Klockan 13.02 den 15 september aviserade Centerpartiets partiledare sin avgång. Det var ett besked som varken centerpartister eller politiska kommentatorer hade väntat sig bara dagar efter valresultatet.
Hellre avgå för tidigt än för sent, brukar de flesta C-ledare inse först när det är för sent. När Maud Olofsson aviserade sin avgång den 17 juni 2011 hade redan riksdagsledamöter och syskonförbundet Centerstudenter sagt att det var dags att lämna över stafettpinnen. Ännu längre dröjde det med Thorbjörn Fälldin (C). Den 5 december 1985 uppmanade valberedningen honom att inte kandidera om. Ske er vilja, var Fälldins svar. Då ansåg ansåg de flesta i partiet att han hade suttit kvar på posten alldeles för länge.
Med Annie Lööf (C) skiljer sig kontexten åt. Liberal Debatt kommer att skriva om Centerpartiets framtid, och Annie Lööfs elva år som partiledare. Men först ska LD gå igenom vilka kandidater som kan komma i fråga som partiledare för Centerpartiet.
Den 7:e november meddelade valberedningen vilka tre kandidater de anser kan samla centerrörelsen och bli en bra partiledare: Elisabeth Thand Ringqvist, Daniel Bäckström och Muharrem Demirok.
Elisabeth Thand Ringqvist
Ny riksdagsledamot, men inte ny i politiken. Thand Ringqvist har varit chef på C-kansliet i riksdagen under Maud Olofsson, och därefter politiskt sakkunnig på Näringsdepartementet. Hon följde det inslagna näringsspåret och blev senare vd på Företagarna och startup-investerare. Under valberedningens presentation pratade hon om ett mörkt politiskt läge och Centerpartiet som ett borgerligt parti.
Daniel Bäckström
Med en lugn, värmländsk stämma ger han intrycket av att ha fötterna i myllan. Han har ansvarat för partiets försvarspolitik, men nu är han gruppledare och dessutom landsbygdspolitisk talesperson. Om Centerpartiet vill bli “Centerpartiet Classic” är doldisen Bäckström en lågoddsare.
Muharrem Demirok
Östgöten från Vårby gård. Nybliven riksdagsledamot med lång karriär som kommunalråd i Linköping. Relativt okänd utanför Östergötland, men både välkänd och uppskattad i partiet. Kan förena uppväxt i utanförskapsområde med fast förankring i Sverige utanför storstäderna.
Utöver de tre nominerade kandidaterna fanns det dock flera andra som ville bli partiledare, eller som andra hade hoppats skulle ta över:
Ulrika Liljeberg
Tjänstledig åklagare som sitter i riksdagen men inte har gjort sig vidare känd bland allmänheten. Men efter 14 år som kommunstyrelsens ordförande i Leksand är hon både välbekant och uppskattad internt. I en intervju med Liberal Debatt öppnade hon för att kandidera till partiledare, men blev inte nominerad av valberedningen.
Martin Ådahl
Som ekonomiskpolitisk talesperson har Ådahl varit ansiktet utåt för Centerpartiets skuggbudgetar och den stora LAS-reformen. Med en bakgrund på Riksbanken, och som medgrundare av tidskriften Fokus och tankesmedjan Fores, kan han bevisligen få saker gjorda. I en intervju i Falu-Kuriren öppnade han försiktigt för att kandidera, men som en av de tydligaste företrädarna för de senaste årens ledning och dessutom från Stockholm hade han oddsen emot sig.
Emil Källström
Örnsköldsvikssonen som det spekulerades om allra mest. Sedan dess har han tackat nej, nej och åter nej. Frågan är om Källström – som var ekonomiskpolitisk talesperson tills i fjol – kan fortsätta att tacka nej när plikten kallar.
Anna-Karin Hatt
Som vd för Lantbrukarnas Riksförbund, och innan dess vd för Almega kan det – något skämtsamt – hävdas att hon redan leder Centerpartiet. Till skillnad från andra namn som är uppe för diskussion är Hatt den enda som har erfarenhet av att vara minister. Hatt har dock bestämt sagt nej.
Emma Wiesner
Hon har öppet meddelat att hon vill bli partiledare. Wiesner har visserligen ingen erfarenhet från riksdagen, men som en av landets 21 Europaparlamentariker kanske det inte behövs? Hon har profilerat sig internt sedan 2019, och hennes gröna och framtidsoptimistiska linje kan mycket väl vara partiledarmaterial. Men kanske först nästa gång det beger sig.
Helena Lindahl
Riksdagsledamot för Västerbotten som 2019 gick emot partilinjen 2019 och röstade nej till Stefan Löfven som statsminister. Ledare för en liten och högljudd, främst norrländsk, falang som vill ta rejäla kliv högerut. Gick ut med sin kandidatur i Aftonbladet och utlovade köksbordsnära politik, men har inte blivit nominerad av valberedningen.
Naod Habtemichael
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!