Omedelbart efter att Annie Lööf meddelat att hon avgår som partiledare för Centerpartiet började spekulationerna om vem som ska ta över. Liberal Debatts Naod Habtemichael spår att Ulrika Liljeberg är en favoritkandidat. Jesper Ahlin Marceta åkte till Leksand för att träffa henne.
2018 röstade tio procent av kullorna och masarna på Centerpartiet i riksdagsvalet. Fyra år senare har partiet tappat mer än var tredje väljare i Dalarna.
På lördagen rapporterade DN om centerpartister i Siljansbygden som jublade över Centerns dåliga valresultat. Jonny Jones, tidigare kommunalråd i Rättvik och en viktig person för Centerpartiet i bygden, menar enligt DN att Annie Lööf inte förstår den centerpartistiska identiteten.
Klyftan mellan stad och landsbygd har drabbat C hårt. Väljare på landsbygden föredrar SD, KD och M framför ett centerparti som många upplever har tappat kontakten med sina rötter. Det gamla Bondeförbundet är inte längre ett parti för landsbygden – åtminstone om man ska tro centerpartisten Jonny Jones.
Centerpartiets fall är hårt även i kommunalvalen i Dalarna. I Leksand tappade partiet tio av sina femton mandat.
Just i Leksand bor Ulrika Liljeberg, som har lyfts fram som en möjlig efterträdare till den avgående partiledaren Annie Lööf. Liljeberg har varit kommunstyrelsens ordförande sedan 2008.
I den rollen har hon fått både ris och ros. Det senaste året har en lokal fråga om enskilda vägar blossat upp bland leksingarna – och Liljeberg har tagit stryk. Falu-Kuriren menar att Centerpartiet i Leksand är “tondövt” och beskriver partiets resultat i kommunalvalet som en “politisk jordbävning”.
Flera leksingar jag har pratat med både inför och efter intervjun menar att Ulrika Liljeberg hör till en klick politiker som har avskärmat sig från kommunens invånare. Det senaste året har det gällt frågan om enskilda vägar. Året innan det gällde det planeringen av nya höghus som politikerna ville bygga medan invånarna protesterade för döva öron.
– De lyssnar inte! säger en leksing nästan desperat.
Resultat från tidigare val ger en annan bild, som kanske säger att missnöjet är ett nytt fenomen. 2018 fick Liljeberg 22 procent av alla personkryss i kommunvalet. I riksdagsvalet samma år fick hon fler personkryss i Leksand än rikskändisarna Peter Hultqvist (S), Isabella Lövin (MP) och Lars Adaktusson (KD). Leksingarna har inte bara röstat på Centerpartiet – de har röstat på Ulrika Liljeberg.
Genom hela vårt samtal återkommer hon till kontakten med väljare och partimedlemmar. Jag frågar Liljeberg vad hon vill se för partiledare för Centerpartiet.
– Någon som kan säga “det här är Sverige 2030”. En person som kan beskriva våra liberala lösningar på de utmaningar vi har med tryggheten, klimatet, miljön och välfärden, och som kan förklara mervärdet med liberalism, säger Liljeberg.
Liberal Debatt åkte till Leksand för att träffa en ofta, om än kanske inte alltid, populär kommunstyrelseordförande.
Några timmar innan intervjun blev det slutgiltiga valresultatet klart: Ulrika Liljeberg har blivit invald i riksdagen. Jag frågar vad hon vill göra som riksdagsledamot.
– Jag vill att stat, region och kommun ska kroka arm och jobba bättre ihop, förklarar Liljeberg. Det finns så mycket resurser, så mycket personal, som inte helt kommer till sin rätt.
– Så det verkar som att jag vill bedriva förvaltningspolitik, skrattar hon.
Liljeberg vill inte kommentera Centerpartiets dåliga valresultat i länet.
– Jag vill prata med medlemmarna först, förklarar hon.
Bland leksingarna har hon varit känd som “borgmästaren”. Liljeberg berättar om historien bakom smeknamnet i sin krönikesamling, som gavs ut i augusti. När hon tog tjänstledigt från sitt jobb som kammaråklagare i Falun, för att ägna sig åt politiken på heltid, behövde hon förklara för sina barn vad hon skulle göra. Liljeberg tog hjälp av barnprogrammen. Förut hade hon jagat bovar, som poliserna i Disneyfilmerna, men nu skulle hon bli borgmästare. Det fungerade som förklaring, och satte sig hos leksingarna.
– Det händer att folk på stan hälsar på mig med ett “hej borgmästaren!”, säger Liljeberg.
Genom hela vårt samtal återkommer hon till kontakten med väljare och partimedlemmar. Jag frågar Liljeberg vad hon vill se för partiledare för Centerpartiet.
– Någon som kan säga “det här är Sverige 2030”. En person som kan beskriva våra liberala lösningar på de utmaningar vi har med tryggheten, klimatet, miljön och välfärden, och som kan förklara mervärdet med liberalism, säger Liljeberg.
– Partiet behöver någon som kan presentera en liberal modell. Och partiledaren måste hitta den tillsammans med medlemmarna.
– Det är klart att man är beredd att kliva fram, svarar Liljeberg.
Liljeberg ger inte uttryck för samma skepticism till Annie Lööf som hennes partikamrater i grannkommunen vädrar i DN. Det har bara gått fyra dagar sedan Lööf meddelade sin avgång, och det är alldeles för tidigt med kritik.
Men man kan konstatera att kullor och masar har beskyllt Lööf för att ha tappat kontakten med väljare och medlemmar på landsbygden – och att Liljeberg tycker att nästa partiledare måste hitta en väg framåt tillsammans med medlemmarna.
Ingen toppstyrning, alltså. Mina tankar går osökt till leksingarna som klagat på att politikerna i kommunen avskärmat sig från invånarna.
Jag frågar Liljeberg om klyftan stad-landsbygd. Vad betyder den?
– Geografi är inte ideologi, svarar hon rappt.
– Människor ska inte förminskas till sitt postnummer. Jag förstår polariseringen, men liberalismen måste skära limpan på ett annat sätt.
Hur ska limpan skäras?
– På ett sätt så att individen är i fokus snarare än postnumret.
– Jag bodde i Stockholm i femton år, börjar Liljeberg försiktigt. Och nu har jag bott här i femton. Men jag har alltid varit samma centerpartist.
Somligt i Ulrika Liljebergs politiska historia talar för en centerpolitik som kan lätta på spänningen mellan stad och landsbygd.
– I Leksand har vi kommunal service på många ställen, förklarar Liljeberg.
Det offentliga har inte dragit sig tillbaka. Kommunen har ett 90-tal byar och det vore omöjligt att ha skolor och äldreboenden i varenda en, men det offentliga finns närvarande i alla tätorter.
– Sen kan inte polisen öppna kontor överallt, fortsätter Liljeberg.
– Men de måste vara närvarande. Polisen behöver närhet och lokalkännedom.
Polisen måste veta vad byns företagare behöver och vilka ungdomar det är som ställer till med hyss på kvällarna. Närvaro, på riktigt.
Liberal Debatts Naod Habtemichael spår att Ulrika Liljeberg är en av flera partiledarkandidater: “en ledare som många C-företrädare ser upp till.” Habtemichaels bild bekräftas av andra som också har stor insyn i partiet. Liljeberg sitter i partistyrelsen och är en framgångsrik lokalpolitiker. Dessutom sägs hon vara helt rätt person för att överbrygga klyftan mellan stad och landsbygd. En källa i partiet beskriver Liljeberg som lokalt rotad och samtidigt modern och urban. En person som kan samla alla.
Liljeberg skruvar på sig, märkbart obekväm. En arbetsdag har gått sedan Lööf meddelade sin avgång och nu sitter Liljeberg i samma rum som en journalist som antyder att det redan viskas om att hon ska ta över.
– Jag bodde i Stockholm i femton år, börjar Liljeberg försiktigt. Och nu har jag bott här i femton. Men jag har alltid varit samma centerpartist.
Jag drar korken ur flaskan. Är hon beredd att ställa upp som partiledare?
– Det är klart att man är beredd att kliva fram, svarar Liljeberg.
– För rörelsen. Jag har varit med sedan 1976 och vill bidra. Men partiledarposten är ingenting jag strävar efter. Jag har inte satt mig själv på listan.
1976 gick Liljeberg i grundskolan, men hennes mor var aktiv i partiet. Centerrörelsen är inte bara för vuxna, så jag förvånas inte över att Liljeberg tänker att hon har varit med i rörelsen sedan hon gick i första klass.
– Jag har fortfarande mycket politik i mig, säger hon eftertänksamt, nästan för sig själv.
– Dessutom gäller partiledarskapet inte bara en själv, fortsätter Liljeberg. Man måste tänka på sin familj också.
När Annie Lööf gav beskedet att hon ska lämna posten sa hon att det var en lättnad att hon inte kommit till skada under valrörelsen. För några veckor sedan blev det känt att Lööf var en av Visbyterroristens måltavlor under Almedalen. Ämnet hänger i luften när Liljeberg tar till orda igen.
– Det Annie var med om, säger hon och skakar på huvudet.
Jag förstår. Vi behöver inte gå in på det.
– Det är för nära inpå valet, säger Liljeberg och byter spår bort från partiledarfrågan. Nu måste vi fokusera på att hålla ihop.
– På valdagen sa vi att alla som var på valvakan måste komma på julfesten också.
Det är tydligt att Centerpartiet har problem i Dalarna. Och det blir inte lättare när en av partiets mest populära politiker lämnar hembygden för att bli riksdagsledamot. Men kanske är det just vad partiet behöver. Någon som har rötter där det bränner som mest.
Det som talar emot Ulrika Liljeberg som Centerpartiets nästa partiledare är att hon saknar erfarenhet av politik på riksnivå. Hon sitter visserligen i partistyrelsen och utsågs i våras av regeringen till ansvarig utredare för utbyggnaden av vindkraft i Sverige – men hon har aldrig varit folkvald på riksnivå.
Fast, å andra sidan, det hade aldrig Maud Olofsson heller när hon tog över Centerpartiet 2001. Olofsson blev invald i riksdagen först i valet 2002. Och Ulrika Liljeberg verkar intresserad:
– Jag har fortfarande mycket politik i mig, säger hon eftertänksamt, nästan för sig själv.
Sedan ser hon på klockan. Vi har suttit alldeles för länge och Ulrika Liljeberg måste rusa för att hinna med tåget till Stockholm. Det blir många resor dit för henne de kommande åren, oavsett om det blir som riksdagsledamot eller som partiledare.
Jesper Ahlin Marceta
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!