Storstadsliberaler, stureplanscenter och urbana kosmopoliter i all ära, men liberalismens framtid finns i Norrland. Det menar kommunpolitikern Yanina Westergren som ser en växande frihetslängtan där skogarna är stora och temperaturen låg.
Att vara klimatsmart. Självhushålla, odla, baka och ta vara på vad naturen har att ge. Att minska matsvinnet och få mer tid med barnen. Inget slit och släng. Återanvända och laga. Inte resa så mycket. Glädjas åt det man har. Sköta sig själv, men i samarbete med andra när det behövs. Det låter kanske som en modern storstadsutopi, men det är ju gammalt. Så växte mina mor- och farföräldrar upp.
I Norrland, Dalarna och Värmland – ja på alla ställen med lands- och glesbygd, finns redan denna utopi förverkligad.
I Norrland, Dalarna och Värmland – ja på alla ställen med lands- och glesbygd, finns redan denna utopi förverkligad. Stat, region eller kommun märks inte i vardagen, förutom när höjda elpriser och straffskatter på drivmedel gnager på skinnet, eller när förstföderskan i familjen får föda i ambulans på väg till BB långt borta, eller när vården inte finns när den behövs som mest. Det skapar en misstro mot auktoritetsstyre och majoritetens tyranni via en enorm centralstat. En misstro mot en växande byråkrati och kollektivism, styrd från storstaden.
Min pappas släkt kommer från byarna utanför Gällivare. För inte så längesen fanns inga vägar och ingen vård där. En av byarnas så kallat kunniga kvinna inom förlossning hade svår ledgångsreumatism och bars runt mellan gårdarna i en större spann av trä, för att förlösa de många barnen som föddes. Detta långt in på 1900-talet, enligt Palohournas – Mukkavaara – Förr och nu – Byarnas historia. Vård var lika med åderlåtning och besvärjelser från kloka gummor, och välfärd visste ingen vad det var. Från början var det nybyggare och samer som befolkade området, som först på 1700-talet kom att tillhöra Sverige. Det var äventyrsland med stora naturresurser, som sedan kom att exploateras av staten. Arbetstillfällen blev till och välfärdsstaten byggdes, vilket såklart var välkommet. Grundläggande utbildning, vård, omsorg och säkerhet tar vi numera för givet.
Sedan har staten växt och växt – men pysslar nu gärna med andra saker än att trygga grundläggande välfärd och säkerhet. Staten tar alla skatter från bolagen i norr och håvar in storkovan på norrländsk skogs- och elproduktion. SKR, Sveriges kommuner och landsting, växer fram likt en skuggstat som står över kommunerna. Kommunernas skatteintäkter minskar och de får be staten om bidrag för att överhuvudtaget klara sig.
Ingen motvikt verkar finnas, och nu är det staten som är störst av allt. Det är där makten och resurserna finns. Såväl individer som företag och kommuner får nu stå med mössan i hand för att få sin godtyckliga släng av sleven. Maktdelning och lokalt självstyre – viktiga grundvalar i den liberala demokratin, tycks falna ut.
Enligt min erfarenhet är glesbygdsbon generellt så socialliberal den kan bli.
Enligt min erfarenhet är glesbygdsbon generellt så socialliberal den kan bli. Anti-auktoritär, företagsam, i samklang med miljö och natur, självständig och fri, med önskan om ett socialt skyddsnät och grundläggande samhällsfunktioner – en lagom stat som finns för skola, vård, omsorg och säkerhet. Så varför röstar man på socialdemokraterna eller sverigedemokraterna – de krafter som driver mot en stor och styrande stat? När välfärden kom till byn, för längesen, var det som en skänk från ovan. Staten och de statliga bolagen kom som frälsare, och med industrierna kom fackförbunden. Alla blev per automatik socialdemokrater. Vi är inte där längre. Nu är staten större än aldrig förr, men uppfyller inte sina grundläggande åtaganden mot glesbygden. Offentligheten växer och centraliseras, men samhällskontraktet krymper i takt med kommunernas självbestämmande.
Snart vaknar den norrländska björnen, och jag är övertygad om att den är liberal och vill ha sin frihet tillbaka. Jag tror att norrlänningarna innerst inne är liberalismens väktare.
Yanina Westergren
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!