När entreprenörers största dröm är att få sin idé uppköpt av en handfull storföretag har marknaden misslyckats. I andra länder befinner sig frågor om monopol och marknadsmekanismer på internet i centrum av den politiska diskussionen – i Sverige lyser de med sin frånvaro. Karin Pettersson frågar sig varför och ifrågasätter svenska liberalers benägenhet att okritiskt ställa sig på nätjättarnas sida i kampen om friheten på internet.
Efter stormningen av Kapitolium och avstängningen av Trump från Twitter blev det äntligen, i fem minuter, en debatt även i Sverige om det verkligen är rimligt att en handfull tech-killar i Kalifornien inte bara äger enorma mängder persondata utan även kontrollerar yttrandefrihetens gränser.
Det är något märkligt med debatten om data och sociala medier i Sverige. Den kommer aldrig riktigt i gång på politisk nivå. Detta trots att den som lyckas formulera problemen och lösningarna kommer att ha ett stort inflytande över både ekonomi, offentlighet och politik under årtionden framöver.
I Frankrike, Tyskland och Storbritannien befinner sig frågorna i centrum av politiken. För att inte tala om i USA och i Bryssel – där den danska liberalen Margrethe Vestager i sin roll som EU-kommissionär har formulerat en ideologiskt stringent och effektiv kritik av techbolagens växande dominans. Hon har förstått det som ännu inte nått fram här hemma: att digitala marknader fungerar på ett sätt som, om de inte regleras på rätt sätt, leder till framväxten av ett litet antal jättar som sätter konkurrensen ur spel och hotar den personliga integriteten och demokratin. För Vestager är det individens rätt att välja och ekonomins innovationskraft, snarare än storföretagens rätt att göra vinst, som hon ser som sin uppgift att försvara.
Orsaken till att Facebook och Google kunnat växa sig så starka är dels de skal- och nätverkseffekter som gör det möjligt för den som etablerar sig först och snabbast på digitala marknader att skaffa sig svårintagliga försprång. Men också den syn på marknader som präglat synen på konkurrens de senaste decennierna.
I slutet av 1970-talet växte en ny idébildning fram om monopol och marknader i USA som skulle komma att bli mycket inflytelserik. Rörelsens intellektuella motor var domaren och juridikprofessorn Robert Bork som var verksam på Chicagouniversitetet, där också stora delar av 1980-talets nyliberala tankar inom nationalekonomin växte fram. Enligt Bork behövdes inte så många regler kring storlek. Han menade att lagstiftning bara ledde till ineffektiva marknader och att det endast var nödvändigt för staten att agera om det gick att bevisa att företag höjde priserna för konsumenterna.
Med detta synsätt kunde de politiska och demokratiska riskerna med ekonomisk maktkoncentration i stort sett helt ignoreras. Chicagoskolan blev över tid dominerande inom synen på konkurrens i USA, men blev även inflytelserik i Europa.
Det är konkurrensregler som bottnar i detta synsätt som gjort det möjligt för Google och Facebook att köpa upp sina utmanare, och växa ohämmat. Det är ett demokratiskt problem, men också skadligt ur ett innovationsperspektiv. I dag är själva målet för många entreprenörer i Silicon Valley att bli uppköpta av någon av teknikjättarna snarare än att lyckas av egen kraft. Det skapar en pervers ekonomi.
Det finns en viktig skillnad mellan att vara för fria marknader och att skydda vissa bolags affärsintressen. Den som vill göra det förra kommer alltid att komma i konflikt med det senare.
De senaste åren har kritiken mot framväxten av några få dominanta aktörer på de digitala marknaderna lett till omprövning av rådande konkurrensidéer. Kritiken mot dagens syn på monopol kommer från många håll och knyter an till en äldre, mer realistisk och komplex syn på marknader. Nobelpristagaren Jean Tirole har exempelvis visat att Chicagoskolans teorier fungerar dåligt för att förklara konkurrens inom högteknologisk industri, som ofta tenderar att driva fram monopol. Och många av kritikerna problematiserar återigen riskerna med extrema ekonomiska resurser samlat i händerna på några få. De utnämningar Joe Biden har gjort på konkurrensområdet – av juristen Lina Khan som skrev en uppmärksammad forskningsrapport om Amazon och juridikprofessorn Tim Wu som är författare till boken The End of Big – signalerar tydligt ett brott med Obama-erans tech-naiva hållning, och att man tar hoten mot såväl demokrati som fungerande konkurrens på allvar.
Sett ur ett historiskt perspektiv är den tid vi lever i nu extrem när det gäller synen på marknader och monopol. Men pendeln håller också på att svänga. I Bryssel ligger, tack vare Margrethe Vestager, lagförslag på bordet som identifierar problemen med techjättarnas storlek och dominans och försöker skapa regelverk som möjliggör verklig konkurrens. Samma diskussion skulle behövas i Sverige. Problemet är bara att allt för många liberaler fortfarande verkar tro att pro market är synonymt med att okritiskt ställa sig på storföretagens sida.
Karin Pettersson är kulturchef, tidigare politisk chefredaktör på Aftonbladet och författare till boken Internet är trasigt: Silicon Valley och demokratins kris (Natur & Kultur, 2018).
karin.pettersson@schibsted.com
@AB_Karin