Ledare

Liberaler bryr sig för mycket om staten

Text: Emma Høen Bustos, Matilda Molander & Jesper Ahlin Marceta

De brittiska kolonierna i Nordamerika, år 1776. Revolutionärernas politiska frontfigurer samlas för att underteckna ett dokument som förklarar staterna självständiga från kronans auktoritet. Rätten till liv, frihet och strävan efter lycka vägleder dem.

Paris, Frankrike, år 1789. Bastiljen stormas av en folkmassa som vill åt krutet som lagras i fängelsebyggnaden och inleder därmed en revolution för att störta adelns och monarkins privilegier. Den politiska auktoriteten läggs i medborgarnas – nationens – jämlika händer.

Liberaler har goda skäl att göra motstånd mot politisk auktoritet. Motståndet förenar 2000-talets liberaler med 1700-, 1800- och 1900-talets och binder dem samman i en kontinuerlig ideologisk linje.

Men liberaler har lika goda skäl att göra motstånd mot civil auktoritet, för det är inte bara i relationen med ett våldsmonopol som individers frihet riskerar att inskränkas. Arbetsgivarnas makt över arbetstagarna, de rikas makt över de fattiga och de patriarkala sociala normernas makt över den enskilda människan är bara några exempel.

Sådant motstånd var en självklarhet för liberaler under 1800-talet. Men det glömdes bort under 1930- och 1940-talen.

En liten grupp ideologer, som exempelvis Mont Pelerin-sällskapet, stöpte om liberalismen från en politisk praktik till en idealistisk doktrin. Relationen mellan stat och individ blev inte bara en grundläggande analytisk enhet – den blev den enda enheten. De amerikanska revolutionärernas liberalism gjordes till den enda liberalismen.

Liberaler behöver återuppliva motståndet mot civil auktoritet. Liberalismen handlar om människans frigörelse i alla maktrelationer, inte bara den mellan stat och individ. Den franska – eller snarare den europeiska – liberalismens jämlikhetsideal, med dess djupa samhällsanalys av människans sociala villkor, kan visa vägen.

Vår förhoppning är att det här numret ska stimulera det liberala tänkandet kring vår tids utmaningar i samhällets civila domäner. Friheten på arbetsmarknaden, i föräldraskapet, i skolan. Kort sagt friheten i det som kallas det vanliga livet. 

Numret knyter samman 2000-talets liberalism med den egentliga »klassiska« liberalismen – den som brydde sig mer om människan än om staten. Numret bryter med den ideologiska linje som nyliberaler drog upp under 1900-talets första hälft. Vi önskar er en god, och kanske något provocerande, läsning.

Emma Høen Bustos

Matilda Molander

Chefredaktörer och ansvariga utgivare

red@liberaldebatt.se

Jesper Ahlin Marceta

Biträdande redaktör för numret

jesper.ahlin.marceta@liberaldebatt.se

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr