Finländare skildrar ofta bastun som jämlikhetens oas. I bastun klär vi av oss statussymboler och diskuterar öppet och ärligt. Skildringen stämmer – så länge bastandet sker inom det privata. Så fort bastubadandet blandas med politik blir bastun ett sunkigt rum som upprätthåller ojämlikheten mellan könen, skriver Silva Mertsola och Mikael Lundqvist.
Finländare drar gärna en romantiserad berättelse om bastubadandets egalitära karaktär. När finnarna flyttade från landsbygden tog vi bastun med oss. De flesta finska husbolag har en gemensam bastu, där grannar möts varje måndag för att diskutera gemensamma angelägenheter. Kommuner driver offentliga bastur, som används flitigt av såväl rika som fattiga. Dessa gemensamma utrymmen är fria från statussymboler som kläder och smycken. I ångan lär vi oss att acceptera våra egna och varandras kroppar precis som de är.
Blottläggandet är ett uttryck för tillit. I bastun diskuterar vi öppet och ärligt. Vill man inte prata kan man stänga ögonen och lita på att folk lämnar en i fred. Oberoende av huruvida man deltar eller ej vet man att det som sägs i bastun stannar i bastun.
Bastun har en lång resumé som exkluderande institution i finskt politiskt beslutsfattande.
Detta romantiserade narrativ är appellerande för den egalitärt sinnade. Bastun skipar jämlikhet då bastandet försiggår i den privata sfären – med familj, vänner och medmänniskor. Tyvärr brukar finländare tro att bastun är en folklig, jämlikhetens institution även i den offentliga sfären, närmare bestämt inom det politiska. Så är inte fallet: bastun har en lång resumé som exkluderande institution i finskt politiskt beslutsfattande.
Så kallade bastuavtal har sedan urminnes tider varit en central del av finsk politik. Gemene finne känner till otaliga anekdoter om hur Urho Kekkonen, Finlands långvariga president med påtagligt auktoritära tendenser, under 1970-talet slöt avtal med såväl finska som sovjetiska beslutsfattare i presidentbostaden Ekuddens bastu. Utländska makthavare som besöker Finland är fortfarande ofta illa tvungna att svettas med sina finska kollegor – ifall kollegorna är av samma kön. Bastun ses som en harmlös del av den finska folksjälen där diplomati och tuffa förhandlingar blir lite mer folkliga.

Då Sanna Marin blivit statsminister lade hon upp en bild från den kvinnliga regeringskvintettens bastukväll. Bilden delades flitigt på sociala medier och regeringens bastande hyllades av bland annat Time Magazine. Den somriga bastubilden på Marin och fem kvinnliga ministrar symboliserade för många en ny tid. Politiska bastuavtal var inte längre ett manligt privilegium.
Men symboliken är sunkig, oberoende av om folkliga bilder läggs upp av Marins kvinnokonklav eller av hennes manliga företrädare. På bastubjudningar finns det nämligen två alternativ: antingen badar könen separat och nakna, eller också badar könen tillsammans med simdräkt på. Det senare alternativet är alltid obekvämt för kvinnor, då badandet sker med manliga kolleger.
Till skillnad från politiken har det finska näringslivet skakat av sig bastukulturen.
Till skillnad från politiken har det finska näringslivet skakat av sig bastukulturen. Förr involverade firmafester ofta badande och bastuöl. I dag har företagen inte råd att göra hälften av personalen obekväm.
År 2019 hamnade världens största startup-konferens, finska Slush, i motvind. Slush ville introducera sina internationella gäster till den avslappnade finska bastukulturen. Men kvinnliga riskkapitalister och företagare vägrade delta i bastu-
kvällar där man förväntades mingla i baddräkt. Slush tvingades omvärdera huruvida nakenbad verkligen är passande i sammanhang där pengar och makt förhandlas.
Tyvärr verkar politikerna inte ha några intentioner att göra upp med bastukulturen. Partipolitikens säregna natur är en av orsakerna till att bastukvällar fortfarande florerar inom det offentliga. Till syvende och sist strävar politiker efter inflytelserika poster. Dessa poster är utom räckhåll för politiker som inte lyckas bygga allianser.
Allianserna inom partier konstrueras enligt många variabler: långvariga vänskaper, lojalitetsband, ideologier, geografisk bakgrund och gemensamma motståndare. Dessvärre är kön fortfarande av relevans då allianser bildas. Ingenstans blir könsseparerade allianser lika tydliga som under partipolitiska bastukvällar.
Vill vi ha jämlikhet i politiken bör vi göra oss av med politiska bastukvällar.
Den egalitära berättelsen om bastun visar sig närmast som en nidbild då den appliceras på politiska sammanhang. Generationer av kvinnliga politiker har uteslutits ur bastuavtal. Att Sanna Marin nu skryter med sin helkvinnliga bastukväll gör inte saken bättre, utan stärker bara bilden av att politik fortfarande är en kamp mellan könen. Vill vi ha jämlikhet i politiken bör vi göra oss av med politiska bastukvällar.
I strävan efter jämlikhet har det finska näringslivet privatiserat bastun. Det är dags att även politiker dumpar den sunkiga traditionen och inser att bastun endast hör hemma i det privata.
Silva Mertsola och Mikael Lundqvist
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!