Han var nazist. Aldrig förr hade ett sådant konstaterande fyllt mig med sådan tillfredsställelse.
Bertil Ragnar Anzén föddes 1912. Han studerade konst, debuterade i en utställning på Nationalmuseum. Sålde sina tavlor. De finns på Moderna museet, Stockholms stadsmuseum, Malmö museum, Uppsala universitetsbibliotek. Glömdes med tiden bort. Tre av hans målningar hade sålts på auktion: med mina 75 kronor lagda hade jag vunnit budgivningen.
I februari 2021 cyklar jag för att hämta upp ett par andra verk. Två normalstora tavlor: lite ostadigt, men det går. Jag trampar en halvmil till auktionshuset, anger mitt kundnummer, och får alla fem, tre som systemet inte hade angett som levererade när jag cyklade hemifrån. Så kom det sig att jag vinglar hem genom Malmö med fem tavlor på cykeln. Jag skriver en liten statusuppdatering om mina äventyr för att roa mina vänner.
Är det nazisten, frågar min vän Eric Luth, som har hittat en mycket kort notis efter en sökning i Svenska Dagbladets arkiv. Den Bertil Ragnar Anzén som 1945 åtalades för olaglig underrättelseverksamhet som ombudsman för Svenska socialistiska partiet?
För den som varit anställd i ett nationalsocialistiskt parti och stått åtalad för sin verksamhet får det räknas som en del av den offentliga gärningen.
Det är en fråga man så sällan får om sina tavlor i köket. Wikipedia har inte mycket att förtälja: föräldrar, hustru, hans lärotid. Han målade porträtt, stadsbilder och landskapsmålningar med motiv från östra Skåne samt teckningar utförda i rödkrita och kol, står det. Dödsår saknas, trots att han får antas avliden. Men hur många Bertil Ragnar Anzén kunde det finnas?
Jag bestämmer mig för att försöka uppdatera artikeln. Dödsår och eventuell nazism. För den som varit anställd i ett nationalsocialistiskt parti och stått åtalad för sin verksamhet får det räknas som en del av den offentliga gärningen.
Bland sökträffarna finns Håkan Blomqvists Gåtan Nils Flyg och nazismen från år 2000, nu upplagd som PDF. Här omnämns Anzén som ombudsman i nazistiska Svenska socialistiska partiet men närmare biografi saknas. Jag mejlar Blomqvist och frågar om han möjligtvis vet mer om Anzén eller var man skulle kunna ta reda på det. Det gör han inte, svarar han. Kanske Tobias Hübinette vet? Jag frågar. Inte heller Hübinette vet.
Jag sätter mig att läsa igenom böcker om den svenska nazismen på fyrtiotalet: Heléne Lööws Nazismen i Sverige 1924–1979. Pionjärerna, partierna, propagandan och Hakkorset och Wasakärven: en studie av nationalsocialismen i Sverige 1924–1950 och Armas Sastamoinens Hitlers svenska förtrupper. Anzén är viktig nog att förekomma, men inte tillräckligt för att någon skall skriva någonting substantiellt om honom.
Han målade därefter enbart »svarta tavlor« och det var den besvikelsen som skulle ha lett till flytten till Spanien.
Samtidigt försöker jag lista ut när han egentligen dog. Vem är det, ett svenskt biografiskt referensverk, meddelar 1967 att Anzén nu är bosatt i Malaga. Efter 1981 försvinner han ur Vem är det, utan att listas bland de döda. Jag frågar på en hjälpsida på spanskspråkiga Wikipedia om de kan lista ut saken. Det kan de inte. Svenska kyrkan på Costa del Sol svarar inte. Det är ändå uppmuntrande: att någon på sextiotalet flyttar till Spanien talar inte mot en bakgrund inom nazismen.
Eric Luth försöker mejla Moderna museet. De vet inte och kan inte gräva i saken. Själv hör jag av mig till Maglehems kulturförening, som haft en tavla av Anzén i en utställning så sent som 2014. Ägaren berättade att Anzén bott i Knäbäck under femtiotalet och drabbats av en depression då byn flyttats. Han målade därefter enbart »svarta tavlor« och det var den besvikelsen som skulle ha lett till flytten till Spanien. Däremot ingenting om dödsår eller nazism.
Jag går tillbaka till Blomqvists verk och läser fotnoterna. Plötsligt slår det mig: Anzén har åtalats. I boken finns en referens till materialet från en rättegångsprocess. Det skall finnas på Stockholms stadsarkiv. Där måste biografiska uppgifter finnas. Jag mejlar men har inte något målnummer och Anzén står inte nämnd i domböckernas kriminaldiarier. Genom andra som åtalades samtidigt lyckas en tjänsteman till slut hitta handlingarna i en sidoavdelning om hemliga spionmål. Vill jag att de fotograferar av handlingarna? Det kostar fyra kronor per sida. Materialet är ungefär ettusen sidor. Jag kan vänta.
Födelsedatumet är identiskt med det som finns för konstnären. En seger.
Det tar några månader. Det är pandemi. Jag väntar på att bli fullvaccinerad innan jag sätter mig på ett tåg. Under hösten har jag andra ärenden i Uppland och beställer fram handlingarna, bara för att få reda på att de finns digitaliserade i ett arkiv som även Malmö stadsarkiv kommer åt. När jag sätter mig framför arkivets dator har det gått tio månader sedan jag började gräva. Det tar ett litet tag att bläddra fram till rätt mål, men där står det i marginalen: född 14/4 1912. Födelsedatumet är identiskt med det som finns för konstnären. En seger. Undersökningsprotokollet från 23 juni 1945 nämner också att Anzén fått stipendium för att utbilda sig i målning.
Jag vet fortfarande inte när han dog. Men snart, mycket snart kan någon lägga till en stackars mening i Wikipedia. Det behövs bara en publicerad källa att referera till. Som den här texten.