Politikernas löften om högre lärartäthet och mindre barngrupper klingar falskt i kommunernas skolvardag. I ett öppet brev till skolminister Lotta Edholm (L) vädjar Thomas Larsson, utbildningschef i Nordanstigs kommun, om en skolpolitik som är anpassad till verkligheten.
Hej Lotta.
Jag har vid flera tillfällen tagit del av dina uttalanden om behovet av mindre barngrupper i förskolan och negativa effekter av för stora klasser i skolan. Jag förstår fullt ut att du menar väl med detta, men menar att det är av yttersta vikt att regeringsföreträdare, lagstiftare, myndighetspersoner och fackliga företrädare slutar uttrycka sig på det viset.
I mycket stora delar av landet ser de demografiska förutsättningarna ganska förskräckliga ut de närmaste tio till tolv åren.
I mycket stora delar av landet ser de demografiska förutsättningarna ganska förskräckliga ut de närmaste tio till tolv åren. Andelen barn och unga kommer att öka några procentenheter, andelen i arbetsför ålder kommer att minska några procentenheter och andelen 80-plus kommer att öka med 75 procent. Genomsnittligt för riket är siffrorna lite annorlunda. Samma ökning av andelen barn och unga förutspås, de i arbetsför ålder kommer att öka något medan andelen 80-plus stannar vid cirka 50 procent. Givet att din regering nu stramar åt möjligheter till invandring och arbetskraftsinvandring är det inte särskilt sannolikt att dessa siffror kommer att ändras. Också utan att vi räknar med näringslivets tillväxt under samma tidsperiod är den enda rimliga slutsatsen att färre personer i vård, skola och omsorg kommer att behöva klara av ett allt större uppdrag i stora delar av landet.
Inte ens i välbeställda Mälardalen går det ihop sig. Västerås stad har undersökt behovet av nyrekryteringar inom offentlig tjänst de närmaste tio åren och kommit fram till att inte ens om varenda en som går ut gymnasieskolan väljer att arbeta i offentlig regi räcker kullarna för att täcka behovet. Det blir naturligtvis ännu värre när ABB rakar åt sig folk genom att erbjuda högre löner – och det är ju inte det enda företaget i regionen i behov av tekniker, ingenjörer, kommunikatörer, ekonomer och IT-specialister.
I klartext betyder det att utbildade lärare och förskollärare generellt sett inte håller måttet visavi de grupp- och klasstorlekar vi har i dag.
Inom förskola och skola har vi länge brottats med kompetensförsörjningsfrågan. Så här långt har brist definierats i antal huvuden. Det kommer att saknas 12 000 behöriga lärare och förskollärare fram till år 2035. Stora insatser har därför gjorts för att fler ska utbilda sig till dessa yrken. Högskolor och universitet är själva drivande i detta. De får betalt för antal examinerade och vill naturligtvis motverka minskat intresse. Distansutbildningar och kompletteringsutbildningar är olika sätt att öka antalet studenter. Det handlar om att sänka trösklarna. Fler ska våga eller kunna skaffa sig behörighet.
Lärarutbildarna menar att de inte sänkt sina krav och det är möjligt att de har rätt. Men de studenter som numera kommer in på utbildningarna har inte samma möjligheter att tillgodogöra sig dem som tidigare. I klartext betyder det att utbildade lärare och förskollärare generellt sett inte håller måttet visavi de grupp- och klasstorlekar vi har i dag.
Min uppfattning är att vi måste sluta tala om lärar- och förskollärarbristen i antal. Givet statistiken ovan behöver vi acceptera att vi kommer att bli färre och att barn och elever blir fler. Vi måste istället definiera bristen utifrån vilka kompetenser som kommer att saknas hos existerande och tillkommande medarbetare för att de ska kunna klara av att arbeta med större barngrupper och i större klasser. Eftersom det råder nationell enighet om att dagens resultat är för dåliga måste detta dessutom ske samtidigt som måluppfyllelsen ökar.
Vi måste börja tala om vilka strukturer som behöver omge vår personal och vilken ledning de behöver för att klara detta. Om vi inte för denna diskussion nu och sätter in snara åtgärder för att komma till rätta med problematiken, kommer vi att driva ett stort antal medarbetare in i väggen de närmaste åren. Se bara vilka reaktioner som kommer nu på neddragningar runt om i landet. Medarbetarna är helt enkelt inte redo.
Det allra viktigaste är att reformera både lärarutbildningen och antagningen till den. Vi behöver komma bort från den negativa spiral vi befinner oss i, där kraven på att komma in på och genomföra lärarutbildningar är så låga att man liksom av misstag råkar bli lärare snarare än att det är något man aktivt söker sig till. Satsa redan från början på att utbilda färre med högre kompetens. Höj antagningskraven. Ersätt högskolor och universitet för kvalitet i stället för kvantitet. Detta är oerhört mycket viktigare än att diskutera kvalitetsproblem hos vissa friskolor eller att framföra krav på bemannade skolbibliotek när vi redan har lagstiftade folkbibliotek som sköter denna verksamhet långt mer professionellt.
Vad landets skolminister säger om barngrupper och klasstorlekar har stor betydelse för hur debatten kommer att föras
Vad landets skolminister säger om barngrupper och klasstorlekar har stor betydelse för hur debatten kommer att föras. Det är därför jag ber dig och andra att sluta uttrycka er i termer av fler behöriga medarbetare per barn och elev. Jag vill däremot tacka dig för att du inser vikten av att minska den administrativa arbetsbördan för lärare och rektorer. Det kommer att underlätta.
Med hopp om en ny debatt,
Thomas Larsson
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!