Centerpartiet förlorade nästan var fjärde väljare i valet. Störst blev tappet på landsbygden. Nu ska det sargade bondeförbundet välja en ny partiledare, och valberedningen har nominerat tre kandidater. LD:s Matilda Molander har träffat Elisabeth Thand Ringqvist för ett samtal om valet, partiet och liberalismen.
– Vi är inte relevanta för dem som bor i bruksorter för det är S och M-väljare. Det är inte liberaler.
Konstaterandet är krasst och konstaterande. Elisabeth Thand Ringqvist och jag sitter framför varsin dator. Hon i sitt arbetsrum på riksdagen, jag hemma med en ordentlig förkylning.
– Vi hade inga mandat alls 2002-2006 i vare sig Malmö, Stockholm eller Göteborg. Och då var vår stora uppgift, vi insåg att om man kan räkna och vet att mandat flyttar från landsbygden till stan så om vi inte tar tillbaka städerna kommer vi att vara utraderade på ganska kort tid.
Hon sitter och berättar om hur det gick till när Centerpartiet inför valet 2006 bestämde sig för att ta tillbaka storstaden. Hennes bakgrund som managementkonsult på McKinsey var en avgörande del i det.
– När jag jobbade som kanslichef, jag gjorde 5 år som politisk tjänsteman, då tog jag med mig hela strategiverktygslådan som konsult som handlade om när vi skulle lägga valstrategin för 2006. Det vill säga hur man definierar marknader.
–Det var första gången vi gjorde målgruppsanalyser och det är väl i princip de som hängt kvar sedan dess. Där vi kunde artikulera varför vi kunde både vara relevanta för dem som bor i storstad och dem som bor på landsbygd.
Men inte på bruksorterna. Den som följt den politiska kartans utveckling vet att hon har fått rätt. Bruksorterna har gått från röda, till blå, till lysande gula.
Så långt inget nytt. Men i det här valet har även den gröna landsbygden börjat gulna rejält. I by efter by, kommun efter kommun har Centerpartiets väljarstöd rasat, ja på sina ställen kollapsat. En halvering av andelen röster sedan förra valet i orter som Möklinta och Norberg. Thand Ringqvist är inte förvånad.– Man betalar mycket men får allt mindre och när det offentliga kommer så lägger de sig i. Då röstar man ju med fötterna. Uppenbarligen har man antingen gått till något som man tror ger bättre sociala försäkringar eller så har man gått till “byta regering”-alternativet.
Centerpartiet har inte varit något utav dem, och inte heller lyckats presentera ett alternativ väljare upplever som bättre.
– Landsbygden har lite av Centerpartiet och också lite medialt beskrivits som att det bara handlar om jordbruk. Jordbruk är jätteviktigt och självförsörjning och lokalproducerat. Men då har vi tappat bort dem som bor på landsbygden som är sjuksköterskor, lärare, läkare och som pendlar. På många ställen kan man ju pendla in till en centralort på en halvtimme men då behöver man bil. Och då är det skola, vård och andra frågor som är viktiga och det har vi inte lyckats artikulera. Det är ju klart att det är ett stort misslyckande när det numera är så att vård och skola ligger i toppen av frågorna.
Vi har ju lyckats vinna tillbaka väljare innan eftersom vi lyckats vinna tillbaka storstaden, så jag tror att vi kan vinna tillbaka landsbygden också.
Att det är ett misslyckande råder det inget tvivel om. Valresultatet och den interna debatten talar sitt tydliga språk. Men det betyder inte att landsbygden är förlorad för Centerpartiet, om man får tro partiledarkandidaten.
– Vi har ju lyckats vinna tillbaka väljare innan eftersom vi lyckats vinna tillbaka storstaden, så jag tror att vi kan vinna tillbaka landsbygden också.
Vägen dit är enligt Thand Ringqvist att ta fram ny sakpolitik.
– Det är viktigt att vi har medlemmar och förtroendevalda som är stolta över att prata om vår politik, att det är enkelt att prata om politiken på arbetsplatsen. Många kände att de inte hade svaren. Man behövde inte ha svaren som alla ville ha, men man hade inte heller ett alternativt svar som fungerade runt om i landet.
För att hitta svaret vill hon “tillbaka till folkrörelsen”.
– Det handlar både om att lyssna på vad våra potentiella väljare tycker, eller inte bara vad de tycker, utan vad deras upplevda problem är. Och sedan ska vi utveckla politik från botten upp genom kretsar och två stämmor.
Som hon konstaterar har de tid på sig att formulera politik inför nästa val, och hon vill att de politiska förslagen ska vara frågor som det går att säga ett tydligt ja eller nej till.
– Men då måste de ju komma, inte från att det är någon på en reklambyrå som har kommit på det utan för att vi har byggt det underifrån i rörelsen, säger Thand Ringqvist.
Det är inte dörrknackning för att sälja något utan det är kaffemöten, afterworkpubar, arbetsplatssamtal.
Så långt låter det väldigt centerpartistiskt, frågan är hur rörelsen ska ta reda på vilka problem väljarna har. Partiet har de senaste åren lagt enorma summor på opinionsmätningar av olika slag, inget förslag har presenterats utan att det stämts av mot en opinionsmätning. Jag undrar om det är så partiet ska fortsätta att lyssna in vad väljarna vill och tycker.
– Nej, det här är riktiga samtal. Det är inte dörrknackning för att sälja något utan det är kaffemöten, afterworkpubar, arbetsplatssamtal.
– Vi behöver först fråga för att få svar och sedan politikutveckla i de områden som behövs. Dessutom behöver man göra en Sverigeanalys. Nu låter det väldigt mycket som konsultådran, men att få en riktig bild av hur Sverige förändrats de senaste tio åren inom utbildning, sjukvård och hur kan man förvänta sig att det förändras framåt.
Hon förklarar att det var det här som Allianspartierna gjorde gemensamt 2004, och det som lade grunden till deras framgång.
– En åldrande befolkning, vad betyder det? Hur många jobb kommer att behövas i äldreomsorgen? Ska vi skala upp undersköterskeutbildningen eller behöver vi en riktad arbetskraftsinvandring? Partiet behöver en bild kring det. Det finns bilder som är fragmenterade, vi behöver en samlad bild. Förutom att lyssna på vad människor tycker så måste vi också ta ett makroperspektiv.
Det är tydligt att hon är van att arbeta med konkreta problem, men jag vill också försöka få svar på hur hennes ideologiska övertygelse ser ut, vad liberalism är för henne.
– Liberalismen är ju ibland en funktion av sin tid, vad man tar spjärn emot, det såg ju annorlunda ut 2006 när alla samlade sig i mitten. För att politiskt sticka ut och stå ut blev man nästan libertarian. Jag tror inte att alla som sa sådant då egentligen höll med sig själva, men det blev en bra rubrik: “Är det inte en nattväktarstat vi behöver?” Så kan man gå ner i djupa diskussioner om vad socialliberal innebär och hur det gränsar till socialdemokrati. Men jag brukar säga att jag är liberal rakt av.
Liberal rakt av alltså, men vad betyder det för Thand Ringqvist?
– Det är en utmaning att jag inte pratat ideologi på länge så min begreppsapparat kan vara lite föråldrad, men det var därför jag tyckte att den här artikeln med Gopnik var så intressant (Adam Gopnik, Liberal Debatt 5/2022). Personlig frihet och social rättvisa, det var så talande.
Jag kan inte känna mig stolt och trygg i ett samhälle där det är för stora orättvisor.
I intervjun med Adam Gopnik som Thand Ringqvist refererar till beskriver han liberalismen som en förening av strävan efter personlig frihet och social rättvisa.
– Personlig frihet och att få bestämma själv är väldigt viktigt, fortsätter Thand Ringqvist, men jag kan inte känna mig stolt och trygg i ett samhälle där det är för stora orättvisor. Så att säkerställa att framför allt barn får så lika förutsättningar som möjligt för att kunna göra sin livsresa är otroligt viktigt. Att skolan är ungefär likvärdig är viktigt. När man blir vuxen så handlar det om att arbete alltid måste löna sig. Där har ju liberalismen och konservatismen ganska lika uppfattning. Det är viktigt att socialförsäkringen ger trygghet på kort sikt, men det kan inte vara ens försörjning på lång sikt.
Thand Ringqvist fortsätter att resonera kring olika konkreta lösningar på problemen i skolan och på arbetsmarknaden, men kommer till sist tillbaka till en ideologisk fråga som legat och bubblat länge.
– Jag hör väldigt starka tongångar nu och det står i SD:s partiprogram att man kan ha frivilliga sammanslutningar, men det är familjen som står i centrum och din familj och din släkt är ditt arv. Vi har levt i en liberal tid där vi trodde att det var självklart att man fick välja sina sammanhang själv och de kan vara lika starka som en familj. Om det är viktigare att det är din ärvda härkomst så kan du inte göra en karriär för då kommer du alltid att vara en nybörjare.
Lantisarna förenade sig.
Hon berättar om när hon började på Handelshögskolan i Stockholm 1991, och hur de som kom från de etablerade släkterna i Stockholm frågade var man kom ifrån och vilken släkt man tillhörde. Som jämtlänning var hon helt ointressant och hon förklarar att alla hennes vänner kom från andra håll än Stockholm.
– Lantisarna förenade sig.
Men om hennes jämtländska ursprung var en hämsko på Handelshögskolan i Stockholm, är det tvärtom i Centerpartiet. Det faktum att hon inte pratar jämtländska ligger henne i fatet, och hennes kampanjfilm är fylld av fjällvidder för att understryka hennes ursprung och anknytning till landskapet där hon “deltidsbor” som hon säger. När jag frågar henne varför hon tror att hon blivit nominerad till partiledarkandidat av valberedningen kommer svaret direkt och tydligt.
– Jag är stad och land i en person. Jämtlandsdistriktet är där jag kandiderade till riksdagen en gång i tiden och där jag är politiskt uppväxt och nu deltidsboende. Så jag har ju kvar en väldigt, inte anekdotisk utan vardaglig känsla för hur det är. Så det är en del. Jag tror att det är viktigt, jag är helt övertygad om att ska vi överleva behöver vi behålla våra väljare i staden men också ta tillbaka väljare på landsbygden. Den andra saken är att jag har lång politisk erfarenhet från många nivåer men har stått lite utanför och kan se med lite andra ögon på det som har hänt de senaste tio åren. Jag har ju inte varit med och fattat de här besluten om januariavtalet och annat. Båda de andra kandidaterna sitter ju ganska tungt i de tidigare besluten som har fattats. Och den tredje saken är att jag har erfarenhet av att leda stora organisationer och förändringar. Jag ser samarbeten. Att man kan lösa saker på olika sätt.
Hon ger exempel från när hon var VD för Företagarna och ordnade så att arbetsförmedlare började sitta på Företagarnas regionkontor för att stärka kontakterna mellan företag som behövde arbetskraft, och de som letade arbeten.
Det är också till företagsvärlden hon går för att förklara varför decentralismen är viktig för ett liberalt parti
– Alla som har ett jobb tycker ju att det är skönt när det finns tydliga mål och riktlinjer centralt ifrån, men man bestämmer sin vardag och sitt schema bäst själv i den arbetsgrupp man är i. Jag är helt övertygad om att det fungerar på samma sätt i samhället.
Liberalismen är också svaret på vägen framåt för partiet enligt Elisabeth Thand Ringqvist.
– Framåt tycker jag att vi ska gå i en liberal riktning. Vi har ju aldrig haft en så stor chans som nu bedömer jag. Om man tittar på det utifrån så tror jag att S kommer att gå vänsterut under den här oppositionstiden, det brukar de göra i opposition. Och så tror jag att det kommer att komma en del besvikna från Tidöavtalet. Så vi har ju en chans eller en möjlighet om vi formulerar sakfrågorna väl att attrahera väldigt många besvikna väljare från båda håll.
Hon förklarar att många borgerliga väljare som gick till socialdemokraterna antagligen inte bytte parti för att de är socialdemokrater, utan för att de inte ville ha ett SD-samarbete.
– Jag tänker mig att nu när Tidöavtalet finns så kommer de ju inte att gå tillbaka till Moderaterna. Men när nu S går vänsterut, ja då kommer det ju att kännas obekvämt för dem för många tillhör ju en högerliberal skara människor. Eller socialliberal som kan landa lite olika beroende på vem som leder och formulerar politiken.
När jag sitter och skriver ut intervjun vid mitt skrivbord i Västerås börjar min mobil att vibrera, SCB har släppt sin nya partisympatiundersökning. S går framåt, SD och C backar. Ännu har vindarna uppenbarligen inte vänt för det gamla bondeförbundet. Men det är fyra år kvar till valet, och jag undrar hur Centerpartiet ska vinna då.
– Vi vinner 2026 om vi har gjort det här på ett bra sätt. Både förstått vår samtid och förstått människors oro, och har ett parti som känner att det här har vi arbetat fram och att det är lätt att prata med människor i valrörelsen. Det gör det lätt för oss att vinna.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!