Därför hoppas amerikanerna på Sverige

Mörka moln tornar upp sig över det transatlantiska samarbetet. Sedan nyår är det upp till Sverige att försöka styra skutan. Gustaf Reinfeldt skriver om ett USA med stora förväntningar på det svenska EU-ordförandeskapet.

En långvarig vänskap. Så beskriver den amerikanske utrikesministern Antony J. Blinkens utrikesdepartement relationen mellan USA och Sverige. Detta är inte unikt för Blinkens UD. De flesta – om inte alla – av hans företrädare har haft en liknande syn på de svensk-amerikanska relationerna. Historiska band daterade till innan den amerikanska nationens födelse och relativt gemensamma politiska och ekonomiska mål och värderingar genom tiden har lagt grunden för dagens nära och täta allianssamarbete.

Redan år 1638 anlände svenska utvandrare till Delaware, den delstat som USA:s 46:e president Joseph R. Biden representerade i den amerikanska senaten i 36 års tid. Då var det en nederländsk koloni, men den förvandlades snabbt till en skandinavisk enklav och började snart kallas för New Sweden. Sverige var också 1783 ett av de första länder att erkänna den unga amerikanska nationens självständighet från det brittiska kolonialväldet, något som USA är evigt tacksamma för.

I USA hoppas man därför att det nära samarbetet med EU stärks under det svenska ordförandeskapet.

Det ökade populärkulturella och populärhistoriska intresset för vikingar, samt vetskapen om att den skandinaviske vikingen Leif Eriksson ledde en utforskande expedition och gick i land i Nordamerika nästan 500 år före Christofer Columbus föddes, har fördjupat de kulturella banden mellan USA och Skandinavien generellt. I USA hoppas man därför att det nära samarbetet med EU stärks under det svenska ordförandeskapet.

Centralt för det svenska ordförandeskapet kommer att vara det ryska kriget i Ukraina och det samlade, demokratiska västs koordinering av stöd till Ukraina och motaktioner emot Ryssland. Det finns också ett antagande att klimatfrågor, hållbarhet, datafrågor och sociala medier, samt i viss mån även handelsfrågor och EU:s relation till Kina, kommer att stå högt upp på agendan. Omständigheterna har dock gjort det omöjligt för något annat än situationen i Ukraina att stå i första led. Denna insikt finns på båda sidor av Atlanten.

Att Bidenadministrationen önskar att Sverige under sitt EU-ordförandeskap ska prioritera kriget i, och stöd till, Ukraina beror däremot inte endast på den prekära situationen där. Det beror även på att amerikanska och europeiska prioriteringar inom de övriga aktuella frågorna har glidit isär. Den amerikanska klimatagendan är inte lika ambitiös som den europeiska, och stämningen i USA är mindre skyndsam när det kommer till att byta ut fossilbaserat bränsle och el mot kärnkraft och förnybara källor.

EU har varit mer angelägna att reglera sociala medieföretag och att lagstifta i datafrågor än vad USA är.
USA har, i sin tur, fäst större fokus vid sin relation till Kina och potentiella konflikter med landet än vad EU har gjort.

EU har varit mer angelägna att reglera sociala medieföretag och att lagstifta i datafrågor än vad USA är.
USA har, i sin tur, fäst större fokus vid sin relation till Kina och potentiella konflikter med landet än vad EU har gjort. Gällande handelssamarbeten är aptiten liten i både Bryssel och Washington DC sedan presidenterna Trump och Biden båda valt att prioritera protektionism och inhemsk produktion över handel och TTIP – det frihandelsavtal som Obamaadministrationen och Junckerkommissionen, med handelskommissionär Cecilia Malmström i spetsen, förhandlade om.

Det passar dessutom amerikanska intressen väl om säkerhetsfrågor står högst upp på agendan för det svenska ordförandeskapet. Till skillnad från de övriga aktuella frågorna finns det tydlig samsyn mellan USA och Sverige inom många högaktuella säkerhetsfrågor. I den amerikanska administrationens ögon har det svenska svaret på den ryska aggressionen i Ukraina – framför allt Magdalena Anderssons regering men även den lovande inledningen på Ulf Kristerssons regeringstid – varit rådigt, substantiellt och avgörande.

För att USA och EU fortsatt ska ha samsyn på vägen framåt för Ukraina, och vara samordnade gällande stöd till Ukraina samt motaktioner emot Ryssland, kommer Sverige att bli avgörande under nästa halvår. Efter en kall vinter i Europa och med tydliga tecken på recession i flera EU-länder ökar risken för en avtagande stridsvilja inom unionen. Då blir Sverige en viktig partner inom EU för USA för att få väst att fortsätta att stå på Ukrainas sida.

Att Sverige dessutom ansökte om ett Natomedlemskap i våras, delvis som en respons på det ryska agerandet, höjde Sveriges anseende hos amerikanska politiker och tjänstemän.

Att Sverige dessutom ansökte om ett Natomedlemskap i våras, delvis som en respons på det ryska agerandet, höjde Sveriges anseende hos amerikanska politiker och tjänstemän. Den snabba hanteringen av Sverige och Finlands respektive medlemsansökningar i 28 av Natos 30 medlemsländer indikerar hur högt de nordiska länderna värderas.

I det sammanhanget har USA:s tidigt uttalade starka stöd för ansökningarna varit viktigt. För att få de två kvarvarande länderna – Turkiet och Ungern – att godkänna ansökningarna kommer USA:s diplomati fortsatt att vara viktig. Ett svenskt Natomedlemskap innan årets slut är osannolikt. Det är snarare troligt att det kommer att ratificeras av de sista medlemmarna under 2023 och kanske, med USA:s hjälp, sker det under det svenska EU-ordförandeskapet. Det skulle i sin tur ge Sverige möjligheten att delta på sitt första Natotoppmöte som medlem samtidigt som man är EU-ordförandeland. I ett sådant läge skulle Sverige få en unik chans till inflytande och att stå i centrum under toppmötet gällande västs säkerhetssamordning.

Sist men inte minst är frågor rörande Arktis viktiga för USA under den närstående framtiden. Att Sverige ska fokusera på Arktis, ur ett säkerhets-, klimat- och likväl handelspolitiskt perspektiv, under ordförandeskapet står högt upp på USA:s önskelista. För USA är Sverige – och övriga Norden – centrala i Arktisstrategin, både vad gäller möjligheterna för väst med ett förändrat Arktisområde och gällande utmaningarna som kommer från framför allt Ryssland och Kina. Ur USA:s perspektiv bör Sverige framhålla detta både inom EU och Nato, vilket inte den nya svenska regeringen verkar vara emot.

Det svenska ordförandeskapet i EU kommer inte att ha samma betydelse som ordförandeskapen hade innan Lissabonfördraget. Varken för Sverige, USA eller inom EU. Ur ett amerikanskt perspektiv innebär det ändock en möjlighet att fördjupa samtalen med Sverige under det kommande halvåret. Man hoppas få ett EU som tydligt ligger nära USA och amerikanska intressen i flera viktiga frågor, liksom att USA får en röst i EU-systemet som – till skillnad från tongångarna i många andra länder – förespråkar ett fördjupat samarbete med USA.

Gustaf Reinfeldt

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!