Den 11 september går Sveriges kvinnor till riksdagsval för 30:e gången. 101 år har gått sedan första gången, i september 1921.
Då var farhågorna – från höger – för vad som skulle hända stora. Inför årets val har antalet utrikesfödda väljare ökat med 20 procent och det nya partiet Nyans skapar farhågor hos vissa för vad som kommer att hända om de börjar att organisera sig politiskt utanför de vanliga partierna.
I det här numret skriver Karl-Oskar Lindgren som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet om hur minoriteter röstar, och varför de för det mesta är som folk är mest.
För det visade sig ju att inte särskilt mycket hände när kvinnor fick rösträtt. De röstade ungefär som män.
Samtidigt hände allt. Inom några decennier hade Sveriges kvinnor inte bara rösträtt, utan också rätt till abort, föräldraledighet och daghem. Äldrevården hade byggts ut och bostadsstandarden gått från Europas sämsta till kontinentens bästa. Mycket av det vi ser som självklart i dagens Sverige hade knappast blivit verklighet utan kvinnor i maktens korridorer.
Till skillnad från i många andra länder har det svenska proportionella valsystemet gjort att Sverige i stort sett har lika många manliga som kvinnliga riksdagsledamöter.
Proportionellt eller inte är dock inte den enda avgörande avvägningen i ett valsystem. De senaste åren har vi förfasats över den amerikanska politikens tjyv- och rackarspel där reglerna för själva valsystemet tänjs för att ta hem politiska segrar. Liberal Debatts Elias Collin skriver i det här numret om att Sverige är långt från fredat från politiska strider om röstetal, divisorer och vallokaler. De pågår bara mer i skymundan.
Dessutom bjuder numret på analys av partiernas val-affischer, statsvetarens förklaring till varför vissa parti-ledare aldrig provas i val och en bön om att slippa flås-hurtiga partisters dörr-knackning.
Valbar läsning!
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!