En viss Albert Einsten kallade ränta på ränta för jordens åttonde underverk. Det är lätt att hålla med när man ser till vilka dimensioner effekten får pengar och företag att växa. Men med stor balansräkning kommer också stort ansvar. Behovet av en hållbar och socialt ansvarstagande kapitalism är verkligt. Är kapitalet redo att vara den vuxna i rummet?
I dag är det långt ifrån unikt att företag liknar små länder till storleken. Apples omsättning är större än Finlands BNP, och storköpsjätten Walmart har fler anställda än vad Estland har invånare. Andra liknar inte längre små länder, utan snarare stora sådana. Facebook nådde 2019 ännu en magisk gräns med 2,5 miljarder användare. Världens folkrikaste ekonomi om det vore ett land.
När kapitalet växer, ökar också dess makt. Fler människoöden och mer samhällsutveckling beslutas på företagens huvudkontor än bland folkvalda. Ett fåtal koldioxidintensiva företag har makt att avgöra inte bara människans framtid, utan även jordens framtida bärkraft. En demokratibrist? Ofta, men inte nödvändigtvis. För även kapitalet själv utvecklar i öppna samhällen sina demokratiska mekanismer.
I takt med att företag växer utsätts de för hårdare granskning. Likt politiker nagelfars jättarnas agerande noggrant, liksom deras ledare och styrelser. Det räcker inte längre att sikta på vinst – nej, tack vare ett ständigt offentligt ifrågasättande tvingas så gott som alla företag i dag att också definiera ett samhällssyfte. Visst förekommer green- och pinkwashing, men att intressentperspektivet har kommit för att stanna är svårt att bortse från. Åtminstone i den rikare delen av världen.
Därtill har kapitalet ett direkt intresse av att ta samhällsansvar. Att vinna konsumenters förtroende ger nämligen bra avkastning. De nya makthavarna röstas fram med konsumtion och klick. Kan denna valprocess hjälpa oss att förstå varför Facebook nu har lovat att ta ansvar för sina algoritmer? Eller varför fler och fler storföretag – likt Walmart och Apple med sina mål på hundra procent förnybar el – går in för att bli hållbara?
Just det att våra val kan styra kapitalismens väg, kanske också är dess mest demokratiska egenskap. För med den ansvarstagande medborgaren som kapitalismens mikrofundament skulle till och med den globala jätteekonomin kunna bli »god och mänsklig«. Och den dag kapitalismen blivit god kommer socialismen till slut att vara besegrad. Om det inte är socialismen själv som tagit makten bakvägen, vill säga.
Kapitalismen har goda förutsättningar att vara rättvis. Men den har i dag mycket att bevisa. Under tiden kommer jättarna att fortsätta svälla, uppumpade som de är av jordens åttonde underverk. Förtjänar de det förtroende de åtnjuter?
Elias Höckerfelt