Det sämsta valresultatet sedan demokratins införande manar till eftertanke och nytänkande hos Liberalerna. Barbro Westerholm vill se en socialliberal politik för kvinnors lika värde på arbetsmarknaden, HBTQI-personers rättigheter och ett samhälle som tar tillvara på äldres potential.
Efter fyra turbulenta år med höger-vänstersplittring i partiet klarade vi med knapp marginal riksdagsspärren men saknar mandat norr om Mälaren och Uppsala.
Vi har varit med om bistra år förr. Vi ska ta oss igenom detta också. Men då måste vi komma tillbaka till våra rötter och bygga upp partiet utifrån den socialliberalism som utgjort vår själ.
Vi ska bygga ett samhälle där var och en av oss har rätt att bestämma över sitt liv så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Vi ska kämpa för förverkligande av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och föra kamp mot de sju olika diskrimineringsgrunderna.
Vi skulle inte kritisera ett par därför att de hade sex före bröllopet och att deras första barn föddes mindre än nio månader därefter.
Bakom diskriminering av olika skäl ligger människors fördomar. En del av dem grundläggs tidigt i livet. Vi präglas av den familj vi växer upp i, den förskola och skola vi går i och de fritidsaktiviteter vi ägnar oss åt. Jag hade tur att växa upp med en pappa som i vår vardag bekämpade de fördomar han mötte. Vi skulle inte kritisera ett par därför att de hade sex före bröllopet och att deras första barn föddes mindre än nio månader därefter. Det var deras privatliv, inte något vi skulle ha synpunkter på. Jag fick också höra av min pappa att enkönade pars kärlek till varann var samma som hans kärlek till min mamma. Jag präglades av min pappas synsätt under min uppväxt och det är jag oändligt tacksam för.
Den skola jag gick i hade andra normer. Flickor som blev gravida tvingades sluta skolan trots att de så väl behövde den utbildning skolan gav för sin och sitt barns framtid. De här erfarenheterna har lett mig till att vi måste ha en skola vars utbildning genomsyras av deklarationen om de mänskliga rättigheterna och kampen mot olika former av diskriminering.
Sedan några ord om vad som behöver göras. Här några exempel:
Kvinnor i arbetslivet
Vi måste skärpa oss när det gäller kvinnors lika värde på arbetsmarknaden. 1994 konstaterade vi att kvinnors låga löner påverkar inte bara deras yrkesliv negativt utan också deras liv som pensionärer. Sedan dess har det hänt mycket litet. I dag finns det kvinnor som inte har råd att skilja sig från sina våldsutövande män. Änkor tvingas flytta för att de inte har råd att bo kvar i den gamla bostaden. Arbetsmarknadens parter har inte lyckats komma i mål med frågan om lika lön för lika arbete. Det måste vi i Liberalerna göra något åt.
HBTQI-personers rättigheter
För mig var ockupationen av Socialstyrelsens trappa 1979 en ögonöppnare. Att homosexualitet sågs som en sjukdom var så främmande med den syn på enkönade relationer som min pappa förmedlat mig. Jag kunde som GD för socialstyrelsen inom två månader få diagnosen struken ur sjukdomsklassifikationen. Jag kunde med makt och inflytande göra skillnad. Längre tid tog det för sådant som krävde politiska beslut. Vi fick igenom partnerskap för enkönade par, efter 15 år ersatt av könsneutralt äktenskap. Vi fick igenom adoption och assisterad befruktning för HBTQI-personer. Nu gäller det att få igenom juridiskt könsbyte, altruistiskt värdmoderskap samt humana regler för könskorrigering. Nygamla fördomar som att ”bota” homosexualitet måste bekämpas. Homofobin är utbredd i många länder och vi måste stödja HBTQI-organisationerna i deras frihetskamp.
Äldres roll i samhället
Bland det viktigaste för människors hälsa och välbefinnande är att känna sig behövd. Tyvärr är det alltför vanligt att människor med funktionsvariationer möter motstånd på arbetsmarknaden på grund av fördomar och okunskap om deras arbetsförmåga. Detsamma gäller årsrika människor. De utestängs också på grund av den fördomsfulla syn som finns rörande människors arbetsförmåga och då börjar diskrimineringen vid 40. Åldersdiskrimineringen är enligt enligt Världshälsoorganisationen (WHO) den svåraste diskrimineringsgrunden att göra någonting åt. Den är både medveten och omedveten.
Den kronologiska åldersgränsen för rätten att arbeta är den värsta.
Den medvetna tar sig uttryck i kronologiska åldersgränser i lagstiftning, riktlinjer och allmänna råd. Den kronologiska åldersgränsen för rätten att arbeta är den värsta. Den klyver befolkningen i en närande del som arbetar och en tärande som ”bara” uppbär pension. I ett liberalt samhälle ska alla som vill och kan arbeta få göra det. Vi måste också få bort den kronologiska åldersgränsen som hindrar människor som drabbas av svåra funktionshinder efter fyllda 65 år från att få assistans. De hänvisas till hemtjänst och anhörigvård som påstås vara billigare för samhället. Med tanke på hur det drabbar anhöriga ställer jag mig högst tveksam till den ekonomiska kalkylen.
Den omedvetna åldersdiskrimineringen är ofta präglad av välvilja. Under covid19-pandemin betraktades 70+ som ett kollektiv och uppmanades hålla sig isolerade för att inte bli smittade. Här jämställdes en frisk 70-åring med en multisjuk 95-åring. De sågs inte som individer med olika risk för allvarliga konsekvenser av sjukdomen. Rekommendationen om isolering togs bort efter ett halvår. Regeringen tackade då 70+ för att de hållit sig isolerade. Inom andra EU-länder tackades 70+ för att de bistått arbetslivet med insatser när det blev hål i personalstyrkan.
Som ni nog förstår efter att ha läst ända hit så är min dröm att Liberalerna ska bygga sin framtida politik på de mänskliga rättigheterna och målsättningen att människor ska kunna leva i frihet utan att diskrimineras i någon form. Vi ska bygga ett samhälle där det inte spelar någon roll var du bor, var du kommer ifrån, vilket kön du har, hur gammal du är, vilken sexuell läggning du har, vilket språk du talar, om du är funktionshindrad, vilken politik du gillar eller om din familj är rik eller fattig.
Barbro Westerholm
Tidigare riksdagsledamot, alltid liberal
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!