Liberal Debatt har intervjuat Jessika Roswall (M), Sveriges nya EU-minister, om vad hon vill fokusera på under ordförandeskapet – och varför EU-samarbetet ofta framställs som tråkigt.
– Man kan nog beskriva mig som en medelålders tvåbarnsmamma, säger den nytillträdda EU-ministern. Och en väldigt aktiv person som alltid rör på mig och gör saker hela tiden, fortsätter hon.
Jessika Roswall ger ett folkligt intryck när hon svarar på frågan om vem hon är privat. Likt den svenska självbilden i internationella sammanhang är beskrivningen, ja, lagom.
Hennes bakgrund som jurist sticker inte heller ut i regeringen. Precis som statsrådskollegorna Gunnar Strömmer (M), Johan Pehrson (L) och Carl-Oskar Bohlin (M) har även EU-ministern en juristexamen från Uppsala universitet.
Till skillnad från den manliga juristtrion kommer hon däremot att spela en central roll i internationella sammanhang nu i vår. Den 1 januari 2023 tar Sverige över ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Då ska advokaten som växte upp i Avesta lotsa Sverige genom en turbulent tid i Europa.
För EU-nördar var du redan under förra mandatperioden känd som vice ordförande i EU-nämnden, men att bli minister innebär en helt annan form av strålkastarljus. Hur har din första tid som statsråd varit?
– Omtumlande. Jag fick frågan av statsminister Ulf Kristersson på måndagen och därefter presenterade han regeringsförklaringen på tisdagen. Man hann ju inte riktigt ställa om utan allt gick i ett, säger Roswall.
– Men jag svarade ja direkt. Dels blir man väldigt glad över att få förtroende och frågan om man vill bli statsråd. Och när jag fick frågan om att bli just EU-minister så kände jag att det är precis det jag vill. Jag brinner för EU och har jobbat med frågorna ganska länge. Betänketiden var ungefär en pikosekund, fortsätter hon.
De ekonomiska frågorna får inte heller glömmas bort, menar Jessika Roswall.
Hon är imponerad över hur smidigt Regeringskansliets maskineri har malt på under maktskiftet. Tjänstemännen har enligt henne skött allting väldigt professionellt.
Vad ser du fram emot mest efter årsskiftet?
– Det är klart att väldigt mycket fokus går ut på att genomföra det svenska ordförandeskapet. Vi har en hög ambition om att det ska bli framgångsrikt. Innan den 1 januari ska vi presentera våra prioriteringar och ett arbetsprogram.
– Sedan tänker jag utifrån ett långsiktigt perspektiv: Hur ska vi använda EU-politiken efter ordförandeskapet?
Du nämnde era prioriteringar. Kommer de att skilja sig åt jämfört med om Magdalena Andersson hade varit statsminister?
– Prioriteringarna var förankrade hos oss.
Hon förklarar att den förra regeringens inriktning hade stöd hos samtliga riksdagspartier. Socialdemokraterna var dessutom lyhörda inför Moderaternas inspel – vilka påverkade regeringens val av prioriteringar.
– Sedan är det så att det tillträdande ordförandelandet presenterar sina prioriteringar väldigt nära inpå ordförandeskapet och det beror på att mycket kan hända i världen.
Kan den närmast förmyndaraktiga skildringen påverka bilden av vad EU-samarbetet innebär i praktiken?
– När jag är ute och pratar om EU-politik eller säger att jag jobbar med frågorna är det klart att jag ibland möts av en suck för att man tänker på det som du lyfter.
Det har gått drygt 14 år sedan Sverige senast höll i EU:s ordförandeklubba. Hösten 2009 var världen på väg ut ur en finansiell kris, Lissabonfördraget skulle träda i kraft och Sverige representerade 28 EU-länder under COP15 i Köpenhamn. Det var en omvälvande period, precis som den kommande våren förmodligen också kommer att vara.
– Statsministern kommer att presentera Sveriges prioriteringar innan ordförandeskapet tar vid. Däremot är det är ingen hemlighet att säkerhetspolitiken, givet Rysslands krig mot Ukraina, kommer att vara prioriterad.
De ekonomiska frågorna får inte heller glömmas bort, menar Jessika Roswall. Hon har under en lång tid lyft frågor som tillväxt och konkurrenskraft, vilket hon menar är frågor där EU har dragit åt fel håll under de senaste åren – med mer protektionistiska anslag. Nu vill hon se en annan inriktning.
– Sverige står för frihandel, en global ekonomi, och vi behöver lyfta fram den inre marknaden på ett annat sätt. Jag tycker att det är extra angeläget givet att vi går mot en lågkonjunktur.
När du gästade Sieps podcast i din tidigare roll i EU-nämnden berättade du att du, trots det goda samarbetet med din företrädare, hade önskat att regeringen förankrade frågor i ett tidigare skede. Kommer du att göra ett bättre jobb än förre EU-ministern Hans Dahlgren (S) när det kommer till framförhållning?
– Min främsta kritik mot den förra regeringen är att Sverige har kommit in för sent i EU-processer.
Roswall menar att senfärdigheten har fått konsekvenser för frågor som betyder mycket för Sverige och nämner skogspolitiken och den omstridda taxonomin som två exempel. Det är två frågor där man har höjt rösten först när det har varit för sent, menar hon. Hennes ambition är att Sverige ska komma in tidigare när beslutskvarnarna börjar mala.
