Skip to content
Ledare

Ett Mediesverige bortom bidragsberoende

Den fria pressens betydelse för det liberala samhällets utveckling kan inte överskattas. Särskilt tidningsjournalistiken har historiskt sett varit ett viktigt liberalt projekt och det är ett arv värt att vårda även för framtida generationer.

I dag är det dock få tidningar som får siffrorna att gå ihop. Av de stora prenumererade dagstidningarna är det endast Dagens Nyheter som inte tar emot statligt driftsstöd – något som Peter Wolodarski gör stor sak av. Annonsintäkterna minskar i rasande takt och få andra tidningar har lyckats hitta alternativa inkomstkällor som kan kompensera för tappet.

Att det offentliga behöver kliva in och rädda mediebranschen från total undergång har i många år setts som ett oundvikligt, om än olyckligt, villkor för överlevnad. Sällan presenteras någon tydlig vision om hur en omstöpning av branschen ska se ut för att nå verklig lönsamhet, och ekonomiskt oberoende, på lång sikt.

Hur tidningarna ska utforma nya affärsmodeller för att nå lönsamhet är förstås upp till branschen själv, men hur ska staten agera? Bidrag från det offentliga dikterar, trots ambitioner om neutralitet, både villkoren och utgångspunkten för en stor del av den journalistik som produceras i Sverige i dag. Redaktionella satsningar och hur tidningar utformas anpassas efter press- och mediestödens kriterier. Och precis som med alla subventioner, finns det risk att innovation hämmas när incitamenten till förnyelse blir mindre.

Kanske är ytterligare skattelättnader en väg framåt. 2019 sänktes momsen på digitala tidningar, vilket gjorde stor skillnad för branschen. Finns det fler liknande åtgärder att plocka fram ur den politiska verktygslådan? Möjlighet finns till exempel att momsbefria journalistiken. Det vore en stor lättnad för mediebolagen som konkurrerar med de globala nätjättarna om annonser, men beskattas långt mycket hårdare.

Svenska mediehus behöver finna nytt syre, en ny riktning och en tydligare vision för hur ett lönsamt och ekonomiskt oberoende medielandskap kan skapas. Och precis som andra delar av välfärdsstaten måste även press- och mediestödet granskas utifrån hur ändamålsenligt och effektivt det är. Visst är det en rimlig prioritering av skattebetalarnas pengar att förbättra villkoren för granskning av makten, men det utesluter inte behovet av att diskutera hur och om pengarna faktiskt används på rätt sätt.

Emma Høen Bustos och Matilda Molander

Chefredaktörer och ansvariga utgivare