I Sverige är i behov av en liberal grundlagsreform som värnar oberoende domstolar och står upp för den akademiska friheten. Det menar Christoffer Heimbrand, ordförande för Liberala Studenter, som argumenterar för att de främsta allierade för en sådan reform står att finna i den frihetliga högern, inte inom socialdemokratin.
»Ju mera man får leva efter eget behag, ju mera är man fri. Näst livet kan därför ingenting vara människor kärare, än friheten.«
Så inleds Peter Forsskåls pamflett Tankar om borgerliga friheten. Redan i mitten av 1700-talet satte han ord på vad generationer av liberaler sedan dess har tagit strid för. Kampen för rätten att fritt få forma sin framtid och leva efter eget behag, med så lite statlig inverkan som möjligt, är dock inte vunnen. I en tid då den demokratiska socialismen påstås vara garanten för grundläggande rättigheter finns det anledning att återvända till Forsskåls tankar om den borgerliga friheten och syna bluffen.
Tidiga tankar om mänskliga rättigheter löpte som en röd tråd genom Forsskåls verk. Han skrev bland annat om behovet av en förnuftig grundlag, rätten att nyttja sin egendom och att fritt få bidra till samhällets välgång. Det är sunda utgångspunkter för liberaler att bygga vidare på. I kontrast till denna frihetssträvan står arbetarrörelsen och Uppsalaskolans historiska skepticism mot rättighetstanken.
Ett talande exempel på detta kommer från en text i den socialdemokratiska tidskriften Tiden (Absoluta rättigheter – en borgerlig mytbildning, Tiden nr 3, 2020). Där återges ett citat från Vilhelm Lundstedt, som var professor i rättsvetenskap och socialdemokratisk riksdagsman under 20 års tid. Han skrev:
»Talet om att en ny lag skulle kunna kränka äganderätten är lika meningslöst som en papegojas pladder.«
Citatet är möjligen tillspetsat men tydliggör en viktig konflikt mellan liberaler och socialdemokrater. Tanken på okränkbara rättigheter, såsom förbud mot tortyr, rätten till sin religion, sin kropp eller frukten av dess arbete är enligt detta synsätt bara en konstruktion och en parameter av många som ska mätas mot det allmännas bästa.
En annan tydliggörande konflikt är den mellan folkstyre och maktdelning. Ett absolut folkstyre utgör ett effektivt hinder för okränkbara rättigheter. Absolut folkstyre tar inte höjd för att det finns inneboende individuella intressen som inte kan kompromissas bort. Missbruk kan förebyggas genom olika sorters minoritetsskydd, men den minsta minoriteten i samhället är individen och för henne är absoluta rättigheter alltid tryggare än absolut folkstyre.
Utan eviga rättigheter att skydda minskar också behovet för en konstitution och oberoende domstolar. Socialdemokratins arv var länge ett rättighetsskydd utan rättigheter, som justitierådet Thomas Bull har uttryckt det. Fri- och rättigheterna i 1974-års grundlag var exempelvis inte avsedda för domstolarna att använda. I stället anförtrodde man lagstiftaren att övervaka sig själv.
Hur vi benämner domstolarna säger också en hel del om den historiska synen på dem. På andra sidan Atlanten kallas den granskande mediemakten och public service för »the fourth estate«, medan motsvarande institution på svenska heter »den tredje statsmakten«. Distinktionen mellan de två handlar inte om en felöversättning eller språkförbristningar, utan reflekterar en åtskillnad i synsätt på domstolarnas självständighet. Domstolarna erkänns i USA som en egen statsmakt medan de i Sverige ses som utlopp för vad den verkställande makten har beslutat om. Politiker slipper gärna institutioner som garanterar att de inte missbrukar den makt folket har lånat dem. Av samma skäl har Sverige inte heller någon författningsdomstol.
Ett annat exempel är relationen till fria och självständiga lärosäten. Rätten att undervisa och bedriva forskning fritt, även i ämnen som är kontroversiella eller obekväma, borde vara självklar. Trots detta ser vi hur ambitiösa politiker framhåller just sin hjärtefråga som en fråga i behov av statlig styrning. Den utveckling som skett i Polen och Ungern kan bli sann även här om inte skyddet för den akademiska friheten stärks.
Sverige är i behov av en grundlagsreform som stärker rättighetsskyddet, värnar oberoende domstolar och instiftar en fristående författningsdomstol. Äganderätten måste respekteras och den akademiska friheten ges ett godtagbart skydd. I dessa frågor har liberaler en större ideologisk gemenskap med den frihetliga högern, än med vänstern. En grundlag är inte bara ett dokument som finns till för att styra ett land utan säger också något om vilka vi är. En liberal grundlagsreform hade varit ett värdigt arv av Forsskåls borgerliga friheter.
Att Socialdemokraterna skulle vara garanten för den liberala demokratin är en bluff. De har inget egentligt intresse av att skydda viktiga institutioner, värna friheterna och begränsa politikers utrymme till maktmissbruk. Retoriken är lika meningslös som en papegojas pladder.
Christoffer Heimbrand är juriststudent och riksordförande för Liberala Studenter.
@chrishantering
christoffer.heimbrand@liberalerna.se