska, decentralistiska, gröna eller socialdemokratiska. Från ett svenskt perspektiv kan de måhända synas svårförenliga, men det polska politiska landskapet är mer flytande. Visst finns det åsiktsskillnader, som säkert kommer att visa sig framöver. Det viktiga är ändå enigheten om att återupprätta demokratin och rättsstaten och att polsk politik flyttas från högerkanten till mitten.
Ingen ska dock tro att Polen kommer att underordna sig Tyskland och Frankrike, som företrädare för PiS påstår i sin propaganda.
Polen står inför stora utmaningar. Landet är redan på god väg att förbättra relationerna till EU och återta rollen som ett av de mest inflytelserika länderna i Europa. Ingen ska dock tro att Polen kommer att underordna sig Tyskland och Frankrike, som företrädare för PiS påstår i sin propaganda. Den nya regeringen har redan kritiserat planerna på att minska medlemsstaternas vetorätt. Polsk ekonomi har vuxit kraftigt sedan 1990-talet, men har idag problem bland annat med hög inflation. Det pågående kriget i grannlandet i öster gör försvarsfrågorna oerhört viktiga. Polen har en nyckelroll när det gäller stödet till Ukraina.
Förväntningarna på koalitionsregeringen i Warszawa är höga och utmaningarna många. Hur president Duda, som sitter på sin post till 2025, agerar kommer att få stor betydelse. Presidenten har vetorätt mot lagförslag som regeringen lägger fram – och kan då bara antas av en kvalificerad majoritet i sejmen. Återstår att se om Duda håller sitt löfte om att samarbeta för landets bästa eller om han med sin PiS-bakgrund kommer att försöka sätta käppar i hjulet.
Att framöver följa den politiska utvecklingen i grannlandet söder om Östersjön blir både viktigt och spännande. Kan Polen visa det framgångsrikt går att stärka demokratin och utveckla landet efter åtta år av högerauktoritärt styre kommer det att påverka hela Europa. Sverige – och de svenska partierna – har anledning att utveckla kontakterna och stärka samarbetet med detta viktiga land.
Håkan Larsson
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!
Valresultat från valet till sejmen, 15 oktober 2023.
Valdeltagande: 74,4 procent
Invalda valallianser
Regeringsunderlaget
- Medborgarkoalitionen (Koalicja Obywatelska, KO)
30,7 procent 157 ledamöter
Består av Medborgarplattformen, (Platforma Obywatelska, PO), Moderna
(Nowoczesna), De Gröna (Zieloni), Polskt initiativ (Inicjatywa Polska), Ja! För
Polen (Tak! Dla Polski, T!DPL) och AGROunion (AU).
Ideologiskt finns såväl liberala, kristdemokratiska, gröna som
agrardemokratiska inslag. - Tredje vägen (Trzecia Droga, TD)
14,4 procent 65 ledamöter
Består av Polska Folkrörelsen (Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL), Polen2050
(Polska2050, PL2050), Centrum för Polen (Centrum dla Polski, CdP) och
Europeiska Demokrater (Unia Europejskich Demokratow, UED)
Ideologiskt finns såväl liberala, kristdemokratiska,
agrardemokratiska/decentralistiska som gröna inslag. - Nya Vänstern (Nowa Lewica, NL)
8,61 procent 26 ledamöter
Består av Vänstern (Lewica), Tillsammans (Lewica Razem, LR), Polska
socialistpartiet (Polska Partia Socjalistyczna, PPS) och Arbetarunionen (Unia
Pracy, UP)
Ideologiskt finns såväl socialdemokratiska, socialistiska som socialliberala inslag.
Oppositionen
- Förenade Högern
35,38 procent 194 ledamöter
Består av Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwosc, PiS), Suveräna Polen
(Suwerenna Polska, SP), Polska republikens återfödelse (OdNowa RP, ON RP),
Republikanerna (Republikanie, R), Polska affärer (Polskie Sprawy, PS) och
Kukiz´15 (Kukiz´15, K´15).
Ideologiskt finns såväl högernationalistiska, konservativa, högerpopulistiska
som liberalistiska inslag. - Konfederationen (Konfederacja)
7,16 procent 18 ledamöter
Består av Nytt hopp (Nowa Nadzieja, NN), Nationella rörelsen (Ruch Narodowy,
RN), Polska kronan (Konfederacja Korony Polskiej, KKP)
Ideologiskt finns såväl högerpopulistiska, liberalistiska, ultranationella som
monarkistiska inslag.