– Det tror jag är avgörande om man – som ett litet land – ska kunna påverka saker.
Ser du ett behov av fördragsändringar?
– Nej. Som riksdagsledamot deltog jag i en sådan framtidskonferens och jag tror att vi var fyra personer från svenskt håll som unisont avfärdade behovet av att ändra fördragen.
Historiskt sett har Sverige ofta visat ett svalt intresse när det handlar om att ta ställning till nya idéer och initiativ, som till exempel taxonomin. Vad tror du att det beror på förutom att man kommer in sent i beslutsprocesserna?
– Min bild är att den socialdemokratiska regeringen snarare lyfte upp arbetet i FN, säger EU-ministern och kritiserar den förra regeringen för att inte ha satt EU-frågor tillräckligt högt på agendan.
– Inget ont om FN, men det är EU som är vår viktigaste utrikespolitiska plattform och det är EU som är vårt prioriterade samarbete.
Moderaterna är ett EU-vänligt parti, understryker Roswall. Hon ser ordförandeskapet som en chans att lyfta frågorna på ett bredare sätt i hela samhället – både inom politiken och att fler kommer att lära sig mer om de olika EU-institutionerna.
Hennes utmaning blir snarare hur kan man bibehålla intresset efter ordförandeskapet, säger hon, och beklagar att den svenska inrikespolitiken brukar ha ett för snävt perspektiv, och inte se den större perspektiv.
Du nämnde att vi i Sverige ofta har ett nationellt perspektiv på EU-frågor, men kan det inte vara så att EU framstår som väldigt tråkigt? På riksdagens hemsida möts man till exempel av en talande informationsvideo där exemplet på hur EU-lagstiftning påverkar svenskar är varningstexter på cigarettpaket.
Kan den närmast förmyndaraktiga skildringen påverka bilden av vad EU-samarbetet innebär i praktiken?
– När jag är ute och pratar om EU-politik eller säger att jag jobbar med frågorna är det klart att jag ibland möts av en suck för att man tänker på det som du lyfter. Å andra sidan – om man tittar på undersökningar så märker man att svenskar är väldigt mycket för EU-samarbetet.

Roswall tycker att man behöver lyfta fördelarna mer. Hon berättar att hon brukar påtala det för svenska näringslivsföreträdare: att de måste bli bättre på att påtala hur viktigt EU och dess inre marknad är. Inte minst för ett så exportberoende land som Sverige.
– Det är tråkigt om man bara lyfter enskildheter som – ja, varningstexter på cigarettpaket – utan att man lyfter den stora positiva helheten.
På regeringens hemsida kan man läsa att av drygt 150 högnivåmöten som kommer att äga rum i Sverige under ordförandeskapet så kommer de flesta att ske vid Arlanda flygplats. Med dina rötter i Dalarna behöver nog ingen betona vikten av att visa upp mer än Stockholm, men varför ska majoriteten av dessa möten inte ske i städer eller orter som till exempel Ängelholm, Sveg eller Örnsköldsvik?
– En hel del av rådsmötena brukar vara i huvudstäderna.
Hennes förklaring är att det beror på säkerheten. I dag krävs en enorm säkerhetsapparat kring internationella högnivåmöten. Då blir det smidigt att anordna många av de planerade mötena ute på XPO mellan Arlanda och Stockholm. Samtidigt går hon i god för att flera möten kommer att ske ute i landet.
– Av tradition bjuder ordförandelandet dessutom in till ett inledande möte mellan hela EU-kommissionen och regeringen, och det första mötet i januari kommer att vara i Kiruna. Kommissionen lär se mer än XPO, det kan jag lova.
På tal om EU-kommissionen höll kommissionsordförande Ursula von der Leyen nyligen sitt tal om tillståndet i unionen. Likt inflytelserika medlemsländer som Tyskland och Frankrike påpekade även hon att det är dags att anordna en konferens med syfte att reformera EU:s fördrag. Ser du ett behov av fördragsändringar?
– Nej. Som riksdagsledamot deltog jag i en sådan framtidskonferens och jag tror att vi var fyra personer från svenskt håll som unisont avfärdade behovet av att ändra fördragen. Regeringen ser inte heller ett sådant behov. EU har en rad framtidsutmaningar och våra prioriteringar kommer förhoppningsvis underlätta med att driva utvecklingen åt rätt håll, men jag är inte övertygad om att det krävs fördragsändringar för det.
Och så till slut får jag be om ett par snabba svar.
Krona eller euro?
– Krona.
Interrailpass eller SAS Travel Pass?
– Haha, Interrail.
Öl och napolitansk pizza eller vin och bœuf bourguignon?
– Vin och bœuf bourguignon. Jag har aldrig lärt mig att dricka öl, men jag älskar Italien.
Melodifestivalen eller Eurovision Song Contest?
– Ja, då är det nog Melodifestivalen.
Och till sist: Tunna blå linjen eller Falsk identitet?
Vänta, kan du berätta vilken Falsk identitet är?
Serien om den franska underrättelsetjänsten som gick på SVT.
– Jaha! Då får jag lov att välja Tunna blå linjen, för den håller jag på och se nu, säger EU-ministern.
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!