Tema

Mellanöstern behöver återupptäcka sina kapitalistiska rötter

Text: Nima Sanandaji

Den västerländska historieskrivningen ser kapitalismen som en uppfinning av Adam Smith och industrialiseringen som en europeisk företeelse. Nima Sanandaji ifrågasätter denna historieskrivning, och pekar på hur välfungerande marknader, industrier och kapitalistiska idéer växte fram i Mellanöstern redan för tusentals år sedan, liksom vad som krävs för Mellanösterns kapitalistiska renässans i dag.

De första företagen växte fram i Babylonien och Assyrien

Storstäder som New York, London, Stockholm, Singapore och Hong Kong är i dag kända för sin kommers, sina företag och sin ständiga puls. I städer i Mellanöstern, såsom Mosul och Aleppo, ser man samtidigt en oerhörd förödelse. Men så har det inte alltid varit. I stora delar av mänsklighetens historia har de två städerna i stället varit viktiga nav i den globala handeln, platser där värdefulla varor och idéer har utbytts och där människor ständigt har varit i rörelse. Den fria marknaden har djupa rötter i Mellanösterns historia. Mosul och Aleppo är bara två exempel.

Det hävdas ofta att begränsad statsmakt, fria marknader och fria individer är moderna koncept utvecklade i väst. Både idéerna och institutionerna har dock ett betydligt äldre ursprung i öst. Världens första marknadsekonomier växte fram i vad som i dag är Irak och Syrien. Här såg de första entreprenörerna, företagen, bankerna och investerarna dagens ljus för omkring fyratusen år sedan.

Man har med tiden hittat och dechiffrerat ett stort antal lertavlor från dessa civilisationer. Många är kvitton på ekonomiska transaktioner och dessa kvitton ger en tydlig bild: anledningen till att civilisationerna blomstrade var att de till stor del byggde på marknadskrafter. De nederländska historikerna Robartus Johannes van der Spek och Kees Mandemakers har konstaterat att »det nu verkar stå bortom allt tvivel att marknadsmekanismer var en viktig del av den babyloniska ekonomin«.

Tusen år senare tog man företagande som idé från Mellanöstern till antikens Grekland och Rom. Men de antika grekerna och romarna tog det aldrig helt och hållet till sig. Medan man i det gamla Mellanöstern såg handel och företagande som något positivt sågs det av grekerna och romarna som lågstatusyrken som borde överlåtas till utlänningar eller frigivna slavar. De som drev företagen och bankerna i antikens Grekland och Rom, liksom kaptenerna på handelsskeppen, var således ofta ursprungligen från Mellanöstern.

Mellanösterns industriella revolution

Ofta förminskar man den kapitalistiska traditionen i Mellanöstern till blotta handelsplatser, som ett sätt att marginalisera österlandets roll i den ekonomiska utvecklingen. Men traditionen handlade inte bara om handel. Under den islamiska guldåldern (från 700-talet till 1300-talet) användes vatten- och vindkraft för att generera mekanisk kraft, vilket gav upphov till mekaniserat arbete. En mindre industriell revolution ägde rum omkring 1000-talet med fabrikskomplex i Mellanöstern som började producera bland annat keramik, astronomiska verktyg, parfym och vapen – upptäckter som fördes vidare till Europa. Egyptiska hantverkare grundade exempelvis glasfabriker i Grekland under 1000-talet.

De syriska damaskussvärd som Mellanösterns arméer bar under korstågen skapades av material så avancerat att dåtidens européer aldrig lyckades efterapa det. Först nu har forskare börjat förstå svärdens hemlighet: på något vis lyckades stålmakare bygga in kolnanorör i stålstrukturen, en bedrift som är högst anmärkningsvärd eftersom man tidigare hade trott att kolnanorör först upptäcktes i och med den moderna nanoteknologin.

Under tusentals år fick företagsamhet Mellanöstern att blomstra. Persiska mattor och marmeladkonfekt var under tidigmodern tid några av de mest eftersökta konsumentvarorna – produkter som fortfarande är välkända världen över. Kaféer är ett påfund från den muslimska världen och har mycket gemensamt med de tehus där handelsmän i Mellanöstern under århundraden samlades för att vila och köpslå. Bomull, silke, oliver, fosfater och oljeprodukter är andra exempel på varor som har exporterats från Mellanöstern och Nordafrika till Europa under medeltid och tidigmodern tid.

Den västerländska kapitalismen är en fortsättning av den österländska

Under tidigmodern tid växte den västerländska kapitalismen fram som en mer sofistikerad modell, liknande den tidigare österländska ordningen. Den västerländska kapitalismen föddes i italienska stadsstater som Florens, Venedig och Genua. Redan vid 1200-talets början hade dessa stadsstater börjat utveckla sofistikerade marknadsinstitutioner. Borgarståndet utgjorde en viktig politisk fraktion i städerna och kämpade för äganderätt och ett system av någorlunda fri företagsamhet. I städernas privata verkstäder tillverkades kläder, skor, glas, läder, smycken, metallarbeten och andra varor som såldes i andra städer och länder.

