Översiktsplaner, skatter, miljölagstiftningar. Landsbygdens största problem är att dess invånare inte får bestämma själva, skriver Gustaf Svenungsson som arbetar för Centerpartiet i Europaparlamentet.
Min morfars far, Manfred står byst utanför kyrkan hemma i Hjärtum. Manfred var lantbrukare, vilket innebar slit från tidig morgon till sen kväll för en knapp avans.
Anledningen till att Manfred står byst är inte för att han var en av alla smålantbrukare. Nej, anledningen är för att han var hembygdens författare och släktforskare. Hans många timmar på länsarkiven runt Hjärtum resulterade i en rad böcker om så skilda saker som häxprocessen i Bohuslän under 1600-talet, och Hjärtums socken.
Manfred var även poet, och gav ut diktsamlingar. En av hans dikter, ”Skatterna”, har jag upphängd på väggen hemma. Delar av den lyder:
Skatter vi krävs på av stat och kommun
aktas som verk av Hin Håle,
fruktas som havsvind- och ökenmonsun
jagandes rike som snåle.
Inkomsten stor som en pannkakeplätt,
smälter som smörklick i solen.
Kassan är torr som ett pappersskelett,
allt gått till skattmonopolen.
Rikeman rävar och räknar och tar,
Slänger och vräker och ratar.
Fattigman strävar och sliter och spar.
Riksskatteverket vi matar.
Det är uppenbart att lantbrukare för över ett sekel sedan, likt i dag, gick och svor över de höga skatterna. Det var dock inte bara Riksskatteverket som irriterade Manfred, utan även militären bråkade med smålantbrukare. Militären fick nämligen nys om att Manfred hade en bil och han fick, efter att bara ha använt bilen en gång, bevittna hur militärer kom till gården, monterade av bildäcken och sedan åkte iväg.
Det finns även nutida exempel på hur det offentliga agerat på ett sätt som inte direkt underlättar livet på landet i Hjärtum. Inför valet 2010 var det en stor diskussion i kommunen om vindkraftsutbyggnad. En förening vars syfte var att stoppa vindkraften samlade ihop 260 underskrifter för sin sak. Valresultatet ledde till att kommunstyret skiftade, från Alliansen och Miljöpartiet till Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet (nuvarande Liberalerna).
För att blidka vindkraftsföreningen var ett av deras vallöften att ”bevara naturen”. Det ledde till att det nya styret i översiktsplanen införde ”Stora opåverkade områden”, i vilka följande ska beaktas: ”Stor restriktivitet [ska] iakttas mot uppförande av sådana byggnader och åtgärder som påverkar områdenas opåverkade karaktär negativt. Ny bostadsbebyggelse bör ej tillåtas utom där det prövas lämpligt i anslutning till befintlig bebyggelse.”
Denna galenskap har lagt en död hand över kommunens landsbygd och det är i princip omöjligt att få bygglov eller utveckla verksamhet utanför tätorterna.
I praktiken innebär det att nästan all mark som inte omfattas av en detaljplan är intecknad som stort tyst område. Denna galenskap har lagt en död hand över kommunens landsbygd och det är i princip omöjligt att få bygglov eller utveckla verksamhet utanför tätorterna.
***
Manfred ansåg nog sig inte vara liberal. Däremot är det tydligt att han ville det bästa för sin hembygd, vilket allt som oftast innebar att få verka i fred. Dessvärre har inte mycket gått i den riktningen det senaste seklet – snarare tvärtom. Det är talande hur lika de utmaningar landsbygdens folk i dag möter är med utmaningar som Manfred mötte. Högt skattetryck, en stat och kommuner som inte respekterar äganderätt, förbud i stället för frihet.
En stor del av den nationella politiska landsbygdsdebatten går ut på att överbjuda varandra i hur mycket bidrag man vill ge till de “stackars krisande bönderna”, eller andra kortsiktiga och populistiska utspel som inte löser grundproblemet. De som driver en sådan linje uppvisar en låg förståelse för landsbygden och dess grundläggande behov. Landsbygden varken vill eller behöver allsköns allmosor och medömkan. Det är inte synd om landsbygden – den utgörs av de mest underbara platser som finns.
Det landsbygden vill ha och behöver är att befrias från de pålagor som stat, kommun och sossar lagt på den de senaste hundra åren.
Det landsbygden vill ha och behöver är att befrias från de pålagor som stat, kommun och sossar lagt på den de senaste hundra åren. Vi vill få tillbaka kontrollen över det som är vårt, och möjligheten att utveckla det vi håller kärt. Att sossar och liberaler bestämt att man inte får sälja tomter eller bygga hus om det inte är utmarkerat i en detaljplan, och att miljöpartister i Stockholm vill bestämma hur skogsägare ska bruka sin skog är i grunden ett lika stort ingrepp i äganderätten som när militären tog Manfreds bildäck.
Att befria landsbygden från dessa bördor är inget som görs i en handvändning. Det tar tid att revidera en översiktsplan, reformera skattesystemet och stärka äganderätten. Det finns inte några enkla eller lätta reformer för att stärka äganderätten rakt över, utan äganderätten behöver stärkas i flertalet lagstiftningar. Samma gäller för skattetrycket, där det krävs en omdaning av skattesystemet för att dels sänka skattetrycket, dels uppmuntra företagande.
Äganderätten och skattetrycket är inte de enda utmaningar som de svenska landsbygderna möter, men de är de enskilt viktigaste att lösa. För utan en stark äganderätt och låga skatter blir allting mycket svårare. Så var det på Manfreds tid, och så är det i dag.
Gustaf Svenungsson
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!