Några kommuner kommer att fortsätta krympa, vare sig vi vill det eller inte. Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, efterlyser ärligare svar från politiker om hur det egentligen ska hanteras. Ingen budget är oändlig och mer resurser till landsbygden innebär färre resurser någon annanstans.
Ända sedan valet av Trump och Storbritanniens utträde ur EU har frågan kring stad och land varit aktuell. Dessa två vändpunkter visade med tydlighet att platser som blir lämnade bakom fortfarande har möjlighet att påverka utvecklingen via valsedeln. Sverige är naturligtvis inget undantag och platser runt om i landet har under lång tid utvecklats i väldigt olika riktningar. Stora kommuner har kommit att bli allt större. Mindre kommuner växer inte i samma takt eller har till och med krympt.
För storlek spelar roll och stora kommuner kommer med en rad fördelar som starkare arbetsmarknad, ett helt annat konsumtionsutbud och väsentligt många fler mötesplatser. Detta har bidragit till att ännu fler valt att flytta dit, samtidigt som fler valt att lämna platser som inte kan erbjuda detsamma. Framförallt är det den yngre generationen, personer i åldern 18-35 år, som flyttar till städerna.
Det betyder inte att all landsbygd har fått stryka på foten. Tvärtom finns det landsbygd som klarar sig alldeles utmärkt – framför allt den som har en stad inom pendlingsavstånd eller som lyckats utveckla en livsstilsmiljö som attraherar den kringflyttande åldersgruppen.
Visserligen har det kommunala skatteutjämningssystemet till viss del justerat för skillnaderna i utveckling mellan platser. Men skatteutjämningssystemet kan inte jämna ut allt.
Men en stor del av landsbygden, ofta långt från en större stad, har länge dragits med minskande befolkning och neddragningar i den offentliga servicen.
Visserligen har det kommunala skatteutjämningssystemet till viss del justerat för skillnaderna i utveckling mellan platser. Men skatteutjämningssystemet kan inte jämna ut allt. När färre människor bor på en plats blir det färre som går ut och handlar, fikar, klipper håret, tankar bilen och så vidare. Sakta men säkert försvinner den typen av tjänster från mindre platser, vilket påverkar alla dem som ändå tycker om sin bygd och vill kunna bo kvar.
I media har det sedan pandemins början lyfts fram att vi är på väg att se ett trendbrott i urbaniseringen; nu flyttar fler människor ut från Stockholms stad än vad som flyttar in. Men då ska man veta att de allra flesta av dem som flyttar ut från innerstaden väljer att göra det till en närliggande förort till Stockholm. Det ser därför inte alls ut att vara en lösning på landsbygdens utmaningar.
Nej, snarare ligger det på politikens bord att tydligare klargöra hur man ser på krympande kommuners framtid. Sanningen är att ingen budget är oändlig och stoppar vi in mer resurser på ett ställe innebär det färre resurser någon annanstans.
Vad som är rättvist ligger oftast i betraktarens öga. Det går med enkelhet att argumentera för att det är mer rättvist att tilldela mer resurser till landsbygden. De som bor på landsbygden är en del av Sverige, de är med och betalar skatt (ofta mer per 100 kronor än övriga delar av landet). Därmed bör de också ha rätt till en god offentlig service som skola, vård, en fungerande kollektivtrafik och att det kommer en polis när de behöver en. Men med samma enkelhet går det att argumentera för att städerna borde tilldelas mer resurser. Där bor fler människor. Det råder brist på bostäder och boendekostnaderna är höga. Utanförskapsområdena kopplade till våra större städer står inför stora utmaningar.
Det finns helt enkelt ingen tydlig rättvisa i frågan. Både landsbygdens och städernas utmaningar är omfattande och resurskrävande.
Det finns helt enkelt ingen tydlig rättvisa i frågan. Både landsbygdens och städernas utmaningar är omfattande och resurskrävande. De är verkliga ödesfrågor inför framtiden och förtjänar därför en politisk tydlighet för att väljare ska veta att det parti de väljer faktiskt representerar det de själva står för.
Svaret från politiken har i många år varit att satsa på produktionssidan på landsbygden, det vill säga stöd till företag, fler arbetstillfällen, satsning på gröna näringar och så vidare. Men det som saknas på landsbygden ligger snarare på konsumtionssidan och inte minst tillgängligheten till offentlig service. Tydliga svar på frågor som »hur långt ska mitt barn behöva åka till skolan?«, »kommer det att finnas kvar en vårdcentral?« och »hur långt är det till närmaste polisstation?« lyser fortfarande med sin frånvaro. Detta är exempel på frågor som varje parti skulle behöva ge ett svar på inför höstens val. Det skulle vara till stor hjälp för de individer som funderar på om det ändå går att investera i ett boende långt bort från en större stad i dag, men också för de som funderar på vilket parti de vill lägga sin röst på.