
Vecka 15, mitten av april 2021, ser ut som nästan vilken vecka som helst i mitt Instagram-flöde. Bekanta svettas på gym och yoga, kaffekoppar på caféer, vin och större middagar hemma eller på restaurang – någon influencer i en bar på Mallorca.
På fredagen går Folkhälsomyndigheten samtidigt ut med nya råd: »En person som har vaccinerats med en första dos och låtit tre veckor passera kan träffa människor från några olika hushåll och även inomhus«. Det står även att vaccinerade »exempelvis kan göra besök i butiker« – inget fel på råden i sig, men vad gällde fram till fredagen?
Sverige har sagts välja frihet framför tvång när det kommer till coronahanteringen. Vi har haft förhållandevis få regler, i stället rekommendationer. Enligt byråkrater så nära regler man kan komma, men för den som pratar vardagsspråk just rekommendationer. Förslag.
Tonaliteten har följt samma spår. På Folkhälsomyndighetens hemsida kunde man våren 2020 läsa att »Arbetsgivare kan också underlätta för sina anställda genom att till exempel göra det möjligt att arbeta hemifrån i den mån det går« . »Kan«, »till exempel«, »i den mån det går«.
Till hösten skärptes tonen – »Träffa bara människor som du bor med«, som Stefan Löfven uttryckte det i sitt tal till nationen den 22 november. Inget »kan«, »till exempel«, »i den mån det går«. Med skärpningen tystnade Instagram.
Månaderna gick och flödet återfick sin vitalitet. Men varken vecka 13, 14 eller 15 hördes någon påminnelse till nationen, trots 394 personer på IVA och en uppåtgående kurva. Påverkade inte mitt flöde smittspridningen? Var faran för riskgrupperna över? Varför visste jag i sådana fall inte om det? Varför visste inte de som levde livet om faran kvarstod? Eller ville man att några skulle leva som vanligt och andra inte?
Alla som jobbar med kommunikation vet att tydlighet och upprepning är två av de viktigaste nycklarna för genomslag. Trots detta har båda delar saknats under större delen av pandemin. Presskonferenser i all ära, men uppmärksamhet är inget som ges, den måste förtjänas eller köpas. Som genom Löfvens tal – överraskande, tydligt och något som bröt genom vardagsbruset.
Sverige har en hög tillit. Folket lyssnar på regeringen och myndigheter när de anstränger sig. Frågan om regler är en annan diskussion, men att man inte ens tagit tillvara på detta – genom kommunikation och auktoritet – framstår märkligt. Sannolikt är detta ett av skälen till varför många ställt sig frågande till målsättningarna med coronahanteringen. Och vilken påverkan har det haft på våra relationer – till myndigheter, men också till varandra? Om även nästa kris huvudsakligen ska hanteras på basis av frivillighet måste landets styrande auktoriteter åtminstone våga vara tydliga.
Love Bonnier är grundare av kommunikationsbyrån 500 och frilansskribent.
@lovebonnier
love.bonnier@500stockholm.com