Formulera politik som gynnar hela samhället, prata med och inte om väljarna, och prioritera klimatfrågorna. Så kan liberala politiker motverka den polarisering av väljarkåren som Frankrike just nu genomlever.
Många drog en lättnadens suck när valresultatet kom: Emmanuel Macron tog hem det franska presidentvalets första omgång med större marginal än 2017.
Faktiskt den största marginalen för en sittande president sedan socialisten François Mitterand på åttiotalet.
Liberal Debatt är varma anhängare av Emmanuel Macron. Därför är det också lika viktigt att lyssna på och försöka förstå de som vill rösta bort honom, de som känner sig så svikna av Paris att de hellre röstar fram Marine Le Pen till makten.
Under första valomgången reste vi runt bland byar i Champagne – nedgångna byar, blomstrande byar, pittoreska byar, fattiga byar – för att lyssna och förstå. Byar som alla förenas i att Marine Le Pen fick flest röster i första valomgången. Varför röstar man hellre Le Pen än Macron?
Vad kan liberaler i Sverige lära sig, i kampen mot höger- och vänsterpopulismen?
1. Prata med väljarna, inte om dem
– Inget parti har varit här och kampanjat, säger Vitry-le-François socialistiska borgmästare, Monsieur Jean Pierre Bouquet, när han tar emot oss på sitt kontor i stadshuset.
– Jag tänker på när Chirac och Mitterand gjorde sina tours de France, reste runt och pratade med väljare. Den enda som gör det i dag är Le Pen.
Invånarna i Vitry känner sig bortglömda. Trots att staden har närmare 12 000 invånare känner man att det inte är någon politiker som bryr sig. Allt handlar bara om Paris, och politikerna i Paris har glömt bort resten av befolkningen.
Enligt Bouquets socialistiska kommunalrådskollega, Madame Collin, är rösterna på Le Pen ett skrik av frustration åt Paris. Man vill att någon ska lyssna.
I staden var valdeltagandet rekordlågt, och Marine Le Pen fick flest röster. I närliggande bruksorten Pargny fick hon över femtio procent av rösterna.
Den franska valrörelsen har präglats av frånvaro av valrörelse. Ingen har kampanjat, ingen har pratat politik – utom Le Pen. Macron har rest runt i världen, hon i Frankrike. Steg för steg har hennes stöd ökat.
Liberalismen måste lära sig detta: det duger inte att bara prata om väljarna. Man måste också prata med dem.
2. Man måste ha råd med liberalismen
Fransmännen är solidariska med Ukraina. Många familjer har traumatiska minnen från både första och andra världskriget, och man vet vad totalförstörda städer och krigsbrott innebär.
Hela Vitry-le-François totalförstördes under världskrigen, berättar borgmästare, Jean-Pierre Bouquet. Tiotusentals människor tvingades från sina hem. Borgmästaren i grannbyn, macronisten Olivier Delcombel, berättar hur hans mormor tvingades flytta till träbaracker efter totalförstörelsen. Kriget har präglat hans – och många andras – uppväxt.
Rassemblement Nationals kommunalråd, Pascal Erre, kallar förvisso den ryska invasionen av Ukraina för en “operation”. Men tycker att det är för jävligt ändå.
Trots detta är det helt andra frågor som har stått helt i centrum för valrörelsen: plånboksfrågor.
– Det har blivit för dyrt att leva, säger väljaren Marie-Lyse på marknaden i Vitry.
– Vi har knappt råd att hålla igång, säger ostsäljaren Madame Guerinot. Covid och nu ryska invasionen av Ukraina håller på att ta död på hela vår näring.
Det är alltid köpkraften det kokar ner till, plånboksfrågan. Har man råd att leva?
– Frihet är viktigt, men jag måste också ha råd med mat, säger chokladmakaren Monsieur Bernard.
Efter Rysslands invasion av Ukraina har priserna på bensin och mat skjutit i höjden. För många i Champagne, där plånboken vanligtvis inte heller är så stor, har det blivit smärtsamt tydligt.
– Det är synd om ukrainarna, men jag vill hellre hjälpa mina föräldrar som tvingas överleva på 8 000 i månaden i pension, säger Monsieur Ricardo, som står och gör paella på torget.
Västvärlden måste sanktionera Ryssland, och göra det hårt. Som liberala demokratier är det en moralisk skyldighet att stå upp för och hjälpa Ukraina.
Men som liberala demokratier måste man också hämta sitt stöd från sina väljare – och blir det för dyrt att leva finns risken att väljarna väljer plånboken före moralen, pengarna före friheten.
3. Bedriv en liberal politik för alla
Liberal politik är att bygga ett samhälle, där alla ryms. Om det uppfattas som att man bara gynnar vissa delar av samhället, får man snart ett stort problem.
Många av Macrons reformer är helt nödvändiga för Frankrike. Ett industrialiserat välfärdsland med lång livslängd kan inte ha 60 som pensionsålder, som Le Pen föreslår.
Skatter måste sänkas, och företagande värnas.
Men att lägga allt krut på att skapa en start up nation är en parisisk käftsmäll mot alla som driver små näringar ute i periferin, säger Charles de Courson, ledamot av nationalförsamlingen för den oberoende högern, när vi möts upp på hans kontor.
Bilden har satt sig att Macron bedriver en politik för rika parisbor. Även om det inte är hela sanningen, är det ett stort problem för honom.
Man måste prata med alla väljare, men också förklara hur ens politik gynnar olika befolkningsgrupper.
Vad har en invånare i Vitry-le-François att vinna på Macrons politik?
Det är en fråga som Macron måste försöka besvara, inte något väljaren själv är svaret skyldigt.
4. Glöm inte bort klimatet
Vad ska man rösta på för en gröna omställning?
För många fransmän, i synnerhet de yngre, är klimatet en av de viktigaste frågorna. Men av Macrons många förtjänster är aktiv klimatpolitik inte en av dem.
Bland ungdomar blev vänsterradikalen Jean-Luc Mélenchon valsegraren. Många håller säkert med om hans idéer om radikal ekonomisk omfördelning och höga studiebidrag.
Men för väljare som prioriterar klimatet har han varit en av de få alternativen med en uttalad och prioriterad klimatpolitik.
Det duger inte att det krävs en vänsterextrem röst för grön politik. Med en högre prioritering av klimatfrågor hade sannolikt en del av ungdomarna kunnat lägga sin röst på Macron istället.
Eric Luth