Debatt

Man kan inte äta frihet

Text: David Ling

»Det finns många som inte gillar tvång«, skaldade Doktor Kosmos. Ofta talar tvångsmotståndare om frihet. Alltför ofta handlar det om frihet i form av Isaiah Berlins negativa frihet, där du är fri om du inte utsätts för just tvång (eller hinder). För oss vanliga människor är Berlins kategorier inte så relevanta för hur vi upplever frihet. Det är naturligtvis inte så att den som lever i en stat med lägre skatt och färre regleringar per definition är friare i någon relevant moralisk eller politisk mening än den som lever i en stat med högre skatt och fler regleringar. 

Frihet är inte en räkneövning. Frihet är själva livet och våra förutsättningar att leva det som vi vill – alltså både negativ och positiv frihet, för att tala med Berlin.

För den som tycker att frihet är ett viktigt värde bör rimligtvis den svages frihet värderas lika högt som den starkes. Den som är fattig ska inte tvingas be om allmosor från de besuttna, oavsett om de besuttna är byråkrater eller kapitalister. Om frihet är ett värde som bör främjas bör den med minst frihet befrias först.

Ur det perspektivet är välfärd i allmänhet och någon form av basinkomst – en garanterad ekonomisk grundtrygghet för alla oavsett tidigare inkomst – i synnerhet en viktig frihetsreform, trots att det utgår från att pengar omfördelas med tvång. Om människor mår bättre av frihet bör vi tycka att även fattiga människor förtjänar den. 

Robert Nozick är kanske den som bäst formulerat en utopi för negativ frihet. I Nozicks värld äger var och en sig själv, sin kropp, dess förmågor samt frukterna av dessa förmågor. Äganderätten får inte kränkas annat än för att stoppa en värre kränkning. Statens roll är därför att säkerställa att ingen kränker någon annans äganderätt – en nattväktarstat.

Nozicks idé om självägarskap är en teori om rättvisa snarare än frihet. Hans teori är en reaktion mot utilitarismens acceptans för att knäcka ägg för att göra omelett, där enskildas frihet kan begränsas kraftigt för andras skull. Ett uppenbart problem med Nozicks idé om fullständig individuell okränkbarhet är samhällets olycksbarn: de som föds utan förmågor att sälja på marknaden eller med föräldrar utan resurser att betala för utbildning. Nozicks libertarianism tar inte över huvud taget hänsyn till livets lotteri och är därför djupt orättvis.

I en nozickiansk stat, där den lilla välfärd som finns är beroende av den rikes välvilja, avgörs hela livsöden – tillgång till utbildning eller vård – av enskildas nycker. Det är, med ett vardagligt frihetsbegrepp, ett av de minst fria samhällen man kan tänka sig. 

Om ens mål är att maximera negativ frihet är förstås all omfördelning motbjudande. Men för den som tänker på frihet som ett tillstånd där människor ges möjlighet att leva liv de själva väljer, måste det vara okej med mer tvång än vad Nozick accepterar.

 

David Ling är språkrör för Grön Ungdom.
@_davidling

david.ling@mp.se

Fler artiklar av David Ling

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr