På 1800-talet smugglades böcker på det förbjudna ukrainska språket förbi tsarens kontrollanter. Under sovjettiden spreds piratkopior av förbjuden film och musik i protest mot den ryska kulturella dominansen. Sedan landets självständighet har dess pirater slagits mot statens auktoriteter. Men under kriget strider de tillsammans för den ukrainska nationen. Forskaren Kateryna Boyko från Ukraina skriver om onlinepiraternas slagfält i kriget mot Ryssland.
“Vi har en databas med ryska kreditkort med CVC-koder! Låt oss föra över pengarna till den ukrainska armén!” Jag läser meddelandet i en chatt på ett litet ukrainskt onlinecommunity, som för bara några veckor sedan betraktades som statsoppositionellt. Men den 24 februari förändrades situationen drastiskt.
När Ryssland – en kärnvapennation med världens näst största armé, enligt the Global Firepower Index – anföll Ukraina inträffade en tidigare aldrig skådad konsolidering av nationen: det styrande partiet och oppositionen, öst och väst, vanligt folk och auktoriteter. Den nya gemenskapen märks tydligt på det community jag forskar på i mitt avhandlingsprojekt.
Under 1800-talet stod modiga smugglare och olagliga publicister upp mot tsarens hårda censur och bannlysning av böcker på det ukrainska språket.
De senaste åren har jag studerat onlinepirater – folk som delar filmer, musik och böcker utan hänsyn till upphovsrätt. Traditionellt sett betraktas piraterna som skurkar som förstör kreativa industrier, berövar författare sina inkomster och befläckar länder med omfattande piratverksamheter. Alltså just sådana nationer som Ukraina – ett land som sedan länge har legat högt på amerikanska och europeiska antipiratlistor.
Men i Ukraina har piratverksamheter och oauktoriserad delning alltid gått hand i hand med kampen för nationens kultur, oberoende och självbestämmande. Under 1800-talet stod modiga smugglare och olagliga publicister upp mot tsarens hårda censur och bannlysning av böcker på det ukrainska språket. Sovjettiden kännetecknades av en massiv och frihetskränkande “ryssifiering”. Ukrainsk kultur förföljdes och en hel världskultur – som modernistisk litteratur, jazz och rock och utländska filmer – bannlystes.
Sådant material smugglades in i Ukraina från utlandet, eller kopierades – på skrivmaskiner, genom handskrift, fotografering eller tidiga datorer. Det delades icke-kommersiellt från hand till hand. Musik spelades in från olagliga västerländska radiokanaler eller spreds av utländska turister. Inspelningar kopierades på kassettband, eller präglades på använda röntgenplåtar – den så kallade “benrocken”.
Efter Sovjetunionens kollaps och att censuren upphörde började vissa pirater strida på en annan front. De slogs mot det ryska språkets dominans i ukrainska kulturindustrier, för att bevara ukrainsk kultur och sprida kulturprodukter på ukrainska.
Efter Sovjetunionens kollaps och att censuren upphörde började vissa pirater strida på en annan front. De slogs mot det ryska språkets dominans i ukrainska kulturindustrier, för att bevara ukrainsk kultur och sprida kulturprodukter på ukrainska.
Min forskning handlar om den lokala versionen av Pirate Bay, som är den största ukrainska torrentsajten. Sajten sprider uteslutande material på ukrainska (i original eller översatt) och har över en miljon registrerade användare. Målet brukade beskrivas som att “ena sympatisörer” – alltså frivilliga som spelar in ukrainska dubbningar av TV-kanaler, synkroniserar ljudet med originalvideon och delar det genom att “svärma” på hemsidan.
Genom åren har det här initiativet vuxit till ett mäktigt icke-kommersiellt projekt. Man använder fundraising för att dubba klassiska filmer och populära TV-serier till ukrainska, men verkar också för att det ukrainska språket ska användas av representanter för lokala kulturindustrier (publicister, media och distributörer) och globala företag som exempelvis Netflix.
De ukrainska torrentanvändare som jag har haft möjlighet att tala med understryker hur viktig den här torrentsajten är för dem. När staten inte har kunnat, eller har varit ovillig, att stötta kultur på ukrainska har användarna gemensamt byggt en Noas ark av filmer, musik, böcker och ljudböcker. Det har hjälpt den lokala befolkningen att konsumera kultur på sitt eget språk – och ukrainare som bor utomlands att upprätthålla en kontakt med sitt moderland.
Piraterna är en del av Ukrainas virtuella och decentraliserade massmobilisering.
Paradoxalt nog handlar projektet, trots att det ligger i gränsen mellan lagligt och olagligt, om att bevara den ukrainska identiteten och frångå den ryska kulturella och politiska dominansen – alltså själva essensen i det krig som nu pågår.
Du kanske undrar vad piraterna gör under kriget. Mitt svar är att de strider, precis som alla andra. I det ögonblick den första missilen träffade ukrainsk mark slutade piraterna att diskutera nya filmer och dubbningar. Detta community, från hela Ukraina och hela världen, som aldrig har träffat varandra i verkligheten och som bara känner varandra under pseudonymer, har mobiliserat på informationsfronten medan de bombarderas i sina hem eller skyddsrum. Piraterna är en del av Ukrainas virtuella och decentraliserade massmobilisering.
De jagar fientliga kanaler och grupper som sprider fake news och rysk propaganda på sociala medier. De avslöjar falska meddelanden som skapas för att sprida panik bland civilbefolkningen.
Kriget har skapat ett undantagstillstånd när medborgarskap, solidaritet och identitet trumfar oenighet, till och med kring juridiska frågor.
En annan insats de gör är att sprida och förstärka instruktioner och uttalanden från auktoriteter som den ukrainska armén och presidenten. Särskilt intressant är att piraterna har gjort gemensam sak med den vanliga “motståndarsidan” – den ukrainska cyberpolisen. Kriget har skapat ett undantagstillstånd när medborgarskap, solidaritet och identitet trumfar oenighet, till och med kring juridiska frågor.
Piraterna lanserar också DDos-attacker på den ryska statens hemsidor och har till och med försökt hacka ryska bankkonton. Det här samarbetet mellan pirater och auktoriteter, skiftet mellan vad vi vanligtvis ser som moraliskt och omoraliskt, fascinerar mig som forskare. Men den totala uppslutningen kring och samhörigheten i nationen – den absoluta beslutsamheten att stå fast vid sin position och slåss till slutet – fascinerar mig som ukrainsk medborgare.
Kateryna Boyko
Översatt från engelska av Jesper Ahlin Marceta.