
Nätliberalismens grundpremiss var enkel: på nätet fanns en chans att bygga en ny, öppnare och friare värld – och det krävde i sin tur att vi måste motstå statens krav på kontroll i denna nya miljö. John Perry Barlows, en av de första cyberlibertarianerna, bombastiska självständighetsdeklaration för Cyberspace fångade – och skapade – rörelsens etos redan i öppningsorden:
»Governments of the Industrial World, you weary giants of flesh and steel, I come from Cyberspace, the new home of Mind. On behalf of the future, I ask you of the past to leave us alone. You are not welcome among us. You have no sovereignty where we gather.«
I nätliberalismen fanns ett hopp om att kunna lämna det förflutna och dess maktstrukturer bakom oss, om en ny värld – tecknad i utopins pasteller.
I dag ter sig Barlows text, och nätliberalismens hopp, som inte bara naiva – utan fundamentalt falska. Individens fri- och rättigheter anses, med rätta, hotade i en mängd dimensioner – både av företag och stater. Fokus i debatten ligger sällan på att återgå till nätliberalismens grundidé.
Så vad hände?
Nätet blev viktigt. Långt mycket viktigare än Barlow kunde ha föreställt sig. I dag är det svårt att tänka sig en modern ekonomi utan nätet; våra samhällen är mjukvara som körs på fiber och IP. I stället för att förbli en alternativ arena assimilerade nätet världen, och mjukvara började långsamt att, som riskkapitalisten och Netscapegrundaren Marc Andreesen uttrycker det, »äta upp världen«.
Nätets framgång släckte hoppet om en annan och bättre värld. Eller?
När Barlow år 2006 ombads att skriva en text om den självständighetsdeklaration han skrivit tio år tidigare, 1996, konstaterade han att nätet inte alls blivit vad han tänkt sig – han beklagade sig över att det nu var fyllt av porr och spam och att allt övervakades av både företag och stater. Men i slutet av artikeln är det som om han lyfter blicken mot läsaren och ser direkt på oss. Hans röst återfår det där trotsiga tonfallet:
»I’m not sorry I wrote it. One day, I still believe, it will seem true.«
Vi överskattar ofta dagsläget, och underskattar hur det kan svänga. Ny teknik utmanar ständigt staten och makten – som får allt svårare att hänga med. Är staten mäktigare i dag än för tio år sedan? Knappast. Inte heller de trötta nätjättarna. Förtroendet för staten är i botten, regeringar kämpar med legitimiteten efter pandemin och klyftan mellan politiker och medborgare tycks bara växa.
Barlow avled 2018 och med hans bortgång förklarades cyberlibertarianismen av många officiellt död.
Vi får väl se.
Nicklas Berild Lundblad är fil dr i informatik och anställd på Google. Åsikterna i artikeln är endast hans egna.
@nicklaslundblad
nicklas.berildlundblad@gmail.com