Är det rätt att sälja vapen till Ukraina? Har soldaterna i konflikten rätt att döda varandra? Helen Frowe är professor i praktisk filosofi och leder forskningscentret för krigets etik vid Stockholms universitet. Jesper Ahlin Marceta har träffat henne för att tala om kriget i Ukraina.
Hämnden rättfärdigar krig. Den romerske filosofen Marcus Tullius Cicero (106-43 f.Kr.) var säker på sin sak. Krig kan också rättfärdigas, menade Cicero, om det sker i självförsvar. Och eftersom han var romare menade Cicero att självförsvar även omfattade hedern – den som kränkte Roms ära måste därför räkna med krig.
Augustinus (354-430), som hör till de katolska och ortodoxa kyrkornas helgon, menade i stället att krig bara kan rättfärdigas om kriget syftar till fred. Krig är alltid en följd av synd, enligt Augustinus, och därför borde den som krigar känna sorg.
Det kristna helgonet ville förena Jesus pacifism med den politiska verkligheten – som tyvärr, mot Guds ord, innehåller krig. Samma frågeställningar brottas vi med än i dag. Trots att vi alla är överens om att krig är av ondo måste vi tänka rationellt och realistiskt kring fenomenet. När är krig rättfärdigt, och vad är rättfärdigat i krig?
“Ingen ska få intrycket att det här kriget kan rättfärdigas, det är omedelbart och genomgripande orättfärdigt.”
Jag tänker på krigets etik när jag ser de förfärliga bilderna från kriget i Ukraina. Har Vladimir Putin läst de romerska filosoferna och inbillat sig att han har rätt att kriga för sin heders skull? Försvarar sig Ukraina med sorg i bröstet, som Sankt Augustinus önskade?
För att inte förvilla mig för långt stämmer jag träff med Helen Frowe. Frowe är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och leder universitetets forskningscentrum för krigets etik. Hon har gett ut flera böcker i ämnet vid några av världens främsta akademiska förlag och hennes artiklar publiceras regelbundet i forskningsvärldens mest renommerade facktidskrifter.
Jag har förberett fyra raka frågor. När är krig rättfärdigt? Vad är rättfärdigat i krig? Kan försvar vara orättfärdigt? Vilka skyldigheter har tredjeparter i krig?
Det är frågor som jag föreställer mig att en professor i ämnet har tänkt mycket på. Och så är det naturligtvis även med Helen Frowe. Men när jag ställer dem blir hon märkbart upprörd. Hon tystnar, och jag blir orolig att jag har gjort något fel. Sedan börjar Frowe tala.
“Det enda som kan rättfärdiga dödligt våld”, börjar hon beslutsamt innan hon ångrar sig. “Du behöver ingen expert på krigets etik för att veta att kriget i Ukraina är orättfärdigt”, säger hon skarpt. “Ingen ska få intrycket att det här kriget kan rättfärdigas, det är omedelbart och genomgripande orättfärdigt.”
Jag förstår. Ryssland har inga som helst moraliska skäl på sin sida. Det faktum att jag och Helen Frowe ens för ett samtal om krigets etik i det här sammanhanget är nästan i sig ett moraliskt problem. Ska vi verkligen tala om kriget mellan Ryssland och Ukraina som om båda parter kunde ha legitima intressen i konflikten, när den anfallande parten är en totalitär regim som försöker genomföra en aggressiv expansion och offret är en demokrati som försvarar sitt territorium?
“Vi har en legitim stat som riskerar att tvingas leva på en totalitär regims nåder. Det är viktigt att understryka att filosofisk expertis i krigets etik inte behövs för att förstå det.”
Orolig över att ha lagt upp en falsk spelplan som är riggad till Putins fördel frågar jag om vi inte borde ha den här konversationen. Men Frowe tycker inte att det är fel att tala om krigets etik, bara för att det moraliska svaret är givet. Tvärtom.
“Vi ska inte föreställa oss att det här kriget är en kandidat för ett rättfärdigt krig”, säger hon. “Kriget i Ukraina är ett utmärkt exempel på att vanligt folk inte behöver prydliga teorier för att förstå krigets etik och inse att Putin har fel. Vi har en legitim stat som riskerar att tvingas leva på en totalitär regims nåder. Det är viktigt att understryka att filosofisk expertis i krigets etik inte behövs för att förstå det.”
Frowe gör en liten dykning i filosofin för att förklara olika sätt att tänka på krigets etik. Enligt somliga kan etiska problem delas upp i olika typer. De kan till exempel mena att det finns en etik för sjukvård, en etik för arbete och så vidare. Då kanske det finns en särskild etik för krig.
“Det tror inte jag”, berättar Frowe. “Jag förnekar alltså att det finns speciella moraliska principer för krig. Det finns bara generella moraliska principer kring det tillåtna och otillåtna i att orsaka skada på andra, både i krig och annars. Dessa generella principer säger att det är otillåtet att använda våld för att försöka ta någonting man inte från början har rätt att ta.”
