Det allmänna medvetandet ser Viktor Rydberg som en mysig jul-diktare. I verkligheten var han en radikal frihetsförespråkare. I serien ”Liberala läsningar” skriver Liberal Debatts kulturredaktör Eric Luth om en författare och poet vars politiska budskap blivit orättvist bortglömda.
Som av en ödets ironi förknippas Viktor Rydberg i dag mest med juldikter som ”Tomten” och ”Gläns över sjö och strand”. Eller kanske en romantisk roman som Singoalla (1857).
Få, utom de mest inbitna, tänker väl i dag på Rydberg som en av den svenska 1800-talsliberalismens främsta företrädare.
Ändå finns det goda skäl att göra så, och på följande rader tänkte jag försöka förklara varför genom att beröra några av hans romaner och dikter.
Många av Rydbergs romaner utspelar sig i en historiskt avgränsad tid. Den historiska handlingen är dock alltsomoftast ett svepskäl för att kunna diskutera centrala politiska frågor för samtiden.
Den historiska handlingen är dock alltsomoftast ett svepskäl för att kunna diskutera centrala politiska frågor för samtiden.
Handlingen i Fribytaren på Östersjön (1857), exempelvis, utspelar sig under 1600-talet. Friherrlige Adolf Skytte förälskar sig i den unga Elin, som tillsammans med sin moder står anklagad för häxeri. Adolf är beredd att gå långt för att rädda sin älskade, och ta kampen mot fanatismen, förtrycket och den auktoritära statsmakten.
I kärleksberättelsens fond förbereder ett antal adliga män en sammansvärjning mot riksrådet, landets styrelse. Dessa två parallella berättelser vävs samman, för en politisk appell för humanism och individuell frihet. När romanen närmar sig sitt slut utropar Adolf Skytte sin vision för en frihetsstat. Som av en händelse är denna vision snarlik Rydbergs egna ideal, som han har uttryckt dem i sin journalistik och i sina politiska texter.
På samma vis använder Rydberg historien för att diskutera samtiden i såväl Vapensmeden (1891) som Den siste atenaren (1859). Rydberg själv prisade framåtskridandet. Intressant nog låter han i bägge romanerna huvudpersonen företräda förankringen i det förgångna, som representanter för de som vill motverka en ovanifrån genomtvingad förändring.
I Vapensmeden följer läsaren Mäster Gudmund, en humanistiskt lagd smed som intresserar sig för nya vetenskapliga rön, konst och filosofi, men också hedniska tankegångar.
Rydberg, som själv var djupt troende lutheran, ställer sig här på Mäster Gudmunds sida. Till kamp för humanism och tolerans, mot religiöst och politiskt förtryck.
När Rydberg skrev romanen 1891 var det i en övergångsperiod, via industrialiseringen in i modern tid. Boken utspelar sig i en annan övergångsperiod: i Jönköping under reformationen. Mäster Gudmunds son Lars skickas till Tyskland för att utbildas till präst. Tillbaka kommer han med Luthers läror – tolkade på mest dogmatiskt möjliga vis, att genomdriva mot folks vilja. Rydberg, som själv var djupt troende lutheran, ställer sig här på Mäster Gudmunds sida. Till kamp för humanism och tolerans, mot religiöst och politiskt förtryck.
På liknande sätt kontrasteras det dogmatiska framåtskridandet mot en tolerant humanism – fast förankrad i gångna tider – i Den siste atenaren. Den siste atenaren är Krysanteus, som i hela sitt värv – som filosof, näringsidkare, jordbrukare – i det lilla har strävat efter att bygga ett bättre samhälle. Detta utmanas av biskopen Petros, som står i frontlinjen för kristendomens genomdrivande och har föga överseende med Krysanteus hedniska tro. Den kristne Rydberg väljer återigen en kristen antagonist mot den humanistiskt lagde kättaren.
Kristendomen må vara den sanna läran, men det är bättre att vara en humanistisk, tolerant kättare än en dogmatisk, inskränkt kristen.
I förordet till Den siste atenaren skriver Rydberg att konfliktlinjen i verket går mellan hellenism och orientalism, mellan liberalt, humanistiskt framåtskridande och konservativt bakåtsträvande. Samma ideologiska konflikt återkommer i flera av Rydbergs dikter, och inte minst i långdikten ”Prometheus & Ahasverus” (1882).
Här använder sig Rydberg återigen av antika myter för att diskutera samtidens politik. När Prometheus – på trots mot Zeus – gav människorna elden fjättrades han som straff i kedjor för eviga tider, att attackeras av hungriga gamar. Den enda jordbon som får besöka Prometheus är den vandrande juden, Ahasverus, som i sin tur har som straff att i förtvivlat tålamod vandra över världen till den dagen den går under.
Det skulle räcka med att Prometheus ber en bön till Zeus för att återuppstå som Antikrist och bli fri från sina kedjor. Ahasverus försöker förgäves få honom därtill, men Prometheus vägrar göra avkall på sina ideal och böja sig under Zeus krav. Hellre pinas i eviga plågor än att gå emot sina ideal.
Samma kompromisslöshet i kampen för friheten återkommer i flera andra dikter, som ”Lukanus marterad” och ”Dexippos” – som för övrigt tonsatts av Jean Sibelius.
Han kämpade för arbetarnas frihet, oavsett om det var från flaskan eller från fabriken.
Allt detta kulminerar i hans främsta politiska manifest: ”Den nya Grottesången”. Den svenska poesin känner få dikter som är mer indignerade. Kung Frode tvingar trälarna att ständigt, ständigt öka hastigheten på Grottekvarnen, så att den – med hjälp av det nyuppfunna medlet konkurrens – kan gå av ”rent helvetisk fart”.
Rydberg var ingen vän av industrialisering, vare sig kapitalistisk eller socialistisk sådan. Han såg hur arbetstvånget, de urusla arbetsvillkoren och fabrikernas löpande bandet-principer förslavade människor. Man ska arbeta hårt, men självvalt.
Rydberg kämpade för religionsfrihet, innan Sverige hade det. Han kämpade för politisk frihet, innan alla medborgare hade samma rättigheter. Och han kämpade för arbetarnas frihet, oavsett om det var från flaskan eller från fabriken.
Lars Forssell, den gamle akademiledamoten, skrev en gång att Rydberg var frihetens poet.
Läser man hans texter – som är förvånansvärt lättlästa – är det inte svårt att hålla med.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!
2023 ges valda skrifter av Rydberg ut på Timbro förlag, med en introduktion av Eric Luth. Boken går att beställa här.