“Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det, eller jag är inte så insatt.” Ett återkommande påstående som tycks följa en regel: det yttras ofta av väljare, men aldrig av politiker.
Det intressanta med påståendet är inte att den som sysslar med politik till vardags har starkare åsikter än de väljare vars politiska engagemang sträcker sig till att rösta var fjärde år. Vad som verkligen är intressant är det faktum att en stor mängd information ses som en förutsättning för att forma en åsikt i en fråga.
Gång på gång behandlas politik som en ren kunskapsfråga, när det i själva verket rör sig om att göra olika värderingar vid målkonflikter. I många frågor kommer vi att fortsätta tycka olika oberoende av hur mycket kunskap som produceras.
För några år sedan blev Annie Lööf, enligt henne själv, knuffad av Stefan Löfven i en partiledardebatt. Det som låg bakom den berömda knuffen var att Lööf försökte få Löfven att ta emot en bunt papper med underlag om kärnkraftsreaktorer. Som om en tunn rapport skulle få en statsminister att helt plötsligt byta åsikt i kärnkraftsfrågan.
Klimataktivisten Greta Thunbergs ständiga mantra är att politikerna borde lyssna på forskarna. Men vad forskare sysslar med är sällan normativt, i stället handlar det om att försöka komma fram till vad som är sant och falskt. Politisk verksamhet är annorlunda eftersom den handlar om att på egen väg med hjälp av argument och principer komma fram till vad man tycker är rätt och fel.
I våras skrev en företrädare för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) att det var fakta att vi behövde minska migrationen, allt annat var att förneka verkligheten. Man kan tycka att det faktum att Sverige redan har tagit emot många invandrare gör att vi måste minska migrationen. Men det är en åsikt, grundad på en normativ position, inte ett cold hard fact.
I dagsläget råder stor konsensus i just migrationsfrågan. Policymässigt står partierna i många avseenden nära varandra, ändå blottas helt olika bevekelsegrunder när det kommer till varför man tycker som man gör. För SD är 2010-talets stora invandringsvolymer ytterligare ett argument att minska migrationen, för ett parti som MP är politiken en nödvändig uppoffring för att kunna ingå i regeringssamarbete med S.
Åsikter och fakta är olika saker. Att många partier landar lika i allt från flyktingpolitik till hur en pandemi ska bekämpas är till viss del en fråga om fakta. Men de ideologiska utgångspunkterna är ofta och bör också vara helt olika. Ändå presenteras grundläggande ideologiska överväganden sällan på ett ärligt sätt för väljarna.
Det kanske är önsketänkande att politiker ska börja motivera sina ståndpunkter med normativa argument i stället för att slänga papper efter varandra. Ändå fortsätter jag att hoppas på att politiker framöver kan bli lika bra på att luta sig mot argument och principer som de är på att luta sig mot siffror och rapporter.
Amanda Broberg är marknads- och studentansvarig på Timbro förlag och sitter i Liberal Debatts redaktion.
@AmandaBroberg
amanda.broberg@liberaldebatt.se