Skip to content
Massdemonstration i Warsawa mot regeringspartiet Lag och Rättvisa den 1 oktober 2023. Foto: Karol Szejner, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Massdemonstration i Warsawa mot regeringspartiet Lag och Rättvisa den 1 oktober 2023. Foto: Karol Szejner, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Samhälle | Polen

Nu demonstrerar polackerna igen

Den 1 oktober fylldes Warszawas gator av en miljon demonstranter som ville visa sitt missnöje med Polens nuvarande styre. Viktor Karlsson från tankesmedjan Fores befann sig i Polen och hörde sig för vad missnöjet handlar om.

Från fönstret i tågkupén såg Polen ut ungefär som jag hade förväntat mig. Hösten hade precis börjat breda ut sig över en landsbygd med blandskog och eftersatta hus. Ibland passerade tågvagnar fullastade med kol. Jag var på väg mot en Östersjökonferens i Gdansk arrangerad av European Liberal Forum.

Dagen innan konferensen gav sig en massa människor ut på Warszawas gator för att demonstrera mot regeringspartiet Lag och rättvisa. När jag någon timme senare kom fram till Polen och frågade folk om demonstrationen verkade det inte vara någon enskild sakfråga som givit upphov till protesterna. Någon menade att det värsta var lagändringar som tänjer på grundlagens gränser, en annan pekade på inskränkningar av kvinnors rättigheter. Demonstranterna viftade med polska flaggor, EU-flaggor och prideflaggor. Symboler för frihet.

Tusks Medborgarkoalition hålls samman av motståndet mot Lag och rättvisa.

En cynisk tolkning av demonstrationen är att det var en smart valkampanj för Donald Tusk. Den tidigare polska premiärministern och ordföranden för Europeiska rådet har samlat en bred opposition inför det polska parlamentsvalet den 15 oktober. Tusks Medborgarkoalition hålls samman av motståndet mot Lag och rättvisa.

Oavsett var det en stor demonstration – troligtvis den största i Warszawas historia. Internationell media rapporterade att omkring en miljon människor gav sig ut på gatorna. Enligt polsk statliga media var det hundra tusen.

På konferensens första dag tog vi en promenad till Gdansk skeppsvarv och klättrade upp i en av de många metallkranarna. Kranarna används tydligen fortfarande, men inte lika mycket som på kommunisttiden. Från kranen gick det att se Solidaritetsmuseet och platsen där Solidaritetsrörelsen demonstrerade mot 1980-talets kommuniststyre. Också då bestod oppositionen av en demokratisk koalition med spridd politisk hemvist. Nu försöker Lag och rättvisa censurera Solidaritetsmuseet och skriva om Solidaritetsrörelsens historia med nya huvudpersoner.

Dagen därpå åkte vi båt i Gdansk hamn och passerade enorma högar med sopor och kol. Soporna var på väg mot deponi, några kraftvärmeverk var det inte tal om. Jag fick lära mig att polackerna föredrar kol. Den fossila energikällan är djupt rotad i den polska kulturen och står än idag för ungefär tre fjärdedelar av landets elproduktion. Efter den 24 februari 2022 skeppar Polen sitt kol från länder som Sydafrika och Australien. Innan dess var den största importkällan Ryssland.

Än så länge är det polska Putinmotståndet och stödet för Ukraina relativt stabilt, men i övrigt är landet väldigt splittrat. De jag pratar med vittnar om ett extremt polariserat politiskt landskap där det helt saknas gemensamma fakta. Det gör att styret och oppositionen hela tiden talar förbi varandra. Lägg där till en inte så oberoende media och mycket av den demokratiska diskussionen är försvunnen.

När fokuset är kärnfamiljen kommer lätt trångsyntheten på köpet.

I opinionsundersökningarna ligger Tusks breda Medborgarkoalition på omkring 30 procent medan Lag och Rättvisa pendlar mellan 35 och 40 procent. Hur kan det komma sig att Lag och Rättvisa har ett så stort stöd? Jag får berättat för mig att många uppskattar styrets familjefokuserade välfärdsreformer. Bland annat handlar det om någon form av barnbidrag. Stödet är störst i den landsbygd med eftersatta hus som jag fick se från järnvägen.

När fokuset är kärnfamiljen kommer lätt trångsyntheten på köpet. En av konferensdeltagarna var homosexuell, så på kvällen gick vi till en uttalat queervänlig bar. Det kändes tryggast.

På tågresan hem såg den polska landsbygden likadan ut, men det var mer uppenbart för mig att jag färdades genom ett politiskt landskap där de demokratiska institutionerna sakta ätits upp av trångsynthet, slutenhet och maktbegär. En stor del av befolkningen har fått nog. Förhoppningsvis är de tillräckligt många den 15 oktober.

Viktor Karlsson

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!

 

EU kan göra mer för att skydda våra fria medier

Et splittrat Ungern går till val: Kan han vinna över Orbán?