Det är lätt att sympatisera med Ukrainas önskan att gå med i EU, och det är ett fullt logiskt krav att EU ska göra allt i sin makt för att hjälpa till. Men tanken om att Ukrainas ansökan skulle specialbehandlas med någon form av snabbspår ger tyvärr en fingervisning om en alltför ytlig kunskap om hur EU fungerar, och om varför EU fungerar.
Det är snart tre veckor sedan Ryssland invaderade Ukraina, och kriget eskalerar dagligen. Dödstalen ökar, förödelsen i landets största städer fortsätter och miljontals ukrainare har redan flytt landet till grannländer. På ett par dagar lyckades EU enas om de skarpaste sanktioner man någonsin infört, om att stänga europeiskt luftrum för ryska plan, om att stänga ner ryska propagandakanaler, och till och med om att finansiera och skicka vapen till Ukraina – något som fram tills nu varit otänkbart.
Inför EU-toppmötet i Versailles förra veckan riktades allas blickar mot EU:s huvudstäder. Fem dagar in i kriget hade Zelenskyj skrivit under Ukrainas officiella ansökan om att bli medlemsland, och dessutom bett EU att skapa ett särskilt snabbspår för medlemskap. Trycket ökade på att man skulle skicka ut en snabb och tydlig signal från EU:s stats- och regeringschefer.
Många välformulerade argument har förts fram den senaste veckan.
En av de starkaste pläderingarna kom från Zelenskyj själv, då han medan bomberna föll talade till Europaparlamentet från en bunker i Kiev:
EU kommer vara starkare med oss, det är ett som är säkert. Utan er står Ukraina helt ensamt. Vi har bevisat vår styrka. Vi har bevisat att vi är precis likadana som ni är. Minst sagt. Så det är dags för er att bevisa att ni står med oss. Bevisa att ni inte kommer släppa taget om oss. Bevisa att ni verkligen är européer. På så vis vinner livet över döden, och ljuset vinner över mörkret.
Det är lätt att sympatisera med Ukrainas önskan att gå med i EU. Just nu ter sig ett ukrainskt medlemskap i EU både som ett ödesmättat tecken på det godas vinst över de onda – där EU står för det förra och Ryssland för det senare – och som det ultimata långfingret mot Putin.
Zelenskyjs agerande har gjort att vi diskuterar kriget i Ukraina utifrån värderingar som vi tenderar att se som europeiska. Zelenskyjs berättelse handlar om att kriget lika gärna kan hända i Litauen, eller i Sverige för den delen. Ukrainas kamp är Europas kamp – och plötsligt känns Ukraina som ett mycket mer europeiskt land än vi tänkt på det tidigare.
Mitt i den mangranna och solidariska uppställningen till stöd för Ukraina som vi nu ser i hela västvärlden, är det ett fullt logiskt krav att EU ska göra allt i sin makt för att hjälpa till. Men de krav som förs fram, om att Ukrainas ansökan ska specialbehandlas med snabbspår, ger tyvärr en fingervisning om en alltför ytlig kunskap om hur EU fungerar, och om varför EU fungerar.
Men hur mycket det än smärtar oss att Ukraina invaderas av Ryssland till stor del på grund av landets europeiska strävan, är det fel att låta Ukrainas medlemsansökan få företräde och snabbspår in i EU.
Det finns en ödesmättad symbolik i ett EU-medlemskap för Ukraina. Ukrainarnas strävan att närma sig EU fick ett abrupt stopp när dåvarande presidenten Janukovitj pressades av Putin att inte skriva under ett associeringsavtal med EU. Resultatet blev en folklig revolt, demonstrationer på frihetstorget där EU-flaggorna vajade medan militären bryskt slog ned protesterna. Kort därefter annekterade Ryssland Krim och så var kriget mot Ukraina inlett.
Men hur mycket det än smärtar oss att det till stor del är på grund av Ukrainas europeiska strävan som landet invaderas av Ryssland, är det fel att låta Ukrainas medlemsansökan få företräde och snabbspår in i EU. Det finns inget stöd i EU-fördraget för att hantera ett land med särskilt snabbspår, utan det skulle kräva en ändring av fördragen – en otymplig och politiskt riskabel övning där alla EU-länder dessutom måste vara eniga. Ett nära förestående ukrainskt EU-medlemskap skulle dessutom förmodligen omedelbart pröva EU-fördragets artikel 42.7, den så kallade försvarsklausulen, där EU-länderna åtagit sig att vid militärt angrepp av ett medlemsland ge stöd med alla till buds stående medel.
