Frankrike, England och USA präglas av politiska konflikter mellan liberala städer och en konservativ landsbygd. Polariseringen driver på populism och anti-liberalism. Men finns samma mönster i Sverige? Liberal Debatts Jesper Ahlin Marceta har läst rapporter och pratat med forskare. Svaret är nej. Sverige är inte polariserat.
Avfolkning. Centrumdöd. Medieskugga. Landsbygden beskrivs inte sällan med negativt laddade ord. Det är i städerna livet händer.
Det påstås också finnas en politisk konflikt mellan landsbygd och stad i Sverige. På ledar-sidor och i facebookgrupper som Bensinupproret och Vi som stödjer Karl Hedin sägs svensk politik försvara städernas intressen på bekostnad av landsbygdens. Samhället beskrivs som polariserat längs konfliktlinjen stad-landsbygd.
Men beskrivningen är inte sann. Flera färska forskningsrapporter visar att det inte finns en sådan polarisering i Sverige.
Statsvetaren Gissur Ó Erlingsson är en av dem som har forskat på frågan.
– Det finns ju en hel del som talar för att man borde förvänta sig attitydpolarisering på geografisk grund, förklarar han. Staten har dragit sig tillbaka från de avlägsna landsbygdskommunerna och många av dem krymper. Man kan tänka sig att det finns en brist på framtidstro som också påverkar värderingar. Det är alltså teoretiskt möjligt att förvänta sig en ökad polarisering.
I flera andra länder har det skett en ökad skillnad i värderingar mellan stad och landsbygd de senaste åren. Frankrike, England och USA är exempel på länder där just polariseringen mellan stad och land har lyfts fram som en drivkraft bakom högerpopulism och anti-liberalism. Men inte i Sverige.
»Att tala om en ökad polarisering mellan landsbygd och storstad är en effektsökande överdrift.«
SOM-institutets rapport Ökad polaris-ering mellan landsbygd och storstad 1986–2019? är övertydlig på denna punkt: »Att tala om en ökad polarisering mellan landsbygd och storstad är en effektsökande överdrift.«
Forskarlaget bakom Centrum mot periferi? Om missnöje och framtidstro i Sveriges olika landsdelar, som Gissur Ó Erlingsson ingår i, har inte funnit några betydande skillnader i institutionsförtroende mellan stad och landsbygd. Vissa små skillnader finns. Till exempel har boende på landsbygden lägre förtroende för politiker. Så har det varit länge – men för tio år sedan var skillnaderna i politikerförtroendet större än i dag.
Faktum är att det inte tycks pågå någon utmärkande politisk polarisering över huvud taget i Sverige. Däremot sker det en förändring bland folket.
Demokratirådets rapport 2021: Polarisering i Sverige visar en oförändrad eller till och med minskad polarisering längs höger-vänster-skalan. I stället har skillnader vuxit längs en kulturell värderingsdimension. Snarare än fördelningspolitik är det frågor som rör exempelvis migration, mångkultur och flyktingmottagning som delar svenskarna.
Men inte ens polariseringen kring sådana värdefrågor är särskilt extrem, åtminstone inte betraktat ur ett historiskt perspektiv. »Väljarna har inte fler, mer intensiva eller mer diversifierade åsikter i viktiga politiska sakfrågor«, skriver forskarna bakom Demokratirådets rapport 2021.
Sverige har länge haft en förhållandevis hög grad av politisk polarisering. Slutet av 1970-talet utmärker sig särskilt i det avseendet, då den
politiska höger-vänster-dimensionen var påtaglig. En hög grad av sådan polarisering är alltså ett normaltillstånd som våra demokratiska institutioner har kunnat hantera.
Sverige har alltså inte samma polariseringsproblem mellan stad och landsbygd som andra länder har. Det kan till viss del bero på vårt valsystem, men också på vårt sätt att förvalta sådant vi har gemensamt: institutioner vi delar som skola, vård och infrastruktur.
Gissur Ó Erlingsson lyfter fram just den svenska demokratiska modellen som en möjlig (del-)förklaring till varför en polarisering mellan stad och landsbygd inte har uppstått här.
– I de anglosaxiska länderna har de valsystem som potentiellt kan ge upphov till eller uppmuntra polarisering. Systemen gynnar framväxten av tvåpartisystem. Kanske kan det indirekt påverka polariseringen stad-landsbygd. I Sverige växer Sverigedemokraterna överallt, fast mer på landsbygden. Men i exempelvis USA blir städerna mer liberala medan landsbygden blir mer konservativ.
Sverige har alltså inte samma polariseringsproblem mellan stad och landsbygd som andra länder har. Det kan till viss del bero på vårt valsystem, men också på vårt sätt att förvalta sådant vi har gemensamt: institutioner vi delar som skola, vård och infrastruktur.
Svenska kommuner har ett stort ansvar och en hög grad av självständighet gentemot statsmakten. Kommunerna sköter mycket av det som utgör välfärdsstatens själva kärna: skola och omsorg. Det är också frågor som väljarna anser är viktiga.
Även om det inte finns någon ökande eller särskilt betydande polarisering mellan stad och landsbygd, så skiljer sig livet och åsikterna åt. SOM-institutets forskare pekar till exempel på att stadsbor har högre utbildning, oroar sig mer för klimatet och är mer positiva till flykting-
mottagande och vindkraft.
Problemet fångas sällan upp i riksmedia men alla kommunpolitiker är medvetna om det, säger Gissur Ó Erlingsson. Det är en konstant huvudvärk.
Mellanmänsklig tillit i generell form är också vanligare bland storstadsbor – fast stadsbornas tillit till sina grannar är lägre, liksom deras allmänna nöjdhet med livet. Men skillnaderna har i de flesta fall inte blivit större under de senaste tjugo-trettio åren.
En tydlig skillnad som forskarlaget bakom Centrum mot periferi? har hittat förbises alltför ofta, nämligen skillnaderna som finns inom kommuner. Forskarna kallar det för ett lokalt centrum-periferi-problem.
– Problemet fångas sällan upp i riksmedia men alla kommunpolitiker är medvetna om det, säger Gissur Ó Erlingsson. Det är en konstant huvudvärk.
När vårdcentraler, hemtjänst och annan offentlig service försvinner minskar både framtidstron och nöjdheten med politiken.
De som bor utanför centralorter är mindre nöjda med den lokala politiken och anser i lägre utsträckning att kommunens tjänstemän arbetar för hela kommunens bästa. Utanför centralorterna finns också en större oro för att tillgången till skola, sjukvård och den kommunala servicen ska försämras. En trolig orsak till dessa skillnader ligger i nedläggningar och indragningar koncentrerade till periferin. När vårdcentraler, hemtjänst och annan offentlig service försvinner minskar både framtidstron och nöjdheten med politiken.
Trots att Sverige inte har samma polariseringsproblem som andra länder i dag betyder det inte att sådana problem inte kan uppstå i framtiden. Till exempel har svenska myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen och Skatteverket minskat sin närvaro på landsbygden de senaste decennierna. Det behöver tas på allvar, så att vi inte går i samma stad-land-fälla som andra länder.