Hur skapas nya marknader egentligen? Genom det fria företagandet, svarar alla liberaler i kör. Men är det rätt svar? LD:s Elias Höckerfelt har läst den italiensk-amerikanska nationalekonomen Mariana Mazzucato som menar att vi måste uppvärdera statens roll som innovationsmotor.
»Det finns en sak som är starkare än världens alla arméer, och det är en idé vars tid är kommen« skrev författaren Victor Hugo för ett och ett halvt sekel sedan. Liksom inom litteraturen och politiken är idéer det starkaste en ekonomi har.
Få skulle motsätta sig att välsmorda marknadsekonomier är överlägsna i idéskapande. Vad statens roll bör vara i skapandet av innovationer finns det däremot delade åsikter om. Är den öppna och fria marknaden bäst lämpad att på egen hand fostra innovation och utveckla marknader? Eller finns det en poäng i att också staten skapar och förverkligar nya idéer, även i en marknadsekonomi? Till syvende och sist handlar det om vem som är med och formar samhällets sociala och ekonomiska utveckling.
Att staten röjer hinder för fritt företagande och ser till att ekonomins spelregler upprätthålls är ett minimikrav för innovation. Fria marknader kräver stabilitet och förutsägbarhet. Ägande- och patenträtt måste skyddas så att forskning och utveckling kan ge avkastning till den enskilda skaparen.
Men när staten gör mer än dessa grundläggande saker, menar man ofta att den tränger undan privata investeringar och snedvrider marknader. Offentligheten ska nöja sig med att främja innovation i privat sektor och rätta till marknadsmisslyckanden, heter det. Annars gör den bäst i att hålla sig undan.
Mycket riktigt är det inte helt okomplicerat att lägga offentliga resurser på innovationsstöd. Dagens innovationspolitik fokuserar ofta på bidrag till nya företag i små branscher som redan finns på plats. När staten tvingas plocka vinnare är snedvriden konkurrens en risk som bör tas på allvar.
Men statliga satsningar på innovation behöver inte nödvändigtvis tränga undan privata investeringar. Ekonomiprofessorn Mariana Mazzucati vid University College London har länge framhållit att också staten måste våga tänka stort när det kommer till innovation. Hon menar att tanken om att offentliga verksamheter ska hålla sig i bakgrunden, i stället för att aktivt skapa nya idéer, snarare begränsar samhällsekonomin.
Historien är fylld av exempel på hur det offentliga har varit med och format nya marknader; järnvägar, rymdprogram och informationsteknologi är alla områden där staten varit avgörande, framhåller Mazzucati. Den smarttelefon du kanske läser denna text på hade inte funnits utan entreprenörerna i Silicon Valley. Men den hade heller inte sett ut som den gör utan USA:s försvarsbudget.
En offentlig sektor som skapar nya marknader genom innovation leder snarare till crowding in än crowding out av privat sektor, menar hon. Men då måste staten fokusera på sådant som inte redan görs. På så sätt blir kakan större för alla.
Det finns andra fördelar med att låta den offentliga sektorn vara med i leken. För det första blir offentliga institutioner med ett uttalat syfte att bidra till innovation attraktivare arbetsplatser. Att proklamera den offentliga sektorn oförmögen till innovation, och sedan lägga de innovativa verksamheterna på entreprenad, skapar en ond cirkel.
För det andra har staten ett särskilt intresse av att tackla våra gemensamma samhällsutmaningar genom nya idéer. I slutänden handlar det om att forma samhället. Även om kapitalismen är världsbäst på nya idéer så är den innovation som kapitalismen producerar, som den tyske ekonomen Wolfgang Streeck uttrycker det, »oförutsägbar, såväl som dess sociala och ekonomiska konsekvenser.« Innovation kan vara lite allt möjligt, samtidigt som klimathot och social ojämlikhet kräver politisk riktning.
Kanske är det inte så dumt att staten emellanåt, inom särskilt kritiska områden, är med och skapar nya marknader. Ta framställning av fossilfritt stål som ett exempel. I dag är produktionen långt ifrån lönsam och ännu finns ingen marknad. Men tack vare samverkan och statlig uppbackning är svensk industri i dag världsledande, och pilotanläggningar har satts upp.
Fria marknader kommer fortsätta att vara ledande i innovation. Men det utesluter inte att staten fokuserar på saker som inte redan görs och angriper stora samhällsutmaningar. Måhända kan dessa fria marknader då bli ännu starkare.
Elias Höckerfelt är masterstudent på Handelshögskolan i Stockholm och Sciences Po i Paris.
elias.hockerfelt@liberaldebatt.se