Alternativet vore att släppa efter på de så kallade Köpenhamnskriterierna som slår fast villkoren ett land måste uppfylla för att kunna bli medlem. Det skulle innebära en devalvering av de kriterier EU satt upp för inträde. Kriterier som syftar till att skydda vår europeiska union och våra gemensamma europeiska värderingar.
Det handlar om värderingar som på inget sätt är garanterade, utan tvärtom måste vinnas och värnas ständigt. De senaste åren har visat att EU saknar effektiva verktyg för att hantera medlemsländer som börjar slira på kriterierna. Polen har helt åsidosatt domstolsväsendets självständighet – ett viktigt inträdeskriterium. Ungern har kriminaliserat delar av civilsamhället, stigmatiserar minoriteter och undergräver rättsstaten, ett av de fundament som Europeiska unionen är byggd på.
Tänker man tanken hela vägen ut så faller hela EU-projektet samman om man förlorar möjligheten att upprätthålla respekten för EU-rätten.
Just nu pågår en existentiell kamp om EU:s rättsordning, för hur hanterar vi det faktum att ett par medlemsländer inte längre erkänner det faktum att EU-domstolen har företräde över nationell rätt? Tänker man tanken hela vägen ut så faller hela EU-projektet samman om man förlorar möjligheten att upprätthålla respekten för EU-rätten.
Köpenhamnskriterierna handlar om stabila institutioner, demokratisk utveckling, respekt för rättsstatens principer, tillsammans med ekonomiska reformer och ett lands möjlighet att genomföra och följa EU-regler. Processen för europeisk utvidgning är på så vis både ett sätt att europeisera vårt närområde och värna stabilitet och värderingar i EU.
I fallet Ukraina handlar oron om såväl korruption som rättsstatens principer, eftersom landet lider av svaga institutioner. Transparency Internationals senaste Corruption Index placerar Ukraina på plats 122 globalt. Ryssland hamnar på 136. Det EU-land som ligger längst ner är Bulgarien, plats 78.
Vår europeiska union är en politisk union som är byggd på grundläggande principer och värderingar som i detta nu prövas extremt hårt, både inifrån och utifrån. Svaret på den utmaningen kan inte vara att lägga inträdeskriterierna åt sidan för att skynda på Ukrainas medlemskap här och nu.
Vi ska inte låta rädsla och hjälplöshet styra hur vi hanterar potentiella medlemmar. EU-medlemskap ska inte likställas med utrikespolitiska åtgärder som bistånd eller finansiell stöd. Att använda EU-medlemskap som en krisåtgärd för ett land som är under attack vore en björntjänst för alla, inklusive Ukraina.
Sedan 2017 finns ett associeringsavtal mellan EU och Ukraina på plats, ett ambitiöst avtal som pekar ut vägen för nära samverkan inom utrikespolitik, och rättsväsende. Dessutom understryks särskilt tekniskt samarbete och gradvis närmande vad gäller säkerhets- och försvarspolitiken. Avtalet innehåller också ett långtgående handelsavtal vars syfte är att över tid integrera Ukraina så långt det går i EU:s inre marknad.
Låt oss inte ge den verkliga president Zelenskyj och det ukrainska folket falska förhoppningar.
Självklart bör vi skicka signaler om att vi välkomnar Ukrainas europeiska strävan, och en allt närmre relation mellan Ukraina och EU är helt avgörande. Men istället för att tala om snabbspår för Ukrainskt EU-medlemskap – vilket medför stora politiska risker – bör vi fortsätta arbeta med EU:s associeringsavtal med Ukraina, fördjupa handelsavtalet och föra Ukraina allt närmare EU ekonomiskt såväl som politiskt.
Som skådespelare spelade Volodymyr Zelenskyj en ukrainsk president som fick nobben av kansler Merkel efter att ha ansökt om medlemskap i EU, då hon förväxlat Ukraina med Montenegro. Låt oss inte ge den verkliga president Zelenskyj och det ukrainska folket falska förhoppningar.
När kriget tar slut kommer stora delar av Ukrainas fysiska och institutionella infrastruktur vara helt ödelagd. Låt oss använda vår ilska, förtvivlan och våra blödande hjärtan till att först stoppa Putins krig, och att sedan fokusera på att hjälpa till att återuppbygga Ukrainas framtid. En framtid som förhoppningsvis leder till en plats i EU:s medlemskrets.
Sophia Bengtsson