Tema

Datan och Leviatan – kan liberalismen hantera övervakningsekonomin?

Text: Jacob Dexe

I frågan om övervakningsekonomin har vänstern tagit problemformuleringsprivilegiet. Marknaden har skapat problemet och marknaden kan inte lösa det. Men det liberala svaret är inte givet, menar Jacob Dexe, doktorand i algoritmers transparens. Kan liberalen värna frivillighet och fri konkurrens när aktörerna på marknaden inte förmår lösa det själva?

Det verkar stundtals enkelt att vara vänster. Är det inte nyliberalismen som ligger bakom allt som är fel i världen är det åtminstone kapitalismen som har ställt till det. På något sätt har alltid bemedlade mörkermän lyckats dupera massorna. Och allt kan lösas med mer statlig makt.

Övervakningskapitalismen är ett av de senare exemplen. Begreppet introducerades av socialpsykologen Shoshana Zuboff år 2014, och mer utförligt i hennes bok The Age of Surveillance Capitalism som kom ut 2019. Zuboff menar att de senaste 20 åren, med start när Google 2001 uppfann den datadrivna ackumulationslogiken, har kommit att i allt större utsträckning präglas av stora teknikbolag som samlar data, automatiserar kontrakt, skräddarsyr tjänster, och utför kontinuerliga experiment på användare. Där de industriella kapitalisterna utnyttjade naturen utnyttjar övervakningskapitalisterna i stället den mänskliga naturen. 

Zuboff blandar visserligen samman sin kritik av övervakning med sin kritik av kapitalismen men det betyder inte att hon saknar poänger. Det finns, för en liberal, legitima skäl att kritisera övervakningsekonomin.

I frågor om övervakning och massiv datainsamling brukar det liberala perspektivet vara att den statliga övervakningen är problematisk på grund av den makt staten utövar eller kan utöva gentemot individen, och omöjligheten för henne att välja bort sådan övervakning. För privata digitala tjänster bygger i stället övervakningen på kontrakt, frivillighet och samtycke. Vill man inte få sin data insamlad kan man välja bort tjänsten. Visst, ibland sker övertramp men då kommer det också en stämning och ett domslut som håller företaget ansvarigt för övertrampet. 

Men håller det liberala svaret? I första instans, ja. Statlig övervakning är fortfarande mer problematisk, även i en liberal demokrati, än privat övervakning. Men övervakningsekonomin bygger också på en marknad där konkurrensen i dag brister. Marknaden som ska bygga på fria individer som gör självständiga val på en marknad med fri konkurrens. Vad har brustit? 

Frivilligheten har blivit skev. Avstår individen från att använda de digitala tjänsterna stängs hon ute från sociala gemenskaper, den kulturella diskursen och från de möjligheter som kontaktnäten skapar. Använder hon dem samlas data in för att förutsäga och förstå hennes beteende, och fånga hennes uppmärksamhet.

Ägandet av den personliga informationen blir diffus när datats själva existens avgörs i lika stor utsträckning av att tjänsten skapats som att individen interagerar med den.

Användarkoncentrationen skapar också en koncentration av data hos de aktörer som tillhandahåller sammanhangen. Eftersom data är den mest värdefulla byggstenen för många nya tekniklösningar har drakarna en fördel gentemot potentiella konkurrenter. Praktiskt nog äger de ibland även infrastrukturen som nya företag behöver, och kan därmed samla än mer data.

Konkurrenslagstiftningen har delvis satts ur spel. Makten att se till att marknaden har fri konkurrens kräver att vi vet vilken marknad vi vill ska fungera. Vilken marknad agerar teknikbolagen på? Dels agerar de på marknader de själva skapat. De har olika roller på marknaderna – ibland en aktör bland många, ibland själva marknadsplatsen. Dels finns de i flera olika vertikaler på flera olika marknader. Därtill är många av företagen även multinationella aktörer, så ett enskilt lands konkurrensverk har relativt lite maktmedel att förfoga över. EU har redan drivit och vunnit några fall, men även om böterna varit höga har det varit svårt att se effekten i övrigt.

Lagstiftning tänkt att reglera de stora sätter käppar i hjulet för de små. De som lagstiftningen riktas mot har också bäst resurser att hantera den, dels i termer av kapital, dels genom att de med enorma datamängder inte längre har behov att spåra enskilda individer. I mitten står mindre aktörer, med mindre resurser och mindre möjlighet att hantera de krav lagstiftningen ställer på dem.

Men ett fel som många gör efter att dessa brister radats upp är att tillskriva de stora företagen vissa intentioner: Att de vill manipulera, begränsa valfrihet, hindra konkurrens eller underminera demokratiska institutioner. Företagen är inte blinda för den kritik de får, det hjälper inte deras marknadsposition att fortsätta på spår som allmänheten avskyr. Många av de datadrivna tjänsterna vi använder i dag är väldigt annorlunda från hur de såg ut för bara fem år sen, eftersom även företag följer opinion och debatt. Det finns säkert problematiska individer och ledningar på företagen, men det finns också institutionella begränsningar.

För vänstern är svaret givet. Marknaden är problemet, och statliga ingrepp och förbud den överlägsna lösningen. För liberalen är det svårare. Dagens marknad har klara brister med skev konkurrens, oklara äganderätter, skeva maktförhållanden och politiska ramverk som anpassas efter jättarna. Vi liberaler behöver bli bättre på att diskutera hur morgondagens marknad bör se ut.

Jacob Dexe är doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan. Hans forskning fokuserar på transparens i algoritmers beslutsfattande.

@Dexe

 jacode@kth.se

Fler artiklar av Jacob Dexe

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr