Krönika

Även liberaler kan hata valfrihet

Text: Klara Lidman

Jag kallar mig liberal. Men, kanske mer än någon jag känner, hatar jag val. Därför är jag en av mycket få studenter som använder mig av en matkassetjänst. Jag är med i två bokklubbar och går alltid på gruppträningspass.

I coronatider ställs mycket av detta på ända. Om man, som jag har gjort denna vår, jobbar eller pluggar hemifrån ställs man inför tusentals nytillkomna val varje dag: Ta paus nu eller om en halvtimme? Kanske dammsuga vardagsrummet mitt på dagen?

Men värst är ändå all denna tid. Tid, tid, tid. Inställda resor, fester och möten. Kvar är jag, i min tvåa, stirrandes med tom blick i min kalender; vad ska jag nu hitta på?

Jag verkar inte vara ensam om denna ångest inför den nya vardagen utan gränser och struktur, så vad finns det egentligen för fördelar med att slippa välja?

För det första, att inte välja är att till viss del frånsäga sig ansvaret för konsekvenserna. Om filmen är tråkig, boken platt eller middagen smaklös så är det åtminstone inte vårt eget fel. Då slipper vi älta det.

För det andra tar det energi att fatta beslut. Ett enkelt sätt att spara energi är att låta någon annan välja åt oss. Då måste vi bara fatta ett enda beslut: att avsäga oss vår beslutanderätt.

För det tredje vet vi kanske inte alltid vad vi vill. Follow your dreams, lyder vårt västerländska imperativ. Men med det följer att vi alltid måste ha en dröm att jaga.

Den fjärde och sista fördelen är att om vi alltid ska välja själva utsätter vi oss sällan för något nytt eller oväntat. Meditationsspinning, till exempel, upptäckte jag på ett träningspass lett av en ovanligt utforskande person. »Tänk nu på hur det känns i din högra fot. Gå nu över till hur det känns i ditt högra lår…«

En vän till mig har en teori om att våra handlingar framför allt styrs av våra mindre smickrande karaktärsdrag, som feghet, lättja och uttråkning. Och det är väl inte så konstigt, sett ur ett evolutionärt perspektiv. Vi vill helt enkelt ha det bra och undvika obehagligheter. Ridderliga dygder, såsom mod, kraft och ansvarstagande, är avundsvärda kanske främst för att de är så svåruppnåeliga. De dygderna kommer antagligen att fortsätta vara eftersträvansvärda, men kanske har vår karantäntillvaro också fått oss att inse våra egna begränsningar. Vi kan inte vara rationella och ansvarstagande beslutsfattare hela dagarna.

Klara Lidman sitter i Liberal Debatts redaktion och läser till läkare i Uppsala.

@LidmanKlara

klara.lidman@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Klara Lidman

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr