Slopa skolplikten och låt yrkesprogrammen vara yrkesprogram. Som liberaler måste vi motverka one-size-fits-all-lösningar i utbildningspolitiken och i stället värna den pluralistiska skolan, skriver Rasmus Elfström som kandiderar till förbundsordförande för Centerstudenter.
För en centerpartist kan skol- och utbildningspolitiken knappast beskrivas som annat än ett styvbarn. Kanske har frågan inte fått det utrymme den egentligen erfordrar. Delvis beror det förstås på att vår största konkurrent – Liberalerna – gjort skolan till sin profilfråga. Ytterligare en anledning skulle kunna vara att utbildningspolitiken redan är präglad av idéer som decentralism och pluralism.
Samtidigt finns det stora hål i den skol- och utbildningspolitiska debatten. Under så gott som hela mitt politiskt medvetna liv, de senaste två decennierna, har den oftast handlat om vinster i välfärden, eller om huvudmannaskapet och frågan om att återförstatliga skolan. Frågorna är självfallet intressanta och bör debatteras i sig – men de har också tryckt undan många andra aspekter som förtjänar att debatteras och granskas: frågor där det faktiskt finns utrymme för fler partier att enas och genomföra nödvändiga reformer. Här kan både Centerpartiet och Liberalerna göra mycket för att utveckla framtidens liberala skol- och utbildningspolitik.
Utbildningspolitiken måste också få större plats i kommunpolitiken. Frågor om tillgänglighet, serviceutbud och organisation är i grunden frågor som är fundamentala för skolans organisation, men som måste debatteras i den lokala skolaulan, inte i rikstäckande TV-debatter. De utmaningar som svensk skola står inför är inte unika för varje kommun – men de är inte heller identiska mellan olika kommuntyper. Centralplanerade ambitioner och enkla svar, som att förstatliga skolan, räcker inte för att lösa en god skola både i innerstan och på landsbygden. Lösningar på lokalt präglade utmaningar måste vara just lokala, samtidigt som den nationella politiken levererar nödvändiga förändringar i lagstiftningen.
Så vad kan vi då göra, här och nu? Nedan presenteras nio konkreta förslag. De är varken uttömmande eller originella – men de är genomförbara.
Mer kommunal samverkan. Utöka möjligheten för kommunala huvudmän att samverka kring grundskoleverksamhet och skolskjuts för att effektivisera verksamheten och uppnå bättre täckning för elever i hela landet.
Bevara yrkesprogrammen. Alla vägar måste inte leda till universitetet. Fortsätt tillåta gymnasieprogram som inte är högskoleförberedande.
Obligatoriskt skolval. Reformera skolvalet så det blir obligatoriskt och skicka information om skolvalet till samtliga vårdnadshavare. Begränsa kötiderna så att de bara får användas i undantagsfall, exempelvis vid uppflyttning mellan skolor med verksamhetsmässiga samband.
Reformer i finansieringen. Både kommunala och fristående skolor bör ersättas så att de kan ta höjd för extra elever, exempelvis nyinflyttade, när anslag beräknas och prövas från år till år. Inom ett sådant system skulle kommunen kunna sluta avtal med fristående skolor om extra skolplatser i utbyte mot ersättning.
Slopa skolplikten. Dagens skolplikt bör ersättas med en läroplikt, enligt finsk modell, där klassindelningen i grundskolan är flexibel och baserad på kunskap i stället för ålder. Det viktiga är inte att eleven tillbringar ett visst antal timmar i lärosalen, utan att eleven uppnår rådande kunskapskrav.
Fler stiftelser. Fler lärosäten bör ombildas så att de drivs i stiftelseform. Akademiska hus bör avyttras och tillgångarna bör överföras till lärosätena för att förbättra deras autonomi.
Skrota ”helårsprestationer”. Reformera resurstilldelningssystemet för högskolor och universitet så att det inte baseras på antalet godkända studenter: så kallade helårsprestationer. Istället skulle anslagen kunna vara mindre baserat på prestationer, såsom föreslogs av den utredning som såg över frågan 2019.
Friare yrkeshögskolor. Inför fri etableringsrätt för yrkeshögskolor i hela landet. Ge yrkeshögskolorna längre tillstånd och möjliggör för dem att utforma egna program i större utsträckning.
Uppmuntra studentarbete. Avskaffa fribeloppet för lånedelen av CSN så att fler studenter kan arbeta i den utsträckning de själva önskar.
Ambitioner om att likforma och standardisera skol- och utbildningsverksamheten har i dag blivit det huvudsakliga inslaget i den utbildningspolitiska debatten. I min mening måste det vara varje liberals uppgift att i stället värna pluralismen och mångfalden inom skol- och utbildningsväsendet: att begrunda insikten om att en lösning aldrig kan vara absolut, och att bondvett och akademiska meriter kan ha samma värde beroende på sammanhang.
Kort och gott hade den utbildningspolitiska debatten mått bra av lite centerpartistisk pragmatism – att värna och förfina ett pluralistiskt system hellre än att tvinga fram genomgripande och konformistiska reformer. Ett gott första steg mot framtidens liberala skol- och utbildningspolitik.
Rasmus Elfström
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!