När Jan Björklund var partiledare för Liberalerna pratade han om sin egen klassresa: »Visst hade vi bokhyllor i huset där jag växte upp, men det fanns ju inga böcker i dem.« Kopplingen mellan läsande och familjebakgrund poängteras även i Anna-Lena Lauréns uppmärksammade text Att läsa böcker man inte förstår är det viktigaste en människa kan göra (DN 9/9).
Att från statligt håll lägga sig i familjelivets godnattsagor får många att rygga tillbaka. Men det offentliga har en stor roll – framför allt för dem som inte har läsandet med sig hemifrån – eftersom det offentliga tillhandahåller biblioteken. Biblioteken är det första många av oss tänker på när det kommer till kulturinstitutioner vi värdesätter.
Ett litet antal folkbibliotek drivs av företag, föreningar eller stiftelser, men för de allra flesta står kommunen som huvudman. Skolbiblioteken tillhör dem, förutom gällande friskolor som ansvarar själva, och här finns det en hel del brister. I 34 av Sveriges kommuner finns varken skolbibliotek eller integrerade folk- och skolbibliotek med en bibliotekarie på plats på halvtid eller mer. För de person i dessa kommuner som vill vända sig till litteraturen för bildning finns det alltså ingen hjälpande hand såvida inte det egna sociala nätverket kan erbjuda en.
Under de senaste åren har också andra problem på biblioteken uppmärksammats. Otrygghet och öppen droghandel gör att vissa bibliotek anställer väktare, medan andra tvingas hålla stängt. Bibliotekens kärnuppgift – att vara en plats där människor utan ekonomiska medel har tillgång till böcker – utmanas alltså av både sociala och ekonomiska problem runt om i landet, eftersom otryggheten leder till ökade kostnader och försämrade rekryteringsmöjligheter.
Laurén påpekar i sin text också att det sällan går att hitta klassiska böcker i bokhandeln – framför allt för barn, då de anses vara för svåra. Även biblioteken är beroende av vilka böcker förlagen anser det vara värt att trycka, och om denna utveckling fortsätter kommer klassiska verk till slut bara gå att hitta i de hem som värdesatt ett eget bibliotek i generationer, det vill säga den akademiska överklassen.
Om det offentliga misslyckas med sitt uppdrag låter vi läsandet bli en klassfråga. Detta är förödande, bidrar till ökade klassklyftor och gör att individen blir mer bunden till sina föräldrars utbildningsnivåer.
Dagens bibliotek duger inte. För att alla barn och vuxna – oavsett socioekonomiska förutsättningar – ska ha tillgång till böcker, behöver biblioteken stärkas.