Skip to content
Foto: Alina Grubnyak/Unsplash
Foto: Alina Grubnyak/Unsplash
Samhälle | Internet

En postdigital berättelse om internet

Berättelsen om 90-talet är en berättelse om internet. Om PC-reformen, IT-kommissionen och statsminister Carl Bildts e-mejl till president Bill Clinton. Nina Wormbs, professor i teknikhistoria vid KTH, skriver om hur digitala hjältar blev narrar – och sen hjältar igen.

Frågor till historien ställs alltid i nuet. Trivialt men sant. Och viktigt att minnas, i en mycket kort text om internets historia för ett temanummer om 1990-talet.

För vilka berättelser om detta digitala decennium kan berättas i dag? Den skeptiske invänder och säger att historia är väl historia! Men riktigt så enkelt är det inte. Fakta är möjligen fakta, men berättelser är något annat.

Den övergripande och vanligaste berättelsen om internet är en framgångssaga som vilar på en förståelse av historien som linjär och där förändring sker enligt ett visst mönster och främst som ett resultat av ny teknik och vetenskap.

Historikern Hayden White hävdade i boken Metahistory från 1973 att berättelser om det förflutna kan indelas i antikens fyra former: tragedi, komedi, romans och satir. White var 1800-talshistoriker och byggde sin analys på ett begränsat antal verk. Han fick mycket kritik, men boken har blivit en klassiker och visade tydligt hur språket vi använder inte är neutralt. Det finns flera berättelser om internet.

Den övergripande och vanligaste berättelsen om internet är en framgångssaga som vilar på en förståelse av historien som linjär och där förändring sker enligt ett visst mönster och främst som ett resultat av ny teknik och vetenskap. Varianter av denna berättelse har spektakulära extrapoleringar av framtiden med flygande bilar, artificiell intelligens och kolonisering av Mars, som om det fanns ett mål för människan som skulle uppnås med teknik.

Internets förhistoria tillhör det kalla kriget, ett passerat historiskt förhållande med brutal dagsaktualitet. I USA orsakade den sovjetiska uppskjutningen av den första artificiella satelliten Sputnik den 4 oktober 1957 en chock. Det fanns de som kände till planerna, men för de flesta politiker och framför allt den amerikanska allmänheten smulade den mycket lilla tingesten sönder föreställningen om det amerikanska försprånget. Arbetet med att skydda digital information från en kärnvapenattack genom att se till att den kan distribueras påbörjades.

Internet under 1990-talet kan ses som en utopisk kärlekshistoria.

Utvecklingen av de centrala teknikerna för det som så småningom blev internet skedde inom ramen för statliga verksamheter, både akademiska och militära. För att kunna distribuera information och skicka data mellan olika platser är standardisering centralt. Inom den Internationella teleunionen, med rötter i 1800-talet, fanns det starka företrädare för en viss typ av lösning. Men den vinnande standarden blev TCP/IP. Standardstriden framställs inte sällan som en sedelärande historia där vi förväntas skratta åt den förlorande sidans fåfänga försök och hylla uppstickarens genialitet, likt David mot Goliat.

Internet under 1990-talet kan ses som en utopisk kärlekshistoria. Tillgång till internet hade tidigare framför allt skett genom den akademiska världen men nu började privata aktörer erbjuda uppkoppling. Den politiska sfären vaknade på allvar 1994 när teknikintresserade dåvarande statsminister Carl Bildt mejlade president Bill Clinton och tillsatte den första IT-kommissionen. Den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till PC-reformen som med skattepengar subventionerade datorköp. Nu skulle alla få en dator hemma för att säkra demokratiskt deltagande. Företag, organisationer, tidningar och privatpersoner skapade hemsidor och registrerade domännamn. Alla kunde yttra sig och förhoppningarna om ökad (e-)demokrati var stora.

Surfandet skulle ske genom portaler som samlade sidor och information, och tillväxten av sidor innebar ett behov av att få hjälp att hitta. Söktjänster som Alta Vista och Google grundades. Lunarstorm, en tidig mötesplats, fick många unga att ge sig ut på nätet. Även Blocket etablerades som plats för handel.

Den lättnadens suck som drogs över att den digitala världen hade klarat övergången från 1900-tal till 2000-tal förbyttes i skratt över alla tokiga idéer och föreställningar som visade sig sakna täckning.

Aktivitet krävde snabbare dataöverföring. Jonas Birgersson grundade Bredbandsbolaget och blev, i sin orangea fleecetröja, mediernas älskling, trots att bredbandet aldrig blev tillräckligt brett. Under 1990-talet blev datanörden en efterfrågad hjälte. Kunskap om datorer och digital teknik, länge en säker väg till arbete, uppvärderades nu också kulturellt. Information som tidigare haft egna bärare och egna vägar började konvergera och vad som var en tidning eller en radiosändning luckrades upp. Allt var möjligt.

Men också komiskt. Den lättnadens suck som drogs över att den digitala världen hade klarat övergången från 1900-tal till 2000-tal förbyttes i skratt över alla tokiga idéer och föreställningar som visade sig sakna täckning. Förändringens hastighet kändes utmanande för den som ville göra rätt förutsägelser. Allra säkrast var att skåda långt in i framtiden, i förtröstan inför vad nästa version eller generation skulle kunna åstadkomma.

Under det nya millenniet konsoliderades romansen och äktenskapet visade sig ha baksidor. Internet var också en plats för desinformation, övergrepp och brott. Den gamla världens aktiviteter flyttades in i den nya digitala, på gott och ont. Självklart för vissa, svårare för andra. Språket fylldes av nya begrepp som särskilde dem som hängde med i det nya från dem som kom på efterkälken. Rättegången mot The Pirate Bay, berättad på olika sätt i gammelmedia respektive bloggosfär, visade samtidigt hur svårt det var att avgöra vem som var narren.

Gigantiska de facto-monopol har växt fram och vi ser nu en förmodligen aldrig tidigare skådad ansamling av rikedom hos några få.

Den ekonomiska expansionen har varit oerhörd; företag har slagit rekord på rekord och internet har utvecklats till en marknadsplats där användarna erbjuds tjänster i utbyte mot data. 2020 fanns det bara en enda icke-kommersiell nätadress bland världens tio största och det var Wikipedia, den fria encyklopedin.

Gigantiska de facto-monopol har växt fram och vi ser nu en förmodligen aldrig tidigare skådad ansamling av rikedom hos några få. Samtidigt – som en sorts postmodern plot twist med tydliga drag från den antika satiren – har millennieskiftets skratt fastnat i halsen. Hjältar som blivit narrar har blivit hjältar igen. Resten är, som man säger nuförtiden, historia.

Men vilken historia? Det gamla finns kvar, också när annat växer och tar plats. Alla berättelser är förenklingar och förstärker förståelsen av det förflutna som mindre komplext än nuet. Och eftersom dramats karaktär visar sig först i efterhand blir berättelsen också en spegling av samtidens längtan.

Nina Wormbs

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!