En stark stat är inte detsamma som en stor stat, och självständighet mellan samhällets olika delar är avgörande för det liberala samhället. Professor emeritus Ingemund Hägg bemöter Per Molanders kritik i en slutreplik.
Min artikel Vart tog civilsamhället vägen? I Liberal Debatt nr 5 2021 har fått en intressant kommentar av Per Molander i detta nummer och jag har beretts tillfälle att i min tur kommentera den.
Jag tar tillfället i akt att förtydliga mig i en del avseenden. Jag vill redan inledningsvis säga att jag håller med om hans slutsats: »ett liberalt samhälle behöver en stark stat för att fortbestå«. Men detta samhälle kräver likaså ett oberoende civilsamhälle och en marknad med adekvat reglering.
Så enkel och renodlad är inte verkligheten, vilket både Molander och jag inser.
Båda arbetar vi i vår diskussion med en modell av samhället som bestående av tre delar: stat, marknad och civilsamhälle. En viktig förenkling är att koppla sektorerna till var sin viktig egenskap – stat med tvång, marknad med egenintresse, civilsamhälle med normer. Men så enkel och renodlad är inte verkligheten, vilket både Molander och jag inser.
Syftet med denna modell – som alltså inte är liktydig med verkligheten – är att få en fruktbar infallsvinkel för att förstå verklighetens samhälle. Inte att återspegla verkligheten men få svar på viktiga frågor om samhället. Samspel mellan civilsamhälle, marknad och stat är komplexa och ingalunda alltid positiva för ett demokratiskt samhälle, vilket också jag också tar upp i min artikel.
Det är bra att Molander pekar på att civilsamhället i dagens samhälle inte har enbart positiva inslag – kriminella och antidemokratiska delar finns med där, vilket jag också nämner i inledningen i min artikel. Likaså att ett levande civilsamhälle inte är en garanti för att ett samhälle i sin helhet kan förbli eller utvecklas demokratiskt.
Givetvis ska detta system inte ersättas med en eller ett fåtal privata bidragsgivare. Exakt hur ett system med avdragsrätt bör se ut går jag inte in på.
Molander ifrågasätter mitt förslag till avdragsrätt vid beskattning för gåvor till föreningar. Hur går det då med autonomin och vad är altruism värd om det behövs subsidier, skriver han.
Bra frågor – jag tänker mig begränsningar i storlek på skattefria gåvor från personer och organisationer och att det är viktigt att mottagande organisationer ser till att inte en enda eller ett fåtal bidragsgivare får ett dominerande inflytande. Som jag visar så karakteriseras dagens civilsamhälle av en mångfald av organisationer som just är beroende av en och endast en bidragsgivare, nämligen staten. Givetvis ska detta system inte ersättas med en eller ett fåtal privata bidragsgivare. Exakt hur ett system med avdragsrätt bör se ut går jag inte in på.
Angående marknader är det bra att Molander nämner aktiebolagslagens bestämmelser om prioritering av vinst till aktieägarna – om inte annat anges i bolagsordningen. Det är tyvärr inte så vanligt i praktiken att andra syften anges i bolagsordningen, vilket jag beklagar. Och inte heller den nya aktiebolagsform – aktiebolag »med särskild vinstutdelningsbegränsning« har lett till särskilt många sådana bolag i Sverige. Aktiebolaget som sådant har visat en stor livskraft och bör kunna utvecklas även i dag för att möta nya krav, såsom att på tydligare sätt få in långsiktighet i styrningen (corporate governance). Här finns idag en omfattande forskning med framtidsinriktning, inte minst presenterad i artiklar från European Corporate Governance Institute (ECGI).
Att det behövs en utvecklad reglering av marknader på internationell nivå skriver jag om. Korruption och kriminalitet måste motverkas. Marknad behöver adekvat reglering. Allt detta för att sätta käppar i hjulet för negativa marknadsexempel av de slag som Molander presenterar.
Jag instämmer i hans krav på stark stat, vilket dock inte är detsamma som stor stat.
Molander skriver om hur marknadsaktörer arbetat sig in i offentlig sektor. Kanske man också kan se att marknad i denna sektor har initierats av staten själv på gott och ont. Här gäller att staten får lov att se till att den så gott det går bevarar sin integritet, lika viktigt som samma sak för civilsamhälle och marknad. Aktiv bevakning mot sådant som korruption i alla tre sektorerna.
För att återkomma till Molanders slutsats. Jag instämmer i hans krav på stark stat, vilket dock inte är detsamma som stor stat. Även civilsamhälle och marknad ska vara starka på sina sätt för att inte enbart bli påhäng till staten. Samspel och interaktion mellan de tre delarna ska bygga på ett stort inslag av oberoende mellan var och en av dem. Självständighet i denna betydelse, och inte att vara stor i sig är avgörande för ett bra samhälle.