Kultur/Reflektion

Husmödrarna hade älskat EU

Text: Eric Luth

I min bokhylla står en utgåva av Anders Roswalls Handbok i varukännedom från 1909. Verket är en guldgruva för alla som undrar vad varorna i handeln egentligen består av, eller åtminstone vad de bestod av i början av förra seklet. Hur man kan bedöma varornas äkthet. Vilka sorter av en viss vara som håller högst kvalitet, och var i världen de odlas. Och så ett eller annat råd till husmodern om hur hon bäst ska sköta om sitt hushåll. För med tanke på att verket består av över femhundra sidor av dylika råd behövdes det uppenbarligen en person på heltid som kunde bedöma vilken kvalitet, sort och nytta de olika varorna utgjorde, en lott som i samtliga fall föll på frun i hemmet.

Vi tror att kapitalismen är en ny företeelse, att handel mellan samhällen och nationer vuxit fram i modern tid och många av oss längtar alltsomoftast tillbaka till en svunnen tid då allt var lokal- och närproducerat, då allt kom från vår egen täppa och vi hade full koll på alla varor i vårt förråd.

Denna längtan är dock ogrundad. Redan för mer än 110 år sedan konstaterade Roswall, i handbokens förord som följer på denna text, att en sådan tid var svunnen. Redan då var brödet vi åt en sammansatt kaka. Kanske att det bröd vi äter i dag är en ännu större blandning än då, men att brödet består av otaliga ingredienser från många håll, det är inget nytt.

Det finns dock en markant skillnad mot den tid då Handbok i varukännedom gavs ut och det tidiga 2020-tal då denna text är skriven. Roswall tvingas ägna nästan varannan mening åt att förklara för husmödrarna hur de ska undvika att använda förfalskningar liksom metoder för att upptäcka oäkta varor och matfusk. Det förekommer självfallet matfusk ännu i vår tid. Men med innehållsförteckningar, ursprungsdeklarationer och internationella varustandarder kan vi i betydligt högre grad i dag lita på att den vara som står i matbutiken faktiskt motsvaras av den vara vi var ute efter att köpa. Varje sommar präglas av försök att sälja utrikiska jordgubbar under svensk beteckning, ett fusk som Jordbruksverket ihärdigt arbetar för att sätta stopp för (och som enligt SVT häromåret minskar).

Därtill innebär EU-samarbetet ett intensivt arbete med att definiera vad våra olika varor faktiskt består av och hur de ska se ut. Vi kan skratta eller förfäras åt diskussioner om böjda gurkor och bananer, men vi vet att en marmeladburk innehåller marmelad och vet också vad marmelad är. Vi behöver inte längre en femhundra sidor lång handbok för hemmafruar som förklarar det åt oss.

Eric Luth är kulturredaktör.

@lutheratur

eric.luth@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Eric Luth

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr