Det är lördag eftermiddag i den myllrande mångmiljonstaden Shanghai. Vi befinner oss på Hengshan Road, i det område som förr kallades French Concession. Tillsammans med en grupp svenskar förbereder jag månadens gudstjänst i en lokal kinesisk kyrka som vi får låna. Vaktmästarna, som enbart talar och förstår kinesiska, följer nyfiket det som händer. Klockan börjar närma sig fyra. Sakta men säkert fylls kyrkorummet på. Återseenden, nya bekantskaper och möjlighet att möta andra svenskar. Ett andrum mitt i det många gånger hektiska storstadslivet.
Vissa av dem som kommer har rest närmare två timmar enkel väg för att få vara med när Svenska kyrkan samlas till gudstjänst. De allra flesta är barn, unga och medelålders. Väldigt få är pensionärer. Den enkla anledningen är att det inte är så många svenska pensionärer som väljer att bosätta sig i Shanghai. Hit flyttar man i första hand för att arbeta eller studera.
Många av de som kommer är ganska ovana kyrkobesökare. Men här känns det naturligt.
I mitt arbete som präst i utlandskyrkan slås jag ofta av just detta. Flera som jag möter berättar att de inte har haft särskilt mycket med kyrkan att göra hemma i Sverige. Men sedan de flyttade utomlands har kontakten med, och gemenskapen i kyrkan blivit viktig. Det gäller självklart inte för alla men för påfallande många.
Vad beror det på att kyrkan här får en större betydelse?
Naturligtvis finns det många olika svar på den frågan. Det enkla svaret är att man söker lite hemkänsla när man befinner sig långt hemifrån. En plats där man kan få sjunga svenska sånger, ta del av svenska traditioner och möta andra svenskar.
Men jag tror att detta med hemkänsla också rymmer en djupare dimension som kyrkans sammanhang öppnar för.
Hemkänsla handlar om mer än inredning, kanelbullar eller svenska köttbullar. Att befinna sig långt hemifrån väcker också existentiella frågor. Vem är jag i allt som är nytt och annorlunda? Vad ger mening och sammanhang? Kyrkan blir ett sammanhang där vi möts för att dela olika sidor av livet.
Tanken att Svenska kyrkan ska finnas med när svenskar reser utomlands är inte ny. Dagens arbete har rötter ända tillbaka till 1600-talets fartygspräster. Den tidigaste utlandsförsamlingen bildades i Paris redan år 1626. Under 1800-talet upprättade kyrkan sjömanshem i stora hamnstäder där besättningen kunde finna en fristad långt hemifrån. I takt med att tiderna och svenskarnas sätt att resa och arbeta utomlands har förändrats så har också utlandsarbetet förändrats.
När vi går in i 2020-talet döper, viger och välsignar Svenska kyrkans präster på alla kontinenter.
Anders Johansson är präst i Svenska kyrkan och tillbringade tre år som utsänd i Hongkong och Kina.
anders.j.johansson@svenskakyrkan.se