Skip to content
Foto: Diana H / Unsplash
Foto: Diana H / Unsplash
Samhälle | Minoritetsröster

Invandring väcker folkhemmet till liv

De utrikes födda väljarna har ökat med en femtedel sedan förra valet. Vad betyder det för demokratin och politiken? Karl-Oskar Lindgren som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet förklarar hur invandrarna kan göra den svenska politiken mer som förr.

I våras rapporterades det på nyheterna att antalet väljare med utländsk bakgrund kommer att slå rekord i höstens svenska val. Över 1,2 miljoner av de röstberättigade väljarna är födda utomlands, vilket innebär en ökning med nära 200 000 personer från det senaste valet. Samtidigt finns andra väljargrupper som vuxit nästan lika mycket, som de äldre över 75 år. Men detta har inte blivit någon nyhet. Så vad är det som gör ökningen i invandrargruppen särskilt intressant?

Svaret är nog detsamma som det brukar vara. Personer som invandrat till Sverige är intressanta då de antas vara annorlunda från oss som vuxit upp i landet.

Medan vissa ser det annorlunda som någonting som kan förstärka och berika den svenska demokratin ser andra det som en källa till politisk instabilitet och oro. Detta är ingenting nytt. Liknande förhoppningar och farhågor hördes även när kvinnlig rösträtt infördes 1921, eller vid de tillfällen under 1900-talet när fler unga tilläts rösta, genom att rösträttsåldern gradvis sänktes från 23 år till nuvarande 18 år. Det visade sig emellertid att dessa grupper inte var så annorlunda som vissa hoppats och andra befarat. Politiskt verkar både kvinnor och unga vara som folk är mest. Så borde inte detsamma gälla invandrargruppen? Finns det verkligen skäl att tro att ökningen i antalet väljare med invandrarbakgrund kommer att påverka det svenska politiska systemet i grunden?

En möjlig konsekvens som har uppmärksammats i debatten är att valdeltagandet kan tänkas gå ned i takt med att andelen utlandsfödda väljare ökar, vilket skulle kunna påverka valets legitimitet. I riksdagsvalet 2018 var exempelvis valdeltagandet bland de utlandsfödda väljarna knappt 74 procent, medan motsvarande siffra bland de svenskfödda var drygt 90 procent.

På sikt bör målet för den politiska integrationen i Sverige vara att de utlandsfödda väljarna blir en tillräckligt naturlig del av väljarkåren för att det inte längre ska vara en nyhet när gruppen ökar eller minskar i storlek.

Även om denna skillnad i valdeltagande är relativt stor, och kan spela roll för invandrargruppens möjligheter att påverka den politiska utvecklingen, ska dess betydelse för det politiska systemet som helhet inte överdrivas. Röstningsbenägenheten bland de utlandsfödda väljarna är helt enkelt inte tillräckligt annorlunda för att en ökning i gruppens storlek ska påverka det totala valdeltagandet i någon större utsträckning.

Däremot skulle stödet för olika politiska partier kunna påverkas om de utlandsfödda väljarna har andra politiska sympatier än de svenskfödda. Opinionsmätningarna visar vanligtvis att de utlandsfödda i Sverige står mer till vänster politiskt. Exempelvis brukar mellan 40–50 procent av de utlandsfödda väljarna uppge att de stödjer Socialdemokraterna. Paradoxalt nog skulle därmed en kraftig ökning av antalet väljare med invandrarbakgrund kunna återskapa det politiska landskap som präglade Folkhemssverige.

Samtidigt ska vi inte dra alltför stora växlar på dessa skillnader i partisympatier. De partier som har starkast stöd bland de svenskfödda väljarna brukar också vara mest populära bland de utlandsfödda. Detta gäller numera även Sverigedemokraterna som är tredje största parti i båda grupperna. De politiska partiernas intresse av att locka utlandsfödda väljare kommer också att öka i takt med att gruppen växer i storlek, vilket kan leda till förändrade parti-sympatier.

Som alla politiska system förutsätter den liberala demokratin förändring för att kunna bevaras.

Ett tydligt exempel på den hårdnade konkurrensen om invandrarrösterna är att ett nytt politiskt parti, Nyans, har bildats inför höstens val. Partiet har som uttalat syfte att förbättra den politiska representationen för de som har invandrat till Sverige. Som ett nytt politiskt parti med frågor kopplade till invandring och religion högt på sin dagordning har Nyans redan fått en hel del uppmärksamhet i den offentliga debatten. Samtidigt talar historien emot att partiet kommer att lyckas locka några större väljarskaror i höstens val. Det svenska partisystemet brukar beskrivas som ett av de mest stabila flerpartisystemen i världen, och även om stabiliteten verkar ha minskat något över tid finns det fortfarande betydligt fler exempel på nybildade partier som har misslyckats än som har lyckats.

Det som framförallt krävs för att ett nytt parti ska kunna nå framgång är att det finns en relativt stor grupp väljare som känner sig otillräckligt representerade av de befintliga politiska partierna. I Nyans fall bör merparten av dessa väljare i så fall stå att finna bland de utlandsfödda. Men i den valundersökning som genomfördes i anslutningen till det senaste riksdagsvalet uppgav åtta av tio utlandsfödda att det fanns ett parti som representerade deras politiska åsikter på ett bra sätt. Även om den siffran var något lägre än vad den var bland de svenskfödda väljarna, där nio av tio upplevde sig väl representerade, är det upplevda representationsgapet bland de utlandsfödda väljarna sannolikt inte tillräckligt stort för att kunna utgöra grunden för ett nytt parti som Nyans.

Detta kan dock ändras i framtiden om de etablerade politiska partierna inte förmår att föra en politik som svarar mot de utlandsfödda väljarnas behov, eller fortsätter att behandla dem som mer annorlunda än vad de faktiskt är vid tillsättningen av olika typer av politiska förtroendeuppdrag.

Trots allt tal om behovet av nya grupper i politiken, utgör de utlandsfödda svenskarna fortfarande en oproportionellt låg andel av våra förtroendevalda politiker. Enligt en studie som jag och mina kollegor nyligen genomförde beror denna underrepresentation främst på  partiernas oförmåga (eller ovilja) att nominera utlandsfödda till politiska förtroendeuppdrag, snarare än ett bristande intresse i invandrargruppen för att engagera sig politiskt.

På sikt bör målet för den politiska integrationen i Sverige vara att de utlandsfödda väljarna blir en tillräckligt naturlig del av väljarkåren för att det inte längre ska vara en nyhet när gruppen ökar eller minskar i storlek. Det annorlunda behöver bli det vanliga, på samma sätt som gradvis har skett när andra historiskt förfördelade grupper, som kvinnorna eller de unga, tillerkänts sin rättmätiga plats i politiken. Som alla politiska system förutsätter den liberala demokratin förändring för att kunna bevaras.

Karl-Oskar Lindgren

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!