Inlägg om smink, moderskap och matlagning kan numera dra in miljonbelopp på sociala medier, vilket har banat väg för en ny våg av kvinnligt entreprenörskap. Merparten av kvinnor får dock aldrig ta del av de nya fördelar som internet medför, i stället faller de offer för nya uttryck för kvinnohat. Liberal Debatts Amanda Broberg resonerar kring könsstrukturer i den digitala eran.
Hämndporr, incel-kultur, dickpicks och sexistiskt näthat. För feminismen har internet aldrig varit särskilt bra nyheter – online blir de patriarkala strukturerna tvärtom glasklara.
Den 1 oktober 2003 startade en rastlös 15-åring vid namn Christopher Poole ett internetforum. Den 23 maj 2014 dödade en 22-åring vid namn Elliot Rodgers sex personer och skadade 14 i Isla Vista, Kalifornien. Det går inte att dra någon rak linje mellan dessa två händelser, men de har oväntat mycket med varandra att göra.
Internetforumet som Poole startade heter 4chan och kan i någon mån kallas »alla memes moder«. Där föds stora delar av den trollkultur som ska komma att sprida sig över nätet de kommande åren. Och det är också där som rötterna för incelröresen – efter engelskans involuntary celibacy, ofrivilligt celibat – börjar gro.
Om det är någon slutsats som ändå går att dra av internets påverkan på könen så är det att de knappast bidragit till att urholka könsskillnader. Tvärtom ser vi hur flickor och kvinnor respektive pojkar och män använder internet i många fall rätt väsensskilt. Gamingkulturen är manligt kodad, medan onlineshoppingens framfart och stora delar av influerarkulturen har möjliggjorts av kvinnor. Man ska akta sig för att överanvända det ordet, men i någon bemärkelse har internet varit just könspolariserande. Och på samma sätt har det också bidragit till att upprätthålla och till och förstärka vissa könsstereotyper.
Medan killarna spelade datorspelet World of warcraft lärde sig tjejerna om sminktekniken contouring på Instagram. På internetforumen 4chan och Reddit odlades stereotyper inom memekulturen, bland kvinnliga influerare fortsatte skeva skönhetsideal att utvecklas och reproduceras. Man behöver med andra ord inte dra så höga växlar att det börjar talas om incel-kulturen för att det ska bli uppenbart att internet inte har varit särskilt välgörande för dem som vill göra kön mindre betydelsefullt.
Parallellt med 4chan växte bloggosfären fram och lade grunden för många av de kvinnliga influerare som de kommande åren skulle skaffa enorma följarskaror. 2005 startade Isabella Löwengrip sin blogg. 2018 utsågs hon till näringslivets mäktigaste kvinna. 2007 sändes första avsnittet av realityshowen Keeping up with the Kardashians, en som medverkade var den då tioåriga Kylie Jenner. 2019 blev hon världens yngsta dollarmiljardär.
På killarnas del av internet utvecklades det aktivistiska hackernätverket Anonymous, memekultur och spretig samhällskritik som slår åt alla möjliga håll. På tjejernas del av internet lades grunden för stort värdeskapande av kvinnliga entreprenörer. Från det perspektivet är det svårt att se på vilket sätt internet skulle bidra till att förstärka patriarkatet.
I sin senaste bok Att uppfinna världen skriver Katrine Marcal om den här utvecklingen. »Med de sociala medierna förändrades aktiviteter som tidigare tillhört den privata sfären. De blev plötsligt till något att bygga företag runt: laga mat, planera familjens semester, duka bordet, arrangera blommor eller välja kläder till barnen. De sociala plattformarna gjorde det möjligt för relativt vanliga kvinnor att tjäna pengar på sitt äktenskap, sina barn och vad de konsumerade på ett nytt sätt.«
Visst kunde fotomodeller på nittiotalet bli miljonärer, men inte blev de miljardärer likt vissa av dagens influerare, som Marcal konstaterar. Samtidigt är det samma gamla kvinnliga stereotyper som genererar pengar och uppskattning. Att man kan kränga saker för mer pengar och i andra forum än tidigare, har inte minskat förekomsten av konceptet »sälj grej med tjej«.
Och även om några kvinnor har dragit vinstlotten och lyckats bygga miljonbolag på att instagramma sina liv, gäller det inte för den absoluta merparten av kvinnor på internet.
I stället är män som hatar kvinnor på nätet ett helt eget samhälleligt fenomen nuförtiden. I den aktuella norska dramaserien Delete me skildras hur hämndporren har blivit ett effektivt vapen för att hota och stigmatisera kvinnor. Med internet har ofredanden också blivit allt svårare att värja sig för. I den kritiserade SVT-dokumentären om Soran Ismail berättar Ismail själv hur sociala medier-tjänsten Snapchat blev en kanal för att skicka sexuella bilder på sig själv. I förbifarten nämns det att flera av mottagarna inte var med på detta. Dickpicks och annat oönskat sexuellt bildmaterial från män är bara några exempel på hur det patriarkala maktutövandet blivit enklare med internet.
I de allra flesta fall har våra uppkopplade liv bara inneburit nya uttryck för kvinnohat. Men mer än något annat har den manliga delen av internet varit bättre på att organisera sig än den kvinnliga. Medan manliga rörelser på internet orsakat allt från incelrörelsen till börskaoset kring Gamestop-aktien, har den feministiska outputen varit blygsam. Instagramfeminismen har både urvattnat rörelsen och gjort den ytligare, och de powerkvinnor som blivit till via sociala medier har ofta spelat på en väldigt könsstereotyp roll.
I den mån det finns feministiska segrar som möjliggjorts av internet, med metoo-upproret som det kanske tydligaste exemplet, har en backlash ofta kommit snart efter. Mer än något annat har det uppkopplade livet möjliggjort ett ännu mer levande patriarkat. Trösten i att det sker på nätet och inte i riktiga livet är föga när vi nu har flera väpnade dåd mot kvinnor i incelrörelsens namn bakom oss.
Förtrycket och hatet mot kvinnor på internet stannar sällan där – och för varje gång den digitala sexismen omsätts i praktiken är det till nackdel för oss kvinnor.
Amanda Broberg är fri moderat student, marknads- och studentansvarig på Timbro förlag och sitter i Liberal Debatts redaktion.
@AmandaBroberg
amanda.broberg@liberaldebatt.se