Skip to content
Foto: Charles Deluvio
Foto: Charles Deluvio
Samhälle | Europa

Raka bananer i EU om britten får välja – de bästa euromyterna från brittisk tabloidpress

EU-lagstiftning kan vara krånglig och svårbegriplig. Men riktigt så svårbegriplig som den ibland framställs i brittisk tabloidpress – det är den inte. LD:s Fredrik Thorslund listar fem förvirrade EU-scoop från de brittiska pressarkiven, och frågar sig om de egentligen bar på något korn av sanning.

I slutet av november väckte Aftonbladet uppmärksamhet med rubriken ”EU föreslår chockhöjning av snuspriset”. Enligt ett läckt dokument som tidningen tagit del av skulle Bryssel snart komma att presentera ett förslag som skulle tvinga Sverige att införa skyhöga punktskatter på våra älskade prillor. Svenska politiker från höger till vänster gick i taket. Elisabeth Svantesson (M) lovade att stå upp för snuset, och Nooshi Dadgostar (V) postade en stödbild på en dosa Granit på Twitter.

Lika uppspelta var däremot inte de svenska EU-korrespondenterna. Några av dem konstaterade att ”EU” i själva verket betydde ”EU-kommissionen” – som inte har ensidig bestämmanderätt i unionen – och att nya punktskatter måste beslutas med enhällighet i EU. Två dagar senare gick också EU-kommissionens talesperson ut och dementerade uppgifterna. En storm i en flaska – och en oansvarig rapportering från svenska medier, tyckte vissa.

När det gäller tillspetsad EU-bevakning är svenska medier däremot ingenting jämfört med de brittiska tabloiderna – där förvirrade presscoop om kommande EU-lagstiftning varit lika vanligt förekommande som mushy peas till fish and chips.

Här är några av LD:s favoriter från arkiven.

Servitriser får inte visa bröst, säger EU

Vad som skrevs

“Hands off our barmaid’s boobs” inleddes en artikel i The Sun från den 4 augusti 2005, som fortsatte: “EU har förklarat ett vansinneskrig mot tuttiga servitriser – genom att försöka hindra dem från att ha på sig urringade toppar.” Detta, förklarade tidningen, eftersom EU-byråkraterna sett “hälsorisker” med servitrisernas hudexponering.

Vad som föreskrevs

The Sun-artikeln grundades på direktiv 2006/25/EG – ett arbetsmiljödirektiv med inriktning på strålsäkerhet – vars fjärde artikel lyder:
Arbetsgivare [skall], för arbetstagare som utsätts för artificiella optiska strålkällor, bedöma och om nödvändigt mäta och/eller beräkna nivåerna på den optiska strålning som arbetstagarna kan utsättas för, så att nödvändiga åtgärder för att förebygga att exponeringen inte överskrider tillämpliga gränsvärden kan fastställas och genomföras.

LD:s bedömning

Som lagtexten antyder gäller direktivet för “artificiella optiska strålkällor”, till exempel röntgenstrålning. Men när artikeln i The Sun publicerades var direktivtexten inte färdigbehandlad, och det vid tidpunkten liggande utkastet omfattade faktiskt även naturliga strålkällor, som sol. Bara några månader efter publiceringen ändrades lagtexten på Europaparlamentets begäran.
Något urringningsförbud var det däremot aldrig tal om. Arbetsgivare skulle bedöma riskerna för hud- och retinaskador för anställda som arbetade i solen. Lämpliga mitigeringsåtgärder skulle beslutas på nationell nivå. Att tillhandahålla solkräm, till exempel.

Europeiska bananer ska vara raka!

Vad som skrevs

Få euromyter är lika envist återkommande som den som gör gällande att EU vill detaljreglera utseendet på frukt och grönsaker. I en artikel från The Sun i september 1994 kunde man till exempel läsa:
I går visade Brysselbyråkraterna vilket rubbat gäng de egentligen är – genom att förbjuda böjda bananer. Affärer kommer nu att förbjudas från att sälja frukter som är “onormalt böjda” eller för små.

Vad som föreskrevs

I en bilaga till kommissionens förordning 2257/94 om kvalitetsnormer för bananer står att bananer “av alla klasser” ska vara bland annat “fria från missbildning och onormal böjning på fingrarna”. Motsvarande bestämmelser för till exempel gurkor finns i kommissionens förordning 1677/88, som föreskriver att gurka i klasserna “Extra” och “I” ska vara “praktiskt taget rak (maximal krökning: 10 mm per 10 cm av gurkans längd)”.

LD:s bedömning

För ett överstatligt samarbetsorgan kan det framstå som märkligt att ha detaljsynpunkter på gurkor och bananer. Men lagstiftningsinitiativen har inte tillkommit på EU:s initiativ – utan på förfrågan från de nationella industrierna. För industrierna har det varit värdefullt att ha vissa måttstandarder för frukt – bland annat för att kunna förutse paketeringdensitet vid orderläggning.
Den vakne läsaren noterar också att det knappast handlar om något “förbud”, utan normer för handelsklassificering. Den lokala grönsakshandlaren behöver med andra ord inte oroa sig för att få sina krokiga gurkor konfiskerade av Europol.

EU tvingar kor att ha på sig blöjor

Vad som skrevs

En artikel i Daily Star den 8 oktober 2014 väckte uppmärksamhet med den braskande rubriken “Now barmy EU chiefs wants to force cattle to wear NAPPIES“. Samma dag publicerade The Telegraph en artikel med texten:
Bayerska bönder är upprörda över att deras berömda alpmjölkkor tydligen kommer att bli tvungna att ha på sig blöjor under EU:s miljölagstiftning.

Vad som föreskrevs

I 1991 (sic!) års nitratdirektiv (91/676/EEC) föreskrevs att EU:s medlemsländer bland annat skulle anta åtgärdsprogram för att minska mängden nitratutsläpp i vissa skyddsvärda naturområden. I en bilaga till direktivet framgick att åtgärderna skulle säkerställa att mängden boskapsgödsel per bondgård, “innefattande från djuren själva, inte skall överskrida vissa fastställda nivåer per hektar”.

LD:s bedömning

Nitratföroreningar i grundvatten och färskvattenreservoarer är ett allvarligt problem för ekosystem och för människors hälsa. Och visst, komockor innehåller nitrat.
Men nej, politrukerna i Bryssel har aldrig propagerat för “ko-blöjor”. Medlemsländerna ansvarar själva för att ta fram lämpliga åtgärdsprogram. Storbritannien, till exempel, valde istället att begränsa användningen av nitratrika gödningsmedel i vissa särskilt känsliga områden.

PK-Bryssel kräver att tomten ska vara kvinna

Vad som skrevs

I en artikel från den 24 oktober 2001 rapporterade The Sun om att varuhuset Woolworths tvingats att beställa in mängder av “sexiga tomtemor-dräkter” till sina 800 butiker för att undvika att dras inför rätta. Detta, rapporterar tidningen, sedan EU förbjudit “produkter som förstärker stereotypa könsroller”.

Vad som föreskrevs

Bestämmelsen, som tidningen hänvisade till som “clause 3.5 of the EU’s Gender Legislation”, verkar vara hämtad från ett meddelande från EU-kommissionen till Europaparlamentet och Rådet (COM/2000/0335). Punkt 3.5 i texten lyder: “Avskaffandet av existerande kulturella fördomar och samhälleliga könsstereotyper är av avgörande betydelse för att säkra jämställdhet mellan män och kvinnor”.

LD:s bedömning

Alldeles bortsett från det faktum att EU:s “Gender Legislation” inte var lagstiftning – och att den aktuella texten inte har ett dyft med tomten att göra – kan man kanske fråga sig själv hur “sexiga tomtemor-dräkter” skulle bidra till att “avskaffa samhälleliga könsstereotyper”.

EU vill tryckkoka din döda katt

Vad som skrevs

Denna rekordlöjliga euromyt publicerades i en artikel från The Lancashire Telegraph den 29 mars 2000. Artikeln, med rubriken “Outrage over Euro plan to put dead pets in pressure cooker“, inleddes:
NYA riktlinjer kan innebära att hundar, katter och andra älskade husdjur i East Lancashire måste ångas i en tryckkokare innan de reser vidare till husdjurshimlen.

Vad som föreskrevs

EU:s direktiv 90/667/EEG innehöll regler om hantering av animaliskt avfall. I bilaga II, kapitel II, stod bland annat att läsa att “Högriskmaterial måste upphettas till en kärntemperatur av minst 133 °C under 20 minuter vid ett tryck av 3 bar”.

LD:s bedömning

Ja, vad ska man säga. Direktivets regler om “högriskmaterial” tog sikte på hanteringen av djurkadaver som kunde misstänkas bära på farliga patogener, som galna ko-sjukan och salmonella. Hussar och mattar i East Lancashire kan vara lugna.

Fredrik Thorslund

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Varför välja mellan Rhen och Dalälven?

Lantbruket i kulturen – autentiskt eller agrikulturell appropriering?