Vad händer efter det franska presidentvalet? Liberal Debatts Eric Luth går igenom stegen fram till sommarens viktiga val till nationalförsamlingen.
Emmanuel Macron tog hem det franska presidentvalet med en betryggande seger. Trots en kristyngd mandatperiod – med gula västarna, covid och ryska invasionen av Ukraina – plockade Marine Le Pen bara sju ytterligare procentenheter. Macrons liberala mittenkraft får behålla nycklarna till Elyséepalatset.
Men vad händer framöver?
Här är tre händelser att hålla ögonen på framöver.
Vem blir premiärminister?
Sittande premiärminister Jean Castex avgår, och Emmanuel Macron måste utse en efterträdare. Av flera anledningar, inte minst läget i omvärlden, lär det inte dröja alldeles för länge efter att valresultatet fastställs 27 april. Förmodligen någon gång andra veckan i maj. Beroende på vem Macron väljer kommer det att få stor påverkan på både regeringens inriktning och medlemmar.
Två namn som ofta nämns är nuvarande jordbruksministern Julien Denormandie och arbetsministern Elisabeth Borne. Båda anses som kompetenta teknokrater, med god kännedom om statsapparaten, och lojala Macronanhängare.
Två namn som ofta nämns är nuvarande jordbruksministern Julien Denormandie och arbetsministern Elisabeth Borne.
Samtidigt tror många att det kan bli överraskning. Det är känt att Macron gärna skulle vilja se en kvinnlig premiärminister. Andra drag som lyfts fram som viktiga är lokal erfarenhet, tillräcklig auktoritet för att kunna leda en majoritet i nationalförsamlingen, och att personen ger ny energi till Macrons rörelse, utan att Macron hamnar i skuggan.
Under Emmanuel Macrons första mandatperiod har landet haft två premiärministrar: Édouard Philippe och Jean Castex. Båda har bakgrund i det moderata högerpartiet Republikanerna, för vilka de har varit omtyckta borgmästare. Med två republikaner har Macron kunnat få stöd från center-höger-väljare, som kanske annars traditionellt stödjer Republikanerna. Inför både presidentvalet 2017 och 2022 drabbades exempelvis Republikanerna av flera avhopp, där politiker istället gav sitt stöd till Emmanuel Macron.
Med två republikaner har Macron kunnat få stöd från center-höger-väljare, som kanske annars traditionellt stödjer Republikanerna.
Varken Denormandie eller Borne har dock bakgrund inom högern. Denormandie arbetade i Macrons kabinett när Macron var ekonomiminister under socialisten François Hollande, och har varit med i La Republique En Marche sedan starten. Élisabeth Borne har ett långt förflutet inom socialistpartiet.
Kommer Macron att vända sig högerut eller vänsterut för att få politiskt stöd framöver? Det finns för- och nackdelar med bägge. Men beroende på val kommer vägen framåt att gå åt olika håll.
Vilka samarbeten ser vi inför valet till nationalförsamlingen?
Emmanuel Macron är den första presidenten under den femte republiken som blir omvald med en sittande majoritet i nationalförsamlingen. Men redan i juni är det dags för nytt parlamentsval: 12 och 19 juni. Alla 577 platser är uppe för omval, och det är osäkert om Emmanuel Macron får behålla sin majoritet.
Alla 577 platser är uppe för omval, och det är osäkert om Emmanuel Macron får behålla sin majoritet.
På vänsterkanten börjar redan planer smidas om valtekniska samarbeten. De grönas Yannick Jadot talar med vänsterns Jean-Luc Mélenchon om gemensamma listor, samtal där även kommunisterna och det antikapitalistiska partiet ingår. Huruvida Socialistiska partiet kommer att ingå eller inte är oklart.
För Mélenchon är målet tydligt: han vill bli Frankrikes nya premiärminister, efter att vänstern fått en majoritet i nationalförsamlingen.
Får han välja själv innehåller blocket också gärna republikaner som ogillar Macron – för att ytterligare splittra den moderata högern
På högerkanten uppvaktar högerextremisten Éric Zemmour Marine Le Pen för ett liknande samarbete – även om Rassemblement National än så länge har visat ljummet intresse. Zemmours dröm är att skapa ett tredje block – mot liberalen Macron och “islamvänsterns” Mélenchon. Får han välja själv innehåller blocket också gärna republikaner som ogillar Macron – för att ytterligare splittra den moderata högern.
I den nuvarande nationalförsamlingen har Emmanuel Macron en stor majoritet. Största oppositionsparti är Republikanerna (101 ledamöter), följt av Socialistiska partiet (28). Mélenchons parti har 17 ledamöter, och Rassemblement National 8. Sannolikt kommer det inte att se ut så i juni.
Vem får majoriteten i nationalförsamlingen?
Det leder ju fram till knäckfrågan: vem får majoriteten i nationalförsamlingen?
Man brukar tolka den franska konstitutionen som att den kräver att premiärministern hämtas från den parlamentariska majoriteten. Och när den parlamentariska majoriteten är en annan än presidentens inleds så kallad cohabitation, där presidenten och premiärministern styr tillsammans – och där regeringen och inte presidenten styr landets inriktning.
Om vänstern får en majoritet i nationalförsamlingen blir det svårt för Macron att driva igenom liberala reformer.
Det är i ljuset av detta som Mélenchon vill bli Frankrikes nya premiärminister. Om vänstern får en majoritet i nationalförsamlingen blir det svårt för Macron att driva igenom liberala reformer. Och detsamma gäller såklart om extremhögern får en majoritet.
I dagsläget har Macron stöd av 346 av 577 ledamöter i nationalförsamlingen. En så trygg majoritet är det kanske osannolikt att han får i juni.
Därefter finns det många olika möjligheter. Kanske bestämmer sig Republikanerna – åtminstone den moderata falangen – för att stödja Macrons projekt. Om Socialisterna håller sig borta från vänstersamarbete och får tillräckligt många mandat kanske han söker stöd hos dem. Eller hos de moderata småpartier som brukar få ett tiotal mandat i nationalförsamlingen – som högerliberala UDI.
Men oavsett behöver Macron hämta stöd från 289 av nationalförsamlingens ledamöter för att enkelt kunna driva igenom sin politik. 19 juni får vi se om den önskan blir verklighet.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!