Varför tog den moderna kapitalismen sina första steg i dessa italienska stadsstater? Först bör det sägas att dessa städer var självstyrande och hade ett starkt fokus på handel. Frånvaron av en centraliserad statsmakt gjorde det möjligt för städerna att experimentera med olika ekonomiska modeller och borgarståndet ville se en fri marknad. De geografiska förutsättningarna innebar att städerna hade goda möjligheter till tillväxt genom företagsamhet. Florens, för att nämna ett exempel, blev en av Europas främsta industristäder. Stadens entreprenörer utnyttjade den snabbt strömmande floden Arno, som med sitt utlopp i havet möjliggjorde handel, men också nyttjades för att generera vattenkraft till industrins hjul. Med tiden utvecklade Florens köpmän den lokala ullindustrin till en internationell handel: man köpte ull från exempelvis Storbritannien och gjorde fina tyger av den. Tidiga banker växte fram redan 2 000 före vår tidräkning i antikens Babylonien och Assyrien, men blev avancerade praktiker i de italienska stadsstaterna under renässansen, tre årtusenden senare. I synnerhet gällde detta de florentinska bankerna, som kom att spridas till andra delar av Italien, Europa och med tiden världen.

Den italienska marknadsmodellen var på många vis revolutionerande. Av allt att döma var det en mer sofistikerad modell för fri företagsamhet än något som tidigare skådats i världshistorien. Men den utvecklades inte i ett vakuum. Nej, den italienska protokapitalismen byggde på inspiration från den marknadsekonomi som hade existerat i Mellanöstern och Nordafrika under den islamiska guldåldern – en marknadstradition som de italienska entreprenörerna hade haft avsevärda handelsförbindelser med. Det faktum att den moderna bokföringen föddes i samband med dessa italienska marknadsmodeller visar deras historiska betydelse – men också denna modell verkar ha varit en vidareutveckling av bokföringsmodeller från de muslimska samhällena.

Bokföring är en viktig del av allt företagande. Ekonomiska aktiviteter av enklare slag, såsom en skomakare som tillverkar skor för invånarna i byn, kan utföras utan detaljerad bokföring. Men när företagen, och marknadsnätverken som de verkar genom, blir mer sofistikerade blir bokföringen central och nödvändig. Storskaliga tillverkare, importörer och exportörer av skor måste hålla koll på varulager, läderpriser, lönekostnader, transportkostnader och försäljningspriser. Bokföring utvecklades i de italienska stadsstaterna, men importerades från Mellanöstern. En del italienska handelsmän vid denna tid skötte till och med sin bokföring med arabiska siffror.

En renässans för de österländska marknaderna

Att försöka förstå sig på de österländska rötterna till den fria marknaden och dess ekonomiska teorier är inte bara en historisk uppgift. Det är inte heller enkom ett sätt att stärka argumentationen för ekonomisk frihet. Det är även ett viktigt verktyg för att driva kapitalismens gränser framåt. Anledningen är helt enkelt att öst kan återvända till sina rötter i den fria marknaden. Inte minst Kina har under det senaste två och ett halvt årtusendet växlat fram och tillbaka mellan ekonomiska modeller – från laissez faire-modeller och fritt utbyte av varor till centralplanering från statsmakten. Under 1900-talets andra hälft ledde det misslyckade försöket med maoism till att miljontals kineser svalt till döds. Marknadsreformer med början i 1980-talet förde tillbaka Kina till dess kapitalistiska rötter. Under 1990-talet levde mer än 60 procent av östasiaterna i extrem fattigdom – invånarna i Kina med grannländer var i vissa fall fattigare än de som levde i Afrika. Nu är bara 3,5 procent av de som lever i regionen extremt fattiga. Detta visar hur en kultur med en lång tradition av företagsamhet snabbt kan hinna ikapp med välstånd. En liknande övergång från fattigdom till välstånd sker just nu i Indien.

Men hur ser det ut i Mellanöstern? Regionen har blomstrat i årtusenden genom företagsamhet. Med marknadsutbyte kan den återigen blomstra. Samtiden, med ett Mellanöstern som förknippas med sekteriskt våld, oljeberoende och statskontroll, är snarare en historisk parentes än ett normaltillstånd. Det är mycket som skiljer iranier, araber, turkar, kurder, assyrier, judar och myriader av olika grupper i Mellanöstern åt, men de är alla av tradition köpslående handelsmän och prutare.

Genom historien har regionen åtskilliga gånger sargats av krig. En del av dessa krig, såsom Timurs och mongolernas brutala invasioner, lämnade djupa och bestående sår. Ändå har samhällena alltid slagit tillbaka, inte genom att förlita sig på de rikedomar som oljan ger utan genom handel och företagande. Varför skulle vår samtid, där marknadsekonomin har blivit ett globalt fenomen, vara ett undantag?

En renässans för marknaden i Mellanösterns är en gångbar väg framåt, inte minst när såväl den marxistiska ideologin som oljeberoendet gradvis förlorar sitt grepp om regionen. Västvärlden kan sannerligen uppmuntra en sådan förändring, genom att förlita sig mer på frihandel än utländsk interventionism i form av »nationsbyggande« och krig. Det vore ett beundransvärt mål att kämpa för. Marknadsekonomi, liksom individuella friheter och rättigheter, har en flertusenårig österländsk historia. En renässans för denna tradition ligger, trots alla hinder, inom räckhåll.

Nima Sanandaji
är ekonom och ordförande vid European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform och författare till boken The Birthplace of Capitalism – The Middle East.

Texten är baserad på en artikel tidigare publicerad i Institute of Economic Affairs, när The Birthplace of Capitalism lanserades.

 

 

 

 

 

 

Fler artiklar av Nima Sanandaji

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr