Antingen är medierna för partiska och bedriver agendadrivande journalistik, eller så agerar de faktadomstolar utan att ge utrymme för normativa nyanser. Ungefär så går mediedebatten.
Vi lever i en polariserad tid, sägs det. Fake news, alternativa och sociala medier får illustrera allt som gått snett sedan tiden då alla delade både tidning, tablå och värdegrund – »folkhemskonsensus«. Idén om att vi var mer eniga förr är omåttligt populär. Tanken att det var en bra sak är om möjligt ännu populärare.
När Greta Thunberg gick in som DN:s chefredaktör för en dag förutspådde därför många en konflikt som skulle illustrera den destruktiva polariseringen. I stället blev det, som Christian Brundu skrev på liberaldebatt.se »en givande diskussion om journalistikens roll i samhället.«
Vi tycker olika – mediekonsumtionen och efterfrågan på journalistik blir därefter. Att det märks mer i dag är något annat än att medierna när sig på ett grälsjukt samtalsklimat. Tvärtom är det konsekvensen av en allt annat än olycklig utveckling där vi både tar del av medier över åsiktsgränserna och där trösklarna för nya medieaktörer blivit lägre.
Alla som öppnat en tidning vet att det inte rör sig om ett uppslagsverk. Även om vi i Sverige inte är fullt lika vana vid den exempelvis mer diversifierade amerikanska pressen, är mediekonsumtion som åsikts- och livsstilsmarkör knappast något nytt.
I en recension i Arbetet Kultur beskriver den liberale skribenten Mattias Svensson tvärtom hur livsvalen förr präglades ännu mer av politisk tillhörighet. Å ena sidan de som »köpte Aftonbladet och hade socialdemokratiska Sydöstran som morgontidning.« Å andra sidan »Vi som (…) köpte Expressen och hade liberala Blekinge Läns Tidning«.
Lika lite är åsiktspluralism eller en konfliktfylld debatt något nytt. Att det nya medielandskapet får detta att stiga upp till ytan är något annat.
Visst finns det allt från utstuderade alternativmedier med enda syfte att hetsa, till skvallersidor som Stoppa pressarna som får både luft och lajks. Ett mer snabbfotat medielandskap kommer tyvärr inte alltid att premiera kvalitetsjournalistik.
Men att många medier i dag läses av fler – en högst naturlig utveckling när mediekonsumtionen gått från något som lästes vid köksborden till något som finns ett knapptryck bort – är knappast av ondo.
»February made me shiver, with every paper I delivered« sjöng Don McLean i låten American Pie för femtio år sedan. Det nya medielandskapet sker på bekostnad av papperstidningen som landar på trappan, men det rymmer också fler texter och medieformat. Det är knappast dåliga nyheter – allra minst så för opinionsjournalistiken.
Amanda Broberg är fri moderat student, marknads- och studentansvarig på Timbro förlag och ny i Liberal Debatts redaktion.
@AmandaBroberg
amanda.broberg@liberaldebatt.se