Det är sådana generella principer hon hänvisar till i vårt samtal. Därför behöver man inte vara expert på just krig, eller etik för den delen, för att förstå att Rysslands krig är orättfärdigt.
I internationell rätt uttrycks krigets etik i principer om jus ad bellum och jus in bello. Det förstnämnda handlar om när det är rättfärdigt för en stat att gå ut i krig, eller att använda sin militära makt. Jus ad bellum är latin och betyder “rätt till krig”. En stat är till exempel rättfärdigad att kriga – att använda dödligt våld – för att försvara sig mot orättfärdiga angrepp från andra stater.
Jus in bello betyder i stället “rätt i krig”. Den här typen av principer reglerar hur stater som befinner sig i krig med varandra bör agera. Till exempel är det inte rättfärdigat att använda mer våld än vad som är nödvändigt för att uppnå specifika ändamål. Krigets lagar påbjuder proportionalitet och att en åtskillnad görs mellan kombattanter och civila.
“Det är viktigt att poängtera när man pratar om uppförande i kriget att det praktiskt sett inte finns någonting Ryssland skulle kunna göra som är tillåtet. Frågan är meningslös, eftersom kriget är orättfärdigt.”
“Men finns det någon möjlighet för Ryssland att bedriva sitt orättfärdiga krig på rätt sätt?” frågar jag. “Vad är rättfärdigat i krig, jus in bello?”
“På den ryska sidan ingenting”, svarar Frowe snabbt. “Det är viktigt att poängtera när man pratar om uppförande i kriget att det praktiskt sett inte finns någonting Ryssland skulle kunna göra som är tillåtet. Frågan är meningslös, eftersom kriget är orättfärdigt.”
“Jag tror att det här scenariot”, fortsätter Frowe, “visar att traditionella uppfattningar, som att ett orättfärdigt krig kan genomföras proportionerligt eller att det kan vara tillåtet att angripa kombattanter i orättfärdiga krig, är fullständigt vilseledande.”
Ryssland kan alltså inte agera rättfärdigt i kriget genom att bara använda den mängd våld som krävs för att ta Kiev. Det är fel av dem att ens försöka, så allt våld de använder är orättfärdigt. På samma sätt kan inte Ryssland agera rättfärdigt genom att försöka att bara använda våld mot stridande.
“Många tror att det är värre att döda civila”, säger Frowe. “Men det är otillåtet både att döda ukrainska civila och kombattanter. De är alla moraliskt oskyldiga. Det är minst lika illa att döda Ukrainas kombattanter som att döda civila. Genom att Ryssland dödar kombattanter blir det mer troligt att Putin når sina orättfärdigade mål.”
“Det är missvisande att ha en konversation om vad som skulle kunna göra Rysslands agerande rättfärdigt under kriget.”
“Vi ska inte ramla i fällan att skilja mellan kombattanter och civila i det här scenariot”, fortsätter Frowe, “som om det vore tillåtet att bara rikta våld mot kombattanter. För ryska kombattanter är det otillåtet att döda någon över huvud taget. Det är missvisande att ha en konversation om vad som skulle kunna göra Rysslands agerande rättfärdigt under kriget. Det finns en uppenbar moralisk asymmetri mellan de två sidorna: Ryssland kan inte göra någonting rättfärdigt, eftersom de saknar rättfärdiga skäl att kriga.”
“På samma sätt ska vi inte prata om proportionalitet om kriget är orättfärdigt”, avslutar Frowe. “Proportionalitet förutsätter att det finns ett moraliskt tillåtet ändamål som väger upp för den skada som kriget medför. Men ingenting väger upp för den skada Ryssland åsamkar. Det betyder inte att krig aldrig kan vara moraliskt bättre eller sämre. Ett orättfärdigt krig som orsakar mer skada är värre än ett som orsakar mindre skada. Men båda är otillåtna.”
Det är inte bara det ukrainska folket som lider av Putins krig. Vi vet i nuläget inte mycket om vad som händer i Ukraina, men enligt nyhetsrapporteringen går kriget troligtvis sämre för Ryssland än vad Putin hade hoppats på. Många ryska soldater såras eller dör.
“Maktobalansen mellan Ukraina och Ryssland innebär att det vid någon punkt är moraliskt otillåtet för Ukraina att fortsätta försvara sig, eftersom de då saknar rimliga möjligheter att lyckas. Men jag tror inte att den punkten är nådd.”
“Borde inte Ukraina ge upp?” frågar jag. “De kanske kan minimera krigets fasor genom att helt enkelt lägga ned sina vapen. Kan inte försvar vara orättfärdigt?”
“Försvar kan vara orättfärdigt”, svarar Frowe. “Våld får bara användas om väldigt allvarliga intressen står på spel, och om det finns en rimlig förutsättning att lyckas. Inte ens om någon är klandervärd får man döda honom eller henne hur som helst. Maktobalansen mellan Ukraina och Ryssland innebär att det vid någon punkt är moraliskt otillåtet för Ukraina att fortsätta försvara sig, eftersom de då saknar rimliga möjligheter att lyckas. Men jag tror inte att den punkten är nådd. Ukrainas försvar gör det svårt för Ryssland, och just nu finns det fortfarande en avsevärd osäkerhet kring vad som kommer att ske.”
Allt i nyhetsrapporteringen tyder på att Ukraina, än så länge, håller emot väl. Ryssland har inte uppnått mycket av det som förmodligen var deras mål vid det här skedet i kriget – luftherravälde, säkra försörjningslinjer och krossad ukrainsk stridsmoral, med mera. Tvärtom.
“Att kräva av Ukraina att de ger upp är ett väldigt tufft krav. Det är att kräva att de låter sig kuvas av Putin.”
“I vissa fall borde man anse att försvar är orättfärdigt, men jag tror inte att det är så i det här fallet”, säger Frowe. “Att kräva av Ukraina att de ger upp är ett väldigt tufft krav. Det är att kräva att de låter sig kuvas av Putin. Oddsen är inte goda, men vad de gör just nu har värde och tycks för mig vara tillåtet.”
“Bland annat har Ukrainas försvar ett värde i ett större sammanhang”, fortsätter hon. “De står förmodligen inför en tid med våldsam ockupation. Men det är svårt att veta vad Putin vill och kommer att göra. Den höga graden av ovisshet talar emot uppfattningen att Ukraina borde ge upp för att de inte kan segra.”
Omvärlden tycks instämma. Det enda Putin verkligen har lyckats med är att ena Ukraina, Europa och världen i ett fullständigt fördömande. Sverige fattade sent omsider beslutet att bistå Ukraina med vapen och försvarsmateriel.
Jag frågar Frowe om det. Vilka skyldigheter har tredjeparter i krig, de som inte själva är direkt involverade i konflikten?
“Det är en svår fråga”, säger Frowe. “Jag är generellt sett skeptisk till indirekta interventioner, mest på grund av de höga alternativkostnaderna. Krig är ett ineffektivt sätt att rädda liv på, givet att det finns alternativ som till exempel att behandla sjukdomar. Dessutom vet man inte alltid vad som kommer att ske om man exempelvis skickar vapen till ett konfliktområde eller stöttar en särskild rebellgrupp bland flera.”
Västvärlden har stått inför detta dilemma förut. När Sovjetunionen invaderade Afghanistan på 1970- och 1980-talen stöttade USA den rörelse som senare blev terroristgruppen Al Qaida. Kanske borde omvärlden ha avstått från att ingripa.
“Men detta är inte ett bekymmer i fallet Ukraina”, säger Frowe bestämt. “Vi behöver inte oroa oss för vad för slags regim som kanske tar över makten om Ryssland besegras. Ukraina har redan ett demokratiskt styre.”
“Många av de typiska invändningarna mot indirekta interventioner gäller inte här”, fortsätter Frowe. “Militärt stöd till Ukraina kan visserligen förlänga konflikten, vilket kan orsaka större skada. Men å andra sidan kan det jämna ut förutsättningarna genom att lyfta den svagare till att bli en jämbördig part, eller åtminstone en part som har en rimlig chans att försvara sig. Det kan tvinga Ryssland till förhandlingsbordet. Indirekta interventioner, tillsammans med omfattande sanktioner, kan göra förhandling till det mest attraktiva alternativet för Ryssland.”
Visst måste Rysslands orättfärdiga krig bekämpas på alla fronter – även den filosofiska?
Jag lämnar mitt samtal med professor Helen Frowe med blandade känslor. Vi har ägnat oss åt filosofi, att sitta och spekulera kring abstrakta moraliska principer, samtidigt som kriget brinner i Europa. Får man verkligen göra så? Är det inte oförskämt att vara så privilegierad?
Men vi har hela tiden förhållit oss till verkligheten. Vårt samtal har förts med djup respekt för de män och kvinnor som nu försvarar Ukraina, medvetna om den fasa som drabbar oskyldiga människor. Och visst måste Rysslands orättfärdiga krig bekämpas på alla fronter – även den filosofiska?
Jag är vanligtvis en Cicero-kille. En republikansk liberal med romantiska drömmar om demokrati som bedrivs i salar omgärdade av marmorpelare.
Men i dag står jag på Augustinus sida. Kriget i Ukraina måste syfta till fred. Och på den filosofiska front jag och Helen Frowe besökte under vårt samtal stred vi med sorg i bröstet.
Jesper Ahlin